Så fixar vi pengarna!
Underbara klimatvisioner - del 3
Fördjupning
Min ursprungliga tanke var att den här bloggen skulle bli kortfattad – men den växte i omfång. Jag trodde att fokus skulle landa på ekonomisk teknologi och siffror men det blev istället ganska mycket filosofi och historia. Orsaken? Den Strukturella ondskan – dess roll, omfattning, grepp och kausalitet visade sig vara mer komplex än jag anade från början, och den växte och växte.
Jag har försökt disponera innehållet så att det blir greppbart – även om du väljer att ta del av det i etapper.
- Introduktion
- Filosofi och historia – så kopplade Den Indirekta ondskan strukturellt grepp över liv och död
- Sifferunderlag som bekräftar dödliga strukturer
- De priviligerade och ytterst ansvariga för världens största subvention
- Maktförskjutning genom den nya M2-expansionen
- Maktförskjutning och sanering genom e-Gaya
Introduktion
Vi utrotar fattigdomen och restaurerar jordklotet - När vi kontraherar ondskan
I bloggserien Folkkammarstyrd M2-expansion – del 1, 2 och 3 har jag redan skrotat den nuvarande parasitära penningmodellen – den som göder spekulation, ojämlikhet och systemskada.
Analoga världsreservvalutor är ett minne blott.
Vi har konverterat till digital valuta och introducerat e-Gaya: en folkförankrad, klimatintelligent och planetär valuta – rotad i Visdom och en VALUTATRO som vilar på solid demokratisk grund.
Min utgångspunkt var egentligen ganska enkel när jag började skriva Så fixar vi pengarna. Bakgrunden till denna enkelhet är följande:
Vi har skapat (klickat fram) en enorm mängd pengar – M2 – de senaste 25–30 åren.
Det finns redan ett överflöd av pengar för att finansiera en bättre värld.
Och just därför blev också något annat mycket tydligare:
Hur ond världen faktiskt är.
Från M2 utgår nämligen fyra strukturella broar:
- En bred bro till spekulation
- En nästan lika bred bro till den kriminella sektorn
- En allt smalare bro till realekonomin
- Och en krokig, bräcklig bro till halva jordens befolkning
Dessa broar visualiserar Den Strukturella Ondskan, som ytterst härleds till Den Indirekta Ondskan – en ondska som, dagligen och genom dessa flöden, förbehåller sig rätten att förstöra… och faktiskt, rätten att döda.
Det är detta vi måste förstå – på djupet. För de tekniska hindren för en bättre värld är överkomliga. Det är ondskan som är svår att kontrahera.
Men flera Underbara Visioner är nu på plats.
Inkluderingsvisionen och Omställningsvisionen backas tekniskt av Den Nya M2-modellen och e-Gaya – där pengarna allokeras tillbörligt, etiskt och med riktning mot planetär restaurering och mänsklig värdighet.
Nu omprioriterar vi broarna. De exploaterande strukturerna raseras eller korrigeras, och i deras ställe byggs nya – starka broar, riktade av Visdomens energi.
Vi är alla beroende av en sund M2-expansion. Pengar måste fungera som ett stabilt VärdeBytesmedel – ett ankare i ekonomin. Men vid rätt tillfälle ska likviditeten även kunna användas för investeringar eller sparande – enligt EvoEtikens nuvärdesmodell, där olika risknivåer erkänns och regleras.
I den riskfyllda miljön bär individen själv ansvaret.
Varje entré eller exit kräver M2 som bro – och därmed är M2 både grund och gräns mellan verkligt värde och de mer spekulativa värdena.
Detta erkänns i Den Tudelade Ekonomin, som skapar struktur för både trygghet och ansvar – samtidigt.
Kontentan så här långt:
Det finns inga tekniska hinder och ingen faktisk brist på pengar för en bättre värld. Hindret är Systemledarskapet – och dess beroende av Den Indirekta Ondskan.
Men en ny tid gryr. Barnbarnens kallelse hörs allt tydligare – från andan i Den Visdomsfulla Tidsepoken. Budskapet är tydligt:
Bildning genom Bildningsrevolutionen.
Maktförskjutning genom Folkikrati.
Världens största satsning
I en tid där pengar blåser upp bubblor, förstärker orättvisa och göder destruktiva incitament – tar Pro Bono livet steget i motsatt riktning.
Vi lanserar historiens mest omfattande satsning på reell tillväxt, verklig nytta och etiskt värdeskapande.
Från spekulationsinflation till livskraftsexpansion.
Från finansiella parallellvärldar till verkliga försörjningssystem.
Från skuggvinster till Bättre tillväxt.
Siffrorna talar för sig själva:
Den nya M2-expansionen – kanaliserad genom e-Gaya och styrd av Folkikratins Finansiella folkkammare – förväntas leda till:
Global BNP år 2050: 390 610 miljarder USD
Årlig tillväxttakt: 5,44 %
Total ökning: +272 % från dagens nivå
Men det är inte en tillväxt som spränger planetens gränser –
det är en tillväxt som återplanterar, återfördelar och återupprättar.
En ny riktning
Det unika? Pengarna går till verkligheten.
För första gången i världshistorien allokeras globala kapitalflöden direkt till:
Mat, vatten och existentiell basförsörjning
Återbeskogning, klimatrestaurering och biologisk mångfald
Utbildning, visdomsarbete och lokal kapacitetsuppbyggnad
Förnybar energi, resiliensinfrastruktur och cirkulär produktion
Men låt oss vara ärliga:
Att ställa om världen är ingen gratis lunch.
I Omställningsvisionen räknar vi med att tärande produktionssegment – fossilenergi, överkonsumtion och destruktiva beteenden – avvecklas med en negativ nettoeffekt på 31 500 miljarder USD jämfört med status quo.
Men det är inte ett tapp –
det är en befrielse.
Vi frigör ekonomin från sin destruktiva logik.
Vi växlar tärande till närande, rovdrift till regenerering.
BNP:n växer – men med mening.
Mat, vatten och existentiell basförsörjning
Återbeskogning, klimatrestaurering och biologisk mångfald
Utbildning, visdomsarbete och lokal kapacitetsuppbyggnad
Förnybar energi, resiliensinfrastruktur och cirkulär produktion
Men låt oss vara ärliga:
Att ställa om världen är ingen gratis lunch.
I Omställningsvisionen räknar vi med att tärande produktionssegment – fossilenergi, överkonsumtion och destruktiva beteenden – avvecklas med en negativ nettoeffekt på 31 500 miljarder USD jämfört med status quo.
Men det är inte ett tapp –
det är en befrielse.
Vi frigör ekonomin från sin destruktiva logik.
Vi växlar tärande till närande, rovdrift till regenerering.
BNP:n växer – men med mening.
Visionsekologin
Består av en samling Underbara visioner för en Bättre värld som prioriterar utifrån Trippel V. I pop-ups nedan benar jag ut priorieteringarna.
Vi tar höjd för 10 miljarder människor på vårt fina jordklot
Vinna 1 är vår förlåtelse- och försoningsgåva till våra barn och barnbarn!
I Den Underbara visionen Jordens Gröna återkomst återbeskogar vi över 2000 miljoner Ha mark. Därmed så fixar vi negativa växthusgasutsläpp, två av tre måltider blir vegetariska och vi konveterar tung trafik till biobränsle. Vi kan fortsätta flyga men vi inför en Klimatgåva i flygets namn – mer om detta i kommande bloggar.
Vinna 1 tar höjd för att fixa klimat- och miljöskador för framtida generationer. Detta betyder att vi också tar höjd för nödvändiga förnödenheter för en befolkning upp till 10 miljarder.
Men – Visionsekologin tar inte höjd för Global havscirkulation – AMOC – som drivs av:
Temperaturskillnader (termo)
Salthaltsskillnader (halin)
Den påverkar bl.a. Golfströmmen, som i sin tur reglerar klimatet i Europa och Nordamerika.
Inkluderingsvisionen är vår progressiva gåva till De Mindre bemedlade
Vinna 2 är vår förlåtelse- och försoningsgåva till alla de som utsatts för övergrepp under Den Exploaterande tidsepoken!
I Inkluderingsvisionen utrotar vi inte bara fattigdomen i världen, vi implementerar också cirkulär ekonomi i berörda områden.
I Omställningsvisionen restaurerar, reparerar och implementerar vi cirkulär ekonomi i områden där De Bemedlade bor och verkar.
Filosofisk position:
Om tillväxt, rättvisa och ansvar – och varför visionerna måste balanseras
Omställningsvisionen visar en kraftfull tillväxt – en ökning av BNP från 85 000 till över 300 000 miljarder USD. Det är ett scenario som signalerar framtidstro, investering, omställning och jobbskapande i stor skala. Men jag bär också på en rädsla: att det “känns för bra” – och därmed riskerar att reproducera ojämlikheten vi vill lösa.
För vi måste ställa oss frågan:
Till vem går tillväxten – och till vilket syfte?
Den etiska kärnan i min modell är Vinna 1 – planetnytta. Och Vinna 1 kräver något mer än bara grön teknik: det kräver negativa utsläpp, återställande av skada, och systematisk rättvisa.
Vi har aldrig tidigare sett en global BNP-tillväxt på närmare 500 % – Inkluderingsvisionen – som målmedvetet riktas mot världens Mindre bemedlade. Det är det som skiljer denna vision från alla tidigare epoker. Vi tar ett moraliskt språng, där tillväxten inte tillhör kapitalet – utan fördelas genom en Folkikratisk, cirkulär och planetär struktur.
Genom att:
Konvertera stora resurser till negativa utsläpp och återbeskogning
Implementera cirkulär ekonomi som strukturell princip
Rikta M2-expansionen till basförsörjning, utbildning och närande sysselsättning
Etablera Folkkamrar för att förankra beslut i människors verklighet
…undviker vi att denna tillväxt blir ytterligare en elitkatalysator. I stället blir den ett medel för läkande, upprättelse och ny rättvis fördelning.
Incitamentvalens utifrån Planet- och folknytta
I filosofin Pro Bono livet betraktar vi människan som i grunden godhjärtad – förutsatt att en visdomsfull Incitamentvalens vägleder hennes utveckling.
Denna incitamentstruktur anpassas till individens mognadsgrad enligt Kärlekens cirkularitet, och tar hänsyn till den fysiska, mentala och existentiella dimensionen.
Att tjäna pengar är en självklarhet – men nu inom ramen för ett nytt paradigm: Planet- och folknytta. Det gamla paradigmet – Ego- och OrganisationsEgonytta – hör historien till.
Och just därför är potentialen att tjäna pengar tillbörligt större än någonsin. När Underbara visioner implementeras och incitamenten kalibreras rätt, kommer BNP att stiga från 105 000 miljarder USD till 390 610 miljarder – under bara 25 år.
Det är inte längre pengar eller moral –
det är pengar genom moral, för livet.
Filosofi och historia - så kopplade Den Indirekta ondskan strukturellt grepp över liv och död
Spekulativa strukturer- med rätten att döda
Två mörka drivkrafter står i centrum för vårt nuvarande kreditbaserade ekonomiska system: spekulationen och den ekonomiska kriminaliteten. Båda samverkar, ofta i dolda gränssnitt, för att förstärka oetisk omfördelning, försvaga demokratin och underminera den verkliga ekonomin.
De är inte misstag i systemet. De är systemet. Det är ondskefullt. Detta är Den Indirekta ondskan som indirekt tar livet av 9 miljoner människor varje år genom svält eller svältrelaterade sjukdomar.
Men Systemledarskapet – de finansiella topparna och deras politiska nedaktörer – är inte bara ansvariga för 9 miljoner döda per år. De är arkitekter för en värld där möjligheter kvävs för nära 4,2 miljarder människor som hålls utanför den ekonomiska pulsen.
Hur exploaterande strukturer bildas
Allt börjar med en idé. En idé om hur något kan effektiviseras, kapitaliseras eller kontrolleras. Det avgörande är varifrån denna idé kommer:
Om den utgår från Ego- eller OrganisationsEgonnytta, riktas den främst mot att gynna individen själv eller organisationens överlevnad och expansion – ofta på andras bekostnad.
Om den däremot utgår från Planet- och folknytta, finns ett etiskt ramverk redan i kärnan: det som är gott för helheten vägleder utformningen.
Men de exploaterande idéerna får ofta snabbast fäste. Varför?
1. Flockvalens aktiveras – vi och dom
När en idé ger fördelar till en grupp – makt, resurser, kontroll – skapas snabbt en vi-och-dom-struktur. Det är en urgammal biologisk mekanism: vi skyddar vår flock, vår grupp, vår ”vi-gemenskap”, särskilt om resurserna är knappa eller makten hotas.
Här är empatin central. Men inte universell empati – utan selektiv empati. Vi bryr oss djupt om ”våra egna”, men blir snabbt likgiltiga för andra. Deras lidande reduceras till statistik. De är långt borta, både geografiskt och emotionellt. De blir ”dom”.
2. Styrning legitimerar exploatering
Med kontroll över institutioner, media och narrativ kan gruppen som sitter på makten styra informationsflödet och skapa berättelser som rättfärdigar exploatering:
Det är deras eget fel.
De är lata, ineffektiva, korrupta.
Vi hjälper dem ju genom att investera eller skapa jobb.
Så byggs den moraliska dissonansen: vi vet att något är fel, men vi lever med det genom att intala oss att vi inte har något val – eller att systemet ”i grunden fungerar”.
3. Status används som incitament
I gruppen som profiterar belönas lydnad, lojalitet och framgång i det etablerade systemet med status. Den som ifrågasätter strukturen riskerar att förlora anseende eller tillhörighet.
Status blir därmed en incitamentvalens – ett socialt styrmedel – som gör att även goda människor tystnar, anpassar sig eller blundar.
4. Och så… marginaliseras eller ”kvävs” halva jordens befolkning
Hungerdöden – där 9 miljoner människor dör varje år, varav över 3 miljoner barn – är inte en naturkatastrof. Det är resultatet av en systemisk, indirekt ondska där den globala penningmängden (M2) systematiskt allokeras bort från mänskliga behov till spekulation, vapen, konsumtionsöverflöd och destruktiv tillväxt.
Pengar finns. Mat finns. Logistik finns. Men incitamentstrukturen är felkodad. M2 cirkulerar i fel banor. Det är inte brist – det är beslutsmässig frånvaro av godhet.
Med ganska stor säkerhet kan vi säga att den globala hungerdöden i skala ~9 miljoner per år har pågått i minst 20 år, och troligen längre. Tidslinje för hungerdöd:
- 1990-talet – tidigt 2000-tal:
Dödssiffror av hunger låg ofta kring 6–10 miljoner per år, beroende på kriser, konflikter och tillgång till mat.
Källa: FAO (FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation), WFP, WHO.
- 2000–2020 (globaliseringens hungerparadox):
Trots ökad matproduktion och bättre logistik globalt har hungern bitit sig fast, dödssiffran har legat stabilt runt 8–10 miljoner per år, inklusive barn.
Framför allt p.g.a.: ojämlik fördelning, konflikter och kollapsade försörjningskedjor och klimatrelaterade jordbrukskriser
- 2020–2024 (pandemi + krig + inflation):
Hungern ökade. Siffror från WFP och WHO visar att antalet hungrande steg från ~720 miljoner (2019) till över 820 miljoner. Dödssiffran uppskattas fortsatt till 8–9 miljoner per år.
Totalt har över 180 miljoner människor dött av hungerrelaterade orsaker under de senaste två decennierna – en siffra som överstiger dödsoffren från båda världskrigen tillsammans.
Det strukturella greppet blir till
Historien är inte bara en följd av datum – den är en väv av ödesdagar.
Dagar då mänskligheten tog steg framåt, bakåt eller stod inför avgörande val.
I Pro Bono livet sorterar vi dessa dagar inte utifrån den rådande tidsandan, utan utifrån Planet- och folknyttan, deras verkliga påverkan på planeten, folken och framtiden – enligt Trippel V: Vinna 1 (planet), Vinna 2 (folk), Vinna 3 (individ).
Avvikelse från visdomens riktning
Dagar då mänskligheten vek av från evolutionäretiken, de symboliserar: övergrepp, förstörelse, svek mot planeten och folken.
Dagar då systemledarskapet förvärrade strukturella obalanser och därmed förvärrade Planet- och folkskadorna. Det handlar inte om skuld i efterhand, utan om att förstå vilka vägval som förde oss längre bort från visdomens värderingar.
Barnens längtan - ofullbordad
Dagar med potential – men ofullbordade.
De rymmer ett löfte, men är ännu ofullständigt förverkligade.
Dagar då visioner föddes, protester uppstod eller nya riktningar anades – men där verklig förändring ännu hålls tillbaka av strukturer eller maktobalans.
De är frön till framtidens godhet – vilande, väntande, verksamma.
Ego- och OrganisationsEgonyttan bromsar fortfarande en konstruktiv utveckling.
När godheten expanderar och ondskan kontraherar
Dagar då mänskligheten tog steg mot Planet- och folknytta.
Handlingar präglade av visdom: kärlek, integritet, frid och öppenhet.
dödliga strukturer på plats
Den 4 maj 1979, den 4 november 1980 och den 12 november 1999 utgör tre Mörka ödesdagar…
Ödesdagar bli kodpunkter inför framtiden
…som tillsammans symboliserar ett systemskifte där ekonomin – i sin moderna form – gjorde sig definitiv till herre över både människa och planet. Men dessa dagar är inte bara datum i historien – de är kodpunkter som befäster systemondskans eskalering i vår tid.
Människans anspråk på att vara herre över naturen sträcker sig längre tillbaka i historien, men det var i dessa moderna kodpunkter som ekonomin, genom ideologiska och institutionella reformer, blev det överordnade styrsystemet.
I analysen av kausaliteten från dessa dagar blir den strukturerade Systemondskan tydlig – och det civiliserade motdraget som föds ur denna insikt är Den Tudelade ekonomin som genomsyras av Planet- och folknytta.
4 maj 1979
Händelse: Margaret Thatcher tillträder som premiärminister
Relativ fattigdom och auktoritär backslash
Pro Bono-reflektion:
Många betraktar denna dag som starten på en ekonomisk skördetid. Inflationen pressades ned. Aktieägare gynnades. Avreglering öppnade marknader.
Men i Pro Bono Livets ögon markerar den 4 maj 1979 en farlig brytpunkt:
Det var dagen då marknaden definitivt gjorde sig till överordnad människa och planet.
Dagen då samhället började omformas för kapitalets avkastning – inte för livets helhet.
Thatchers reformer:
försvagade fackliga rättigheter och arbetsskydd
privatiserade grundläggande samhällsnytta
legitimerade ett paradigmskifte där värde = vinst
Resultatet?
En global smittoeffekt: Reagan, WTO, IMF-strukturer, privatiseringsvågor.
På ytan: ekonomisk tillväxt.
I djupet: ökad ojämlikhet, ekologisk exploatering, social polarisering.
Skördetiden bar frukt – men den odlades på bekostnad av framtida generationers jord.
Priset? En eskalerande PPM-halt och planetär skuld vi ännu inte har betalat av.
Kausalitet och den auktoritära backlashen
Pro Bono-reflektion (fortsättning):
4 maj 1979 blev inte bara starten på nyliberalismens segertåg –
det var också den dag då relativ fattigdom började institutionaliseras som legitim sidoeffekt i västvärldens ekonomiska tänkande.
Genom retoriken om valfrihet, ansvar och konkurrenskraft lades grunden för:
Strukturreformer som skapade en ny underklass – i arbete men undertryckt.
Välfärdsnedskärningar som slog mot tryggheten – särskilt bland unga, sjuka, migranter och ensamstående.
Exkludering som blev normaliserad – samtidigt som den ekonomiska eliten belönades.
Resultatet?
En växande känsla av utanförskap, vanmakt och förakt mot etablissemanget.
Där, i detta nya vakuum, vädrade demagogerna morgonluft.
De såg sin chans att:
peka ut syndabockar,
utnyttja identitetspolitik och nationalism,
förvandla legitima orättvisor till grogrund för auktoritär backlash.
Därför är 4 maj 1979 inte bara en Mörk ödesdag i ekonomiskt hänseende –
den är även en avgörande milstolpe i den politiska och kulturella splittringens moderna historia.
4 November 1980
Händelse: Ronald Reagen väljs till president
Ingen marknad är större än människovärdet
The Reagan Turnaround
Typ: Mörk ödesdag
Rubrik:
När marknadstron tog makten över medkänslan i världens mäktigaste nation
Pro Bono-reflektion:
Den 4 november 1980 röstade det amerikanska folket fram Ronald Reagan som president. En före detta skådespelare – karismatisk, kompromisslös och djupt övertygad om marknadens självreglerande kraft – tog då steget in på världens mäktigaste scen.
Det blev inte bara ett presidentval. Det blev ett paradigmskifte.
Reaganomics föddes:
Skattesänkningar för de rika
Nedmontering av sociala skyddsnät
Fackföreningskross och nyliberal export
Offentlig sektor som problem, inte lösning
Reagans ekonomiska politik förstärkte en global kursändring som Margaret Thatcher redan påbörjat i Storbritannien sex månader tidigare. Tillsammans kodade de in ett nytt tankemönster:
“Värde = vinst. Ansvar = individens börda. Marknaden = lösningen.”
Resultatet?
Finanskapitalet fick frikort.
Statens roll reducerades till väktare av kapitalets intressen.
Social sammanhållning byttes mot konkurrens.
Välståndsklyftor exploderade – i USA och globalt.
Reagan banade väg för en värld där människor reduceras till konsumenter och där samhällsnytta måste visa kvartalsvinst för att få existera.
Och medan marknadsindex rusade – föll många i tystnad, utanförskap och psykisk ohälsa.
I Pro Bono Livets ögon:
Den 4 november 1980 är en Mörk ödesdag:
En dag då Ego- och OrganisationsEgonyttan skrevs in i kod och kultur.
En dag då Systemondskan fick ett leende ansikte – och en global exportlicens.
Det är också en dag att minnas – för att vi ska förstå hur den Tudelade Ekonomin behövs.
För att ingen marknad får vara större än människovärdet.
För att framtiden ska vinnas – för planeten, folket och individen.
12 November 1999
Händelse: Bill Clinton begraver Glass–Steagall Act från 1933
Ondskefull vigsel - sammanslagning kommersiella banker och investmentbanker
Pro Bono-reflektion:
Många såg detta som ett steg mot finansiell innovation och konkurrenskraft. Men i Pro Bono livets ögon markerar denna dag ytterligare en farlig systemförskjutning:
Kommersiella banker fick nu agera som investmentbanker och försäkringsbolag, vilket skapade megabanker med komplexa riskprofiler.
Intressekonflikter mellan kundernas sparande och bankernas egna spekulationsintressen blev systematiska.
Reglering försvagades, vilket möjliggjorde aggressiv handel med derivat och strukturerade produkter.
Konsekvenser:
Konsolidering av finanssektorn: Stora fusioner skapade finansiella konglomerat som blev ”för stora för att tillåtas falla”.
Ökad riskexponering: Bankerna engagerade sig i riskfyllda investeringar, vilket bidrog till den finansiella krisen 2007–2008.
Systemisk instabilitet: Bristen på tydliga gränser mellan olika finansiella verksamheter ökade sårbarheten i det globala finansiella systemet.
Kausalitet och systemondskans eskalering
Upphävandet av Glass–Steagall Act återinförde de strukturella svagheter som lagen ursprungligen hade avsett att eliminera efter 1930-talets depression. Detta skapade en miljö där finansiella institutioner kunde ta överdrivna risker utan tillräcklig tillsyn, vilket i sin tur ledde till en global finansiell kris.
Den 12 november 1999 står därför som en Mörk ödesdag – en dag då kortsiktig vinst prioriterades framför långsiktig stabilitet och rättvisa.
Systemverktygens utveckling
Hur Världsbanken, IMF och WTO förstärkte ett paradigm av exploatering
Institutioner går Statikratiers ärenden
Den 4 maj 1979 markerade inte bara ett politiskt skifte i Storbritannien – det var startskottet för en global omläggning av den ekonomiska världsordningen. Det vi i dag kallar för nyliberalismen växte fram som en till synes rationell väg ut ur stagnation och inflation. Men bakom fasaden av reformer växte något mycket djupare fram: ett nytt systemledarskap där pengar, marknad och spekulation blev överställda människan och planeten.
Tre centrala institutioner bar denna omställning på sina axlar:
Internationella valutafonden (IMF)
IMF:s roll efter 1979 blev att agera krisens förvaltare – inte för att skydda folken, utan för att säkra systemets stabilitet. När länder hamnade i ekonomisk kris erbjöd IMF lån, men till ett högt pris. Strukturreformer blev standardvillkor:
Valutadevalveringar, åtstramningspolitik och liberalisering av kapitalmarknader.
Skärpta budgetdiscipliner med neddragningar i hälsa, utbildning och social trygghet.
Avveckling av nationellt självbestämmande över ekonomisk politik.
Resultatet blev ofta paradoxalt: hjälpen förvärrade krisen. Den nationella suveräniteten vittrade, medan marknadens makt stärktes.
Världsbanken
Världsbanken förändrades från att vara ett utvecklingsverktyg till att bli en reformmotor i nyliberal riktning. I samspel med IMF, men med fokus på långsiktiga program, användes lån som hävstång för att omforma hela samhällsstrukturer:
Krav på privatisering av vatten, energi och sjukvård.
Fokus på exportorienterade ekonomier i stället för lokal försörjning.
Investeringar i storskalig infrastruktur utan hållbarhetsvillkor.
Människor blev objekt för utveckling – inte subjekt. Urfolk, småbrukare och lokalsamhällen fick betala priset medan multinationella företag skördade vinsterna.
Världshandelsorganisationen (WTO)
När WTO bildades 1995 (ur föregångaren GATT) blev den tredje länken i kedjan. WTO:s mål var att skapa ”frihandel”, men dess regelverk prioriterade kommersiella rättigheter före mänskliga rättigheter:
Miljöskydd och arbetsrätt kunde ses som handelshinder.
Globala företag fick rätt att utmana nationella lagar.
Det skapades ett juridiskt system där vinstintresse överordnades folkvilja.
Genom WTO institutionaliserades ojämlikhet. De rika nationerna skyddade sin jordbrukspolitik, samtidigt som utvecklingsländerna tvingades öppna sina marknader.
Systemverktyg för Systemets syften
Dessa tre institutioner – IMF, Världsbanken och WTO – kom att fungera som systemverktyg i en global regim där Ego- och OrganisationsEgonyttan styrde TIKA. De samverkade med finansmarknadernas oligarki, där centralbanker, investeringsbanker och globala techaktörer vävde samman ekonomi och geopolitik.
Förlorarna?
Planeten. Folken. Framtidens generationer.
Pro Bono Livets position
I Pro Bono Livets ögon är dessa verktyg inte neutrala. De är bärare av ett paradigmskifte där tillväxt definierades i termer av BNP, inte av mänskligt eller planetärt välstånd. De byggde vidare på Den Mörka ödesdagen 4 maj 1979, och cementerade den 12 november 1999 (upphävandet av Glass-Steagall Act) som nästa etapp i den strukturella ondskans väg.
Därför krävs i dag inte bara nya institutioner – utan ett nytt paradigm.
Den Tudelade Ekonomin markerar starten på detta skifte:
Ett system där pengar allokeras till livets helhet.
Där finanssektorn tjänar folket – inte tvärtom.
Där Systemgodheten återigen kan blomstra.
Spekulation
Spekulationsekonomin – systemets primära drivkraft
Etisk kriminalitet
Spekulation är inte längre ett bihang till den verkliga ekonomin. Det är en dominerande mekanism som tränger undan produktion, arbete, nytta och behov.
Och värst av allt: den spekulativa logiken har kopplats samman med penningmängden, skuldexpansionen och digital likviditet – och skapat en finansiell parallellvärld där värden blåses upp, medan verkligheten vittrar bort.
a. Tillgångsinflation
Aktier, fastigheter, råvaror och konst stiger inte p.g.a. realt värde, utan för att pengar jagar avkastning.
M2-expansion – nya pengar in i systemet – driver på bubblor. Resultat: förmögenheter koncentreras, medan realekonomin får stå tillbaka.
b. Teoretiskt luftvärde
Investeringar staplas på varandra utan förankring i verkliga nyttigheter. Ett sparande ligger i en fond, som ligger i en struktur, som bygger på ett derivat, som i sin tur vilar på förväntan. Men inte alla kan ta ut sina pengar samtidigt.
”Teoretiskt luftvärde är det som ser ut att finnas – tills du försöker ta ut det.”
c. Värdekedjors kollaps
Världens produktionskedjor har byggts för vinstmaximering, inte motståndskraft. Just-in-time-strategier, outsourcing till billigaste land och derivatdrivna råvarumarknader har effektiviserat – men också gjort oss extremt sårbara.
När kris slår till agerar systemet inte med försiktighet – utan med spekulativ ryggmärgsreflex.
d. Valuta- och råvaruspekulation
Valutor och basresurser spekuleras bortom rim och reson, ofta i utvecklingsländer. Detta är ekonomisk kolonialism i ny form.
Ekonomisk kolonialism kan definieras som:
En maktstruktur där en aktör – ofta en stat, ett företag eller ett finansiellt system – kontrollerar eller exploaterar en annan regions, nations eller grupps resurser, arbetskraft och ekonomiska beroenden, utan formell territoriell kontroll, men med samma underliggande logik som klassisk kolonialism: vinstmaximering för den dominanta parten på bekostnad av den underordnade.
Centrala kännetecken:
- Asymmetriska handelsavtal: där villkoren gynnar det starkare landet eller företaget.
- Kapitalflöden med kontrollfunktion: exempelvis lån från IMF/Världsbanken med strukturella villkor.
- Utnyttjande av billig arbetskraft och naturresurser: ofta i länder med svaga fackliga rättigheter och låg miljöreglering.
- Marknadsdominans: där lokala företag konkurreras ut eller görs beroende av externa aktörer.
- Systemiskt beroende: där den ekonomiskt underordnade parten inte tillåts utveckla självständig kapacitet (t.ex. inom industri, teknik eller jordbruk).
Historiska och samtida exempel:
- Storbritanniens ekonomiska grepp över Indien, även efter formell kolonial kontroll.
- IMF:s och Världsbankens strukturanpassningsprogram i Afrika och Latinamerika på 1980–1990-talet.
- Kinas infrastruktursatsningar i Afrika, som kritiker ibland beskriver som en ny form av ekonomisk kolonialism.
- Multinationella företags kontroll över gruvor, plantager och digital infrastruktur i Globala Syd.
Kriminalitet
Skuggekonomin
Det ljusskygga
- Narkotikahandel, vapen- och människohandel
- Bygger på svarta pengar, våld, hot och korrupta nätverk.
- Penningtvätt genom fastigheter, konst, företag
- Enorma summor förflyttas och ”tvättas” via till synes legitima investeringar.
- Bankernas roll i penningtvätt
- Världsledande banker har flera gånger avslöjats som mellanhänder för kriminellt kapital. Ofta genom passivitet. Ibland medvetet.
- Skatteflykt via offshore och skalbolag
- Lagligt i teknisk mening. Etiskt destruktivt i varje bemärkelse.
- Systemkorruption
- Offentliga upphandlingar, licenser, bistånd och energiavtal manipuleras till fåtalets fördel på folkets bekostnad.
Det är inte ett parallellt system. Det är ett dolt skikt av det befintliga.
Varningsklockor
Varningsklockorna vi valde att ignorera
Behov systemförändring
1. Chockdoktrinen och krisekonomin (1980–1990-tal)
Vad hände?
När länder hamnade i skuldkris, t.ex. Mexiko (1982) eller Östeuropa efter murens fall, användes kriserna som ursäkt för att snabbt implementera marknadsliberala reformer – ofta utan folkligt mandat.
Varning?
Folken protesterade, men kallades “bakåtsträvare.” Kris användes som chock för att genomdriva systemskiften. Naomi Klein satte ord på detta i Chockdoktrinen.
Möjlighet att vända?
Ja – om man hade lyssnat på gräsrötternas behov och inte bara på kreditgivarna.
2. Miljö- och klimatrörelsens framväxt (1972 och framåt)
Vad hände?
Redan med Stockholmskonferensen 1972 och Brundtlandrapporten 1987 blev sambandet mellan tillväxt och miljöförstöring uppenbart.
Varning?
Att fortsätta jaga evig ekonomisk tillväxt på en ändlig planet är ett recept på ekologisk kollaps.
Möjlighet att vända?
Om man tagit hållbar utveckling på allvar och låtit det genomsyra hela det finansiella systemet.
3. Asienkrisen (1997–1998)
Vad hände?
Snabbt inflöde av kapital följdes av snabbt utflöde – vilket slog sönder hela samhällsekonomier. IMF:s insatser förvärrade situationen.
Varning?
Global finans utan bromsar är farligare än nytta när marknader agerar snabbare än politiken hinner reagera.
Möjlighet att vända?
Detta borde ha triggat en global reglering av kapitalflöden – men istället fördjupades liberaliseringen.
4. IT-bubblan och tillväxt utan substans (2000)
Vad hände?
Spekulation drev upp aktiekurser utan koppling till verklig produktion eller nytta. När bubblan sprack förlorade miljoner sina besparingar.
Varning?
När värde frikopplas från verklig nytta för människor och planet är vi ute på hal is.
Möjlighet att vända?
Att tydligare särskilja mellan värdeskapande och värdeextraktion – något som Den Tudelade Ekonomin nu gör.
5. 2008 års finanskris
Vad hände?
Upphävandet av Glass-Steagall Act 1999 banade väg för oansvarig bankverksamhet. När korthuset rasade föll hela världen.
Varning?
Riskfylld spekulation utan ansvar är ett hot mot hela samhällsekonomin.
Möjlighet att vända?
Det fanns momentum för reform – men systemet återställdes i princip oförändrat. Man räddade bankerna, inte samhällena.
Pro Bono Livets hållning:
Vi är för en rättvis, cirkulär och värdebaserad ekonomi.
Vi är för innovation – men den måste vara etiskt förankrad och evolutionärt ansvarstagande.
Vi är för förändring –men vi måste våga ändra kurs när vi ser att utvecklingen går i fel riktning.
Därför behöver vi idag en Systemförändring – inte bara systemjustering.
Den Tudelade Ekonomin är ett paradigmskifte där vi lyssnar och tar lärdom av varningsklockorna – för att slippa väckas av katastrofer i framtiden.
Sifferunderlag som bekräftar dödliga strukturer
m2-läckage landar i slutändan på skattebetalarna
I vårt kreditbaserat penningsystem är nästan all penningtillväxt ett resultat av skuldtillväxt. Det betyder att världens ökande skuld i praktiken är den andra sidan av samma mynt som den årliga M2-expansionen. Nya pengar skapas genom nya lån – och det är därför skuld och penningmängd växer tillsammans.
Bild 1 visar hur den totala skulden (= M2) ökar eller minskar årligen under perioden 2006 – 2023. Ackumulerat under perioden ökar skulden eller M2 med 186 802 miljarder USD vilket ger ett årligt snitt på 9 832 miljarder USD. Bild 2 och 3 visar var skulderna hamnar som en konsekvens av vårt ekonomiska pyramidspel.
M2 – den breda penningmängden
M2 är ett mått på den totala mängden pengar i ekonomin som är snabbt tillgänglig för användning, men …
Vår M2-definition
… som också inkluderar viss sparlikviditet. Det består av:
M1 – kontanter i omlopp + transaktionskonton (lönekonton, checkkonton)
+ Kortfristiga sparformer, t.ex.:
Sparkonton utan bindningstid
Kortfristig tidsbunden inlåning
Pengar i penningmarknadsfonder (beroende på land)
M2 representerar:
Pengar som kan användas för betalning eller snabbt omvandlas till det.
En balans mellan likviditet och sparande.
Syfte och användning:
M2 är ofta den centrala indikatorn för penningmängdens påverkan på realekonomin, eftersom den fångar både den konsumerande och investerande delen av hushållens och företagens ekonomiska beteende.
Centralbanker följer M2 för att förstå inflationstryck, penningcirkulation och konsumtionstakt.
Gränsen mellan M2 och M3 är flytande och kontextberoende. Den är inte absolut, och skiljer sig dessutom mellan länder och centralbanker.
I Pro Bono livet förhåller vi oss filosofiskt till M2 enligt följande:
Vi definierar M2 som all likviditet som kan användas till konsumtion, produktion och samhällsbyggande inom 30 dagar utan risk för kapitalförlust.
Gränsdragning:
M2 slutar generellt vid icke-marknadsbaserade sparmedel (sparkonton, korta tidsinlåningar).
M3 börjar där pengar blir investeringsliknande och mer beroende av marknadsvärdering eller återköp (värdepapper, certifikat).
När M2 blir skuld – och skuld blir systemkostnad
De två graferna (bild 2 och 3) visar hur M2, istället för att cirkulera i realekonomin som ett verktyg för produktion, konsumtion och samhällsbyggande, sugs upp av skuldmaskineriet och vidareomvandlas till tillgångar i M3 och M4. Men vad innebär det – konkret och strukturellt?
Finansbubblan och den skenande skuldspiralen
2008-krisen – bild 2 – (svartmarkerad cirkel):
Här ser vi hur den finansiella sektorn (röd kurva) och …
När stater tar över notan
… de icke-finansiella företagen (lila) når en topp strax före kraschen.
M2 har då i stor utsträckning kanaliserats genom finanssystemet, blivit skuld, och sedan blåst upp tillgångsvärden – inte minst fastigheter och aktier.
När bubblan spricker, rasar skuldnivåerna snabbt i finanssektorn.
Stater kliver in (grön kurva):
Under eurokris och efterdyningar ser vi hur regeringarnas skuldkurva accelererar.
Staten blir “lender of last resort” – betalar notan när det privata systemet brister.
Företagsskulden fortsätter växa:
Efter 2010 ser vi en ny uppgång för icke-finansiella företag. Troligen för att de tvingas finansiera drift och investeringar via skuld snarare än sund bärkraft.
Här cementeras en modell där realekonomin blir beroende av lån, inte av lönsam produktion.
Den moderna skuldregimen
Cirkeln till höger – bild 3 – visar vår samtid (2023–2024):
Den finansiella sektorn har stabiliserats – men utan ansvar. De stora skuldvolymerna …
Ränta och amortering betalas av skattebetalarna
… har i stället flyttats över till stater (grön kurva) och företag (lila).
Skulden är inte borta. Den har bara bytt händer – till våra.
Hushållen (blå linje) står kvar med en mer långsam uppgång.
De är inte maktens nav – men de betalar genom:
Skatt
Räntekostnader
Inflationspress
Nedskärningar i välfärd
Spekulation och den kriminella sektorn i ekonomin
I den finansiella sektorn roffar man åt sig så mycket som möjligt av M2-expansionen. Genom laglig – men oetisk – spekulation ”parkeras” de årliga M2-medlen i M3 och M4 samtidigt som tillgångarna blåses upp. Nya teoretiska luftvärden uppstår!
Den kriminella ekonomin lever inte vid sidan av systemet – den lurar i dess skuggor, när och göder sig på samma penningflöden som övriga M2-parasiter, men med andra verktyg och motiv.
Bild 4 visar tydligt hur den årliga M2-expansionen bygger total skuld. Linjen inkluderar och illustrerar det som blir tillgångsinflation (M3 och M4) – teroteiska luftvärden vars ”syre” är den årliga M2-expansionen. Och ju större skulden är desto mer ”syre” behövs för att hålla det skuldbaserade penningsystem igång.
Så här långt har jag försökt illustrera M2s viktiga roll i det parasitära penningsystemet. Och i stort sett är det bankvärlden som har monopol på att skapa pengar – snacka om att räven vaktar hönshuset.
Och bild 5 visar hur det går när räven vaktar… Av världens totala marknadsvärderade nettoförmögenhet på 696 biljoner USD (enligt WID, jan 2024) är 313,8 biljoner USD direkt kopplade till faktisk skuld (IIF, dec 2023). Skillnaden – cirka 382,2 biljoner USD – kan ses som det globala teoretiska luftvärdet.
Detta luftvärde är till stor del:
Skapat ur finansiell spekulation, särskilt genom instrument inom M3–M4-penningmängden
Möjliggjort av en skuggbanksektor och finansiell innovation som tappat kopplingen till den reala ekonomin
Omsatt i kapitalvärderingar utan direkt förankring i produktivitet, resurser eller planetär hållbarhet
Kriminalitet i gränslandet
Den kriminella ekonomin etablerar sig i M3 och M4 genom att utnyttja det skuggiga gränslandet mellan finansiella instrument, tillgångar och offshorestrukturer. Här omsätts svarta pengar via …
Gränslandet är kriminalitetens entré till M3 och M4
… skalbolag, fastigheter, kryptotillgångar och derivat – långt från M2:s synliga pengar. Resultatet blir en parallell ekonomi där stora summor cirkulerar utan insyn, vilket underminerar både rättsstat och demokrati.
Exempel:
1. Fastighetsaffärer och penningtvätt (M3)
Kriminella nätverk köper exklusiva fastigheter via skalbolag i anonyma jurisdiktioner. Genom att använda avancerade lån och belåningsstrukturer tvättas svarta pengar in i det reguljära finansiella systemet – ofta utan att någon reagerar, eftersom tillgångarna hamnar i statistikens övre skikt (M3).
2. Skuggbanker och derivatprodukter (M4)
I M4 – som omfattar mer komplexa finansiella tillgångar – används derivat och strukturerade produkter för att dölja ursprunget till stora kapitalflöden. Kriminella kan samarbeta med aktörer i gråzonen av finanssektorn (t.ex. family offices, hedgefonder) och skapa komplexa kontrakt som effektivt gömmer både tillgångarnas ursprung och ägare.
3. Kryptovalutor och stablecoins (gräns mellan M3–M4)
Även om vissa kryptovalutor inte direkt räknas in i penningmängden, används de allt oftare som bro mellan kontanter och finansiella tillgångar. Kriminella omvandlar kontanter till stablecoins, skickar dem över gränser, och köper sedan fysiska eller finansiella tillgångar som dyker upp i M3 eller M4.
4. Trade-based money laundering (TBML)
Falska fakturor i internationell handel gör att kriminella kan föra ut pengar ur ett land som betalning för varor som aldrig levereras. De uppblåsta exportvärdena ser legitima ut i statistik och handelsdata – men döljer brottslig aktivitet som ofta landar i bankkonton eller värdepapperstillgångar (M3/M4).
5. Statsobligationsmarknaden och finansiering av organiserad brottslighet
Vissa organiserade grupper investerar i statspapper eller fondstrukturer via bulvaner eller skalbolag. Här får de både avkastning och legalitet, trots att pengarna härrör från narkotikahandel, vapenförsäljning eller människosmuggling. Dessa tillgångar räknas in i M4.
Viktiga definitioner att känna till!
M3 – bred penningmängd
M3 är en bredare definition av penningmängden än M2. Den inkluderar:
M3 – bred penningmängd (inklusive finansiella tillgångar nära pengar)
M2 (kontanter + transaktionskonton + kortfristiga inlåningskonton) plus:
Större tidsinlåning (t.ex. bundna sparkonton över visst belopp eller viss tid)
Större räntebärande certifikat (t.ex. repor, andelar i penningmarknadsfonder)
Vissa likvida värdepapper emitterade av banker och företag (som inte är aktier)
Syfte:
M3 mäter den totala likvida tillgångsmassan i ekonomin som snabbt kan bli tillgänglig för konsumtion eller investering, men som inte alltid cirkulerar direkt.
Användning:
Används för att analysera pengars latenta påverkan på inflation och tillgångspriser, särskilt i finansiellt avancerade ekonomier.
I Pro Bono livet förhåller vi oss filosofiskt till M2 enligt följande:
Vi definierar M3 som finansiella tillgångar som med viss fördröjning (30–180 dagar) eller under vissa villkor kan omvandlas till M2, men där tillgången kan vara begränsad eller förenad med mindre marknadsrisk.
M4 – bredaste penningmängden
M4 är den mest omfattande definitionen av penningmängd och inkluderar:
M4 – bredaste penningmängden - mer osäkert värde
- Hela M3, plus:
Vissa former av ”kvasi-pengar” som inte är direkt tillgängliga men ändå fungerar som lagrade betalningsmedel
Stora företagsobligationer, långsiktiga finansieringsinstrument
Likvida tillgångar i skuggbankssektorn (t.ex. vissa typer av fondandelar, strukturerade produkter)
I Pro Bono livet förhåller vi oss filosofiskt till M2 enligt följande:
Vi definierar M4 som fordringar, andelar eller strukturerade tillgångar vars likviditet är osäker, beroende av marknadsvärdering, och där värdet kan fluktuera vid omvandling till M2
Vad innebär marknadsvärde?
Det är värdet av världens samlade förmögenhet uttryckt i marknadspriser vid en viss tidpunkt – alltså …
Marknadsvärdet är det teoretiska luftvärdet JUST NU
… vad hushållens, företagens och staternas tillgångar skulle kunna säljas för på marknaden. Det inkluderar:
Fastigheter (bostäder, kommersiella lokaler)
Aktier och fonder (börsvärden)
Obligationer och andra finansiella tillgångar
Kontanter och banktillgodohavanden
Ibland (men inte alltid): pensionstillgångar och vissa typer av försäkringar
Det inkluderar också det spekulativa övervärdet, dvs det vi nu kallar det teoretiska luftvärdet – särskilt i tillgångar som fastigheter och aktier.
Likvidt värde
Det enda verkliga värdet i ekonomin är det som kan omsättas direkt via M2, och alla andra värden är hypoteser om framtida köpare med framtida likviditet.
Den monetära allokeringen har blivit ett etiskt haveri – en livsfarlig struktur där expansion göder girighet och förintar framtid.
1. Det verkligt tillgängliga värdet = Likvidt värde
Det enda som faktiskt kan användas i stunden för att genomföra transaktioner är likvida medel – alltså kontanter, tillgångar på transaktionskonton, och i viss mån nära-kontanter.
Detta är precis det som M2 definierar:
M1 (kontanter + checkkonton) + kortsiktiga insättningar och lättillgängligt sparande.
2. Övriga tillgångsvärden är hypotetiska
Värden på aktier, fastigheter, obligationer, kryptovalutor, konst, osv. är inte realiserade förrän de faktiskt säljs – och då måste köpare ha likviditet.
Dessa marknadsvärden beror på:
Tilltro till framtiden
Marknadspsykologi
Ränteläge, narrativ och sentiment
Därför är det helt rimligt att kalla dem för hypotetiska luftvärden, även om de bokförs som förmögenhet.
3. Matchning kräver M2
När efterfrågan på att realisera dessa hypotetiska tillgångar ökar (t.ex. sälja aktier, fastigheter), måste det finnas köpare med likviditet, alltså M2-pengar i systemet.
Om M2 inte växer i takt med tillgångsvärdena, riskerar man:
Prisfall (värden kollapsar)
Kapplöpning om likviditet
Ökad systemrisk (banker, stater, hushåll kan inte backa upp luftvärden)
M5
Utöver det teoretiska luftvärdet på 382,2 biljoner USD existerar…
M5 jagar också M2
M5 – den spekulativa överbyggnaden
Det finns i dag en spekulativ överbyggnad i det globala finansiella systemet – det vi kallar M5 – som inte är backad av real likviditet i sin löpande existens. M5 utgörs av derivat, skuggbanker och andra icke-reglerade finansiella konstruktioner och beräknas uppgå till mellan 300 och 700 biljoner USD. Tillsammans med det teoretiska luftvärdet på 382,2 biljoner USD kan världens totala monetära luftvärde alltså potentiellt överstiga 1 000 biljoner USD – ett värde utan faktisk likvid backning i M2-form.
Vad är M5?
M5 är inte ett officiellt begrepp i centralbanksvärlden, men används inom makrofinansiell analys för att beskriva den icke-reglerade och svårmätbara delen av det globala finansiella systemet. Den består av:
Derivatkontrakt (optioner, terminer, CDS m.m.)
Offshore-transaktioner
Skuggbanksaktiviteter (t.ex. hedgefonder, private equity, SPV:er)
Inlåning och kredit utanför bankväsendet
Högfrekvenshandel och algoritmbaserade riskpositioner
M5 är alltså penningvärden som i sig inte bärs av underliggande M2, utan existerar på förväntningar, finansiella rörelser och multipla lager av spekulation. Men det är viktigt att förstå att vid både entré (t.ex. köp av derivat) och exit (t.ex. realisation av vinst eller förlust), krävs M2-likviditet. Därmed är M5 trots sin ”oberoende” struktur i praktiken helt beroende av en existerande M2-bas för att kunna fungera.
Hur stort är M5?
Exakta siffror är svåra att fastställa, men här är aktuella estimat:
Derivatmarknadens nominella värde (BIS, 2023): ca 600 till 1 000 biljoner USD i utestående kontrakt
– Nettoexponeringen uppskattas till ca 20 biljoner USDSkuggbankssektorn (FSB, 2023): ca 239 biljoner USD (mätt som icke-bankbaserade finansiella mellanhänder)
Konservativ uppskattning av M5:
300–700 biljoner USD i spekulativa penningvärden
De priviligerade och ytterst ansvariga för världens största subvention
De priviligerade i världens största subvention
Listan nedan visar – i prioritetsordning – vilka som är priviligerade när det gäller M2. Den visar:
Systemets reella fördelningshierarki, där bankerna (1–2) sitter i själva maskinrummet och kapitaliserar först.
Sedan följer en tillgångsdriven spekulationsklass (3–6) som multiplicerar värden genom hävstång och lånebaserade tillgångar.
Slutligen har vi systembevarande (7), legitimerande (8) och utnyttjande skuggsystem (9) – alla beroende av att maskineriet hålls igång.
- Banker med BankSuveränitet (Världens största subvention) – skapar pengar ur skuld, tjänar på varje led, kontrollerar flödet.
- Centralbanker i samverkan med finanskapitalet – designar systemet, gynnar toppmottagare först.
- Investeringsbanker och spekulativa fonder – multiplicerar och koncentrerar pengar genom hävstång och derivat.
- Multinationella företag – skatteskal, lobbying och valutaspekulation gör dem till globala vinnare.
- Förmögna privatinvesterare – vinner på kapitalinkomst, skatteoptimering och insiderstruktur.
- Fastighetsägare och -utvecklare – trycker upp priser med billig kredit, utan att skapa verkligt värde.
- Politiker och regeringar – legitimerar och upprätthåller systemet mot kortsiktig tillväxt och makt.
- Mediala aktörer och Big Tech – kapitaliserar på uppmärksamhet och reproducerar systemets berättelse.
- Kriminella nätverk och skuggfinans – parasiterar på systemets blinda fläckar genom penningtvätt och anonymitet.
Politiker - högst upp i makthierarkin
Det är de folkvalda som har makten att stifta lagar, reglera finanssystemet och omfördela resurser. Det är alltså politikerna som bär det yttersta ansvaret för att systemet ser ut som det gör – och för de konsekvenser det medför.
De har inte bara möjligheten att förändra strukturerna – utan även skyldigheten att göra det. När de istället väljer att bevara eller fördjupa de destruktiva ordningarna, blir de själva – själva problemet.
Politiken - ytterst ansvariga
Politikens ansvar – när det finansiella maskineriet får härja fritt
Det är lätt att rikta blicken …
Politiskt reningsbad nödvändigt
… mot banker, fondförvaltare, försäkringsbolag… och kapitalägare – för det är där de största ekonomiska vinsterna ofta landar. Men det finns en annan kategori som inte alltid lyfts tillräckligt: politikerna. De som sitter på det yttersta ansvaret.
De har störst ansvar för att världen ser ut just som den gör.
Det är politiken som har till uppgift att reglera, förhindra och korrigera.
Det är den som ska agera när ojämlikheten skenar, när planeten förstörs, när liv och hälsa offras för finansiella intressen. Men istället har vi sett en gradvis kapitulation inför finanssektorns logik.
Vi måste också tala om ”de öppna dörrarna” – detta tysta fenomen som har blivit vardag. När människor rör sig fritt mellan politikens korridorer och finansens kontor.
När den ena dagen innebär lagstiftning, och nästa dag innebär en välbetald styrelsepost eller lobbyroll. När lojaliteter suddas ut, och allmänintresset ersätts med särintressen.
Det är detta systemfel som möjliggör den Strukturella ondskan.
Ett feltänk som inte alltid bottnar i illvilja – men som definitivt bottnar i brist på visdom, långsiktighet och mod.
Och när dessa dörrar står öppna, faller själva grundbulten för demokratisk trovärdighet.
Därför måste ansvar utkrävas, rättsprocesser initieras och strukturer förändras.
Inte för att hämnas – utan för att förhindra att vi tillåter ännu en generation gå förlorad i en värld där penningen styr politiken istället för att politiken styr penningen.
De priviligerade och deras relation till M2:
Världens största subvention
Orsak:
Skapar pengar ur skuld genom utlåning (fractional reserve banking).
Har statlig insättningsgaranti, vilket minimerar risk.
Tjänar på räntor, avgifter, administrationskostnader och kundberoende.
Deras kreditgivning styr tillgångsinflation → ökade tillgångsvärden för rika, inte reell utveckling.
Styrs av incitament att sälja skuld, inte skapa samhällsnytta.
Förtydligande banksuveränitet.
BankSuveränitet i praktiken – från reservkrav till kapitalkrav
Historiskt byggde banksystemet på det som kallades fractional reserve banking. Det innebar att en bank endast behövde hålla en liten del av insatta medel i reserv – exempelvis 10 % – medan resten kunde lånas ut. Detta skapade en inbyggd hävstång i systemet, där pengarna i praktiken multiplicerades i takt med att de lånades ut, sattes in på nytt och lånades ut igen.
Men i takt med att banksystemen blivit mer komplexa och globaliserade har denna modell i stor utsträckning ersatts av ett system där det inte längre finns något formellt krav på reserver i många länder. I exempelvis USA sänkte Federal Reserve reserve requirement ratio till 0 % under pandemin 2020 – och har inte återinfört det. I EU är liknande tendenser synliga. Det innebär att banker idag inte längre är bundna av krav på att ha pengar i reserv för att kunna skapa nya lån och därmed nya pengar.
I stället har vi fått ett system där bankernas eget kapital och riskhantering styr hur mycket pengar de kan skapa. Denna förändring är kodifierad i internationella regelverk som Basel III, där begrepp som ”riskvägda tillgångar” och ”Tier 1 Capital” definierar spelplanen.
Med andra ord: en banks möjlighet att skapa pengar genom utlåning är idag i huvudsak beroende av hur stort eget kapital banken har och hur den själv (eller genom tillsynsmyndighet) värderar riskerna i sina utlåningsportföljer. Detta innebär att det finns ett större mått av självreglering, särskilt för större banker som ofta får använda interna modeller för riskberäkning.
Det här skapar en ny typ av hävstång: kapitalbasen fungerar som hävstångspunkt i stället för reella reserver. Har en bank exempelvis 50 miljarder USD i Tier 1-kapital och behöver hålla ett kapitaltäckningskrav på 5 %, kan den skapa krediter (pengar) motsvarande upp till 1 000 miljarder USD. Det innebär att pengar bokstavligen skapas genom att bankerna bokför ett lån som en tillgång och samtidigt skapar en insättning som en skuld – ett ögonblickligt tillskott av ny likviditet till det ekonomiska systemet.
Detta moderna banksystem bygger alltså på bankernas trovärdighet, regleringsmiljö och kapitalkrav, snarare än på faktiska reserver. Och eftersom stora banker är djupt integrerade med finansmarknaderna och ofta anses ”too big to fail”, uppstår också en form av moralisk hazard – incitamenten att expandera utlåningen kan bli större än försiktigheten.
I sammanhanget är det därför korrekt att tala om en kvarlevande men förskjuten BankSuveränitet: banker har fortfarande en unik rätt att skapa pengar, men detta sker idag genom kapitalbasens hävstång och regleringens konstruktion, inte genom klassiska reserver. Därför är det också bankerna – inte centralbankerna – som är de verkliga arkitekterna bakom den största delen av penningmängden i omlopp (ofta över 90 %).
Tier 1-kapital (på svenska ofta kallat primärkapital) är den mest centrala och stabila delen av en banks egna kapital – det kapital som i första hand ska absorbera förluster och därmed skydda insättare och stabiliteten i det finansiella systemet.
Centralbanker (i samverkan med finanskapitalet)
Orsak:
Möjliggör och driver penningmängdens expansion (QE, räntesättning m.m.).
Deras politik gynnar finanssektorn först, genom first-receiver-effekten.
Saknar ofta demokratisk förankring – styrs av “marknadslogik”.
Har möjliggjort finansiell repression, där räntor gynnar kapitalägare.
Förtydligande centralbankernas roll.
Centralbankerna skor sig inte direkt för egen vinst (de har sällan vinstsyfte i klassisk mening), men de designar och förvaltar ett system där pengar systematiskt flödar till toppen – först till finanskapitalet, därefter till tillgångsägare, och i bästa fall till sist till det breda samhället.
Det är denna strukturfördel som gör att jag placerar dem på plats 2 i listan – inte för att de stjäl pengar, utan för att de prioriterar toppmottagare, vilket gör dem till en central del av det globala roffande systemet.
Investeringsbanker och Spekulativa Fonder (hedgefonder, private equity, m.fl.)
Orsak:
Använder billigt kapital från banker och centralbankspolitik till spekulation.
Förstärker tillgångsinflation genom hävstång, derivat och högfrekvenshandel.
Har låg transparens och belönas för kortsiktig avkastning, inte långsiktig samhällsnytta.
Exempel:
Bakgrund:
En investeringsbank har tillgång till billigt kapital tack vare låga räntor och centralbankens kvantitativa lättnader (QE). Den lånar 1 miljard USD till 1 % ränta.
- Steg 1 – Hävstång:
Banken använder hävstång 10x, alltså kontrollerar nu 10 miljarder USD i kapital.
- Steg 2 – Derivatplacering:
Med detta kapital köper banken:
Aktiederivat (optioner) i techsektorn
Råvaruderivat (terminer) på olja
Credit Default Swaps (CDS) för att spekulera mot högriskobligationer
Dessa instrument kräver liten initial insats, men kan ge stora vinster (eller förluster) vid små prisrörelser.
Steg 3 – Tillgångsinflation:
Eftersom många aktörer gör samma sak samtidigt, skapas:
Prisuppgångar på techaktier
Ökad volatilitet på oljemarknaden
Kreditspreadar som slår mot utvecklingsländer
Detta blåser upp tillgångspriser utan att realekonomin förbättras – alltså luftvärdeexpansion.
Steg 4 – Exit:
Banken säljer derivaten vid rätt tillfälle och tjänar kanske 1 miljard USD i vinst – trots att den bara hade 1 miljard från början.
Vinsten är privat, men om det går fel kan förlusterna socialiseras via centralbanksräddningar, då systemrisken hotar stabiliteten.
Konsekvenser:
Kort sikt lönar sig: Bonusar utgår baserat på avkastning, inte på långsiktig nytta eller stabilitet
Systemrisk: Om många spekulerar samtidigt och marknaden viker, kollapsar likviditet och förtroende
Ingen insyn: Transaktioner sker via offshore eller skuggbanker – svårt för myndigheter att spåra
Tillgångsinflation: Vanligt folk ser bostäder, aktier och råvaror bli dyrare – utan att deras löner hänger med
Multinationella Företag med Skatteplaneringsstruktur
Orsak:
Får subventionerade lån och gynnas av låg bolagsskatt.
Utnyttjar offshoresystem och internprissättning för att undvika skatt.
Använder spekulation i råvaror, valutor, framtidskontrakt.
Influerar politiken via lobbying → självförstärkande system.
Förmögna Privatinvesterare / Kapitalägare
Orsak:
Har tillgång till finansiella instrument som ökar i värde när M2 expanderar.
Låg skatt på kapitalinkomster → kapital ackumuleras exponentiellt.
Får tillgång till insiderinformation, rådgivare och skatteflyktmöjligheter.
Fastighetsägare och Fastighetsutvecklare (i urbana tillväxtzoner)
Orsak:
Gynnas av billig kredit → driver upp markpriser och hyror.
Skapar bostadsbubblor som leder till ökad segregering och ekonomisk utslagning.
Kapitaliserar på artificiellt skapade värden utan produktiv investering.
Politiker och Regeringar (indirekt via systembevarande)
Orsak:
Tillåter, legitimerar och ofta understödjer systemet i utbyte mot makt, lobbyism, eller kortsiktig tillväxt.
Förlitar sig på skulddriven ekonomi för att upprätthålla BNP och väljarstöd.
Externaliserar kostnader (klimat, ojämlikhet) på framtida generationer.
Mediala aktörer och Plattformskapitalism (Big Tech)
Orsak:
Skapar värde genom uppmärksamhetsekonomi, inte samhällsnytta.
Utnyttjar algoritmer och användardata för att förstärka konsumtionsdrivna incitament.
Värderas upp av M2-pengar → tech-bubblor och monopolställning.
Reproducerar status quo-narrativ – skyddar ofta systemet som föder dem.
Kriminella Nätverk och Skuggfinans
Orsak:
Får tillgång till M2-flöden genom penningtvätt i fastigheter, konst, skalbolag.
Opererar gränsöverskridande – drar nytta av anonymitet, brist på reglering.
Deras existens förstärks av svag statlig kontroll och passiv banksektor.
Politikernas uppdrag
Folkets förtroende är ingen frisedel – det är ett uppdrag med högsta ansvar.
Enligt demokratiska grundlagar …
Integritetsbrott - det största politiska sveket
… och folkrättsliga principer är politikers uppgift att företräda folkets vilja, skydda mänskliga rättigheter och förvalta samhällsresurser i det gemensammas intresse – inte i särintressens. De ska värna rättsstatens principer, miljöns långsiktiga bärkraft och en rättvis fördelning av makt och välfärd.
Politiker är inte ägare av systemet – de är dess tillfälliga förvaltare. De är satta att tjäna, inte härska.
När dessa uppgifter sviks, och när deras makt används för att bevara destruktiva strukturer eller gynna eliter på folkets bekostnad, begås inte bara ett moraliskt svek – det utgör ett integritetsbrott mot demokratins själva kärna.
De som idag försöker skylla på ’marknaden’, ’rådgivare’, eller ’internationella omständigheter’ försöker dölja sitt verkliga ansvar – som folkvalda eller systembärare. I varje tid vilar ett ansvar att förstå och skydda helheten – planeten, folken, framtiden. Det är inte brist på information som dömt vår tid – det är brist på ryggrad.
Kausalitet och ansvar i det skuldbaserade penningsystemet
1. Grundläggande kausalitet:
Det moderna skuldbaserade penningsystemet är en konstruktion som:
- möjliggjorts av juridiska ramverk,
- formats av finansiella aktörer med egenintresse,
- och upprätthållits av statens suveräna maktmonopol (monopol på våld, beskattning och lagstiftning).
Därmed är systemet inte ”marknadens fel” – utan en direkt följd av statliga beslut, i ofta nära samspel med finanskapitalet.
2. Politikens aktiva roll – även i passivitet:
När politiken abdikerar från sin skyldighet att skydda allmänintresset har den redan tagit ställning – till förmån för särintresset.
3. Skylla ifrån sig-retoriken – vanliga narrativ:
- ”Vi visste inte” → Motstrategi: Plikten att förstå ett systems konsekvenser när man sitter vid makten är inte valfri – det ingår i ansvaret.
- ”Marknadskrafterna är starkare än staten” → Men staten har skapat marknadens regelbok. Att abdikera från reglering är att abdikera från ansvaret.
- ”Vi har bara följt internationella regler” → Men internationella avtal kan omförhandlas. Och GFP:s anda väger tyngre än tekniska konventioner.
4. Andemening i GFP – och brott mot denna:
GFP (Grundlagar och Folkrättsliga principer) har en värdebaserad kärna:
- Mänsklig värdighet
- Rättvisa
- Icke-diskriminering
- Miljömässigt och socialt ansvar
Politiker som:
- medverkat till en ordning som orsakat oöverstiglig skuld, miljöförstörelse, eller systemisk ojämlikhet,
- har därmed brutit mot GFP:s andemening, även om de tekniskt följt lagen.
Maktförskjutning genom den nya M2-expansionen
i folkikrati allokeras pengarna annorlunda - där är GFP vägledande
Parasiternas pyramider är talande, den illustrerar nämligen min kraftfulla position – ”Med rätten att döda”. Och för varje år som går växer den totala skulden vilket i vårt kreditbaserat penningsystem innebär att vi fortsätter att skapa och låna ut pengar på det gamla sättet. Detta innebär att övergreppen på vårt jordklot och halva befolkningen fortgår. Det är nämligen konsekvensen av strukturen nedan, illustrerat av ”luftvärdesförmögenheten” på 513 731 miljarder USD.
Tyvärr rör sig demokratin i fel riktning – mot ett mer auktoritärt samhälle. Det är inte längre bara Den Existentiella skulden och Girighetsskulden som våra barn och barnbarn riskerar att ärva. Vi måste också börja ”amortera” på Integritetsskulden – det skuldberg som växer när avståndet mellan etik och moral tillåts öka.
Det är dags att förnya demokratin – för våra barn och barnbarns skull. Det är dags att mobilisera Den Folkpolitiska kraften!
Grunden för Folkikrati är etisk: Evolutionäretiken – grunden som Pro Bono livet vilar på. Jag kan inte begära att politiker och demokratins institutioner antar den som sitt rättesnöre – men jag kan med kraft begära att de håller sig till Grundlagar och Folkrättsliga principer (GFP). Den etiska grund som GFP representerar överlappar i stort sett fullt ut med Evolutionäretiken.
Genom Folkikrati och dess Folkkamrar kan vi åstadkomma den maktförskjutning som krävs.
Därför tar Folk-kamrarna över
Strukturer är till för att bära. Vi bygger hus på grunder vi litar på. I demokratins namn formar vi gemenskaper med förväntan om trygghet och rättvisa. I ett sunt samhälle ska strukturer vara fundament som vi kan luta oss mot med förtröstan – inte krafter som hotar liv, splittrar människor eller förstör planeten. Men i dagens kreditbaserade penningsystem har vi konstruerat något annat: parasitstrukturer med rätt att döda. Ett system där den totala skulden ständigt måste öka för att ekonomin inte ska kollapsa – och där konsekvensen blir övergrepp på både jordklotet och halva mänskligheten. Ett system som bygger ”luftvärdesförmögenheter” på hundratusentals miljarder dollar – tills nästa kris spräcker bubblan igen.
En ny riktning
I Pro Bono livet vänder vi oss därför till det största:
”Det lilla måste hänga ihop med det stora.”
Det innebär att varje politiskt beslut, varje investering, varje struktur måste korrelera med Grundlagar och Folkrättsliga principer (GFP). Politiken måste vara långsiktig och visdomsfull – förankrad i evolutionens etik och planetens gränser. Men dagens demokratier, fångade i kortsiktig populism, har i sin omognad blivit en kraft som splittrar och fördjupar förstörelsen.
Därför behövs en demokratiutveckling – inte en avveckling. Och här träder Folkkamrarna in som nästa steg i evolutionen. De syftar till att återställa det som har förstörts, att bygga upp ett nytt fundament – ett klokt, transparent och ansvarstagande systemledarskap som verkar för livets långsiktiga bästa.
För när strukturer bär fel syfte, bär de fel framtid. Och då måste vi bygga om från grunden.
Den nya effektiva M2-expansionen i godhetens expansion
M2s effektivitet är kopplat till multiplikatoreffekten. Multiplikatoreffekten i ekonomin beskriver hur en initial ökning i en komponent av efterfrågan (t.ex. offentlig konsumtion eller investering) kan leda till en större total ökning av BNP än själva grundbeloppet. Det bygger på att pengar cirkulerar vidare i ekonomin, där varje spenderad krona genererar ny inkomst för någon annan, som i sin tur spenderar vidare.
Under perioden 1945–1973 (det så kallade Gyllene Kvartseklet) var multiplikatoreffekten hög – ofta mellan 1,5 och 3,0, ibland ännu högre i vissa länder. Idag är den betydligt lägre, 1,0 eller lägre, ned mot 0,5.
Bild 6 visar nutidens multiplikatoreffekt och dess svaga effekt på BNP. Den ständigt ökande M2-expansion backar upp luftvärdena – spekulationen – och alltmer går till räntor och avgifter.
Den Gamla M-2 expansionen, Parasiternas pyramid och diskrepansen mellan total skuld och BNP-utvecklingen är – enligt min uppfattning – genom sina ondskefulla strukturer ett genomruttet och korrumperat ekonomiskt system som har rätten att döda. Det är så här Den Indirekta ondskan fungerar – den bygger distans i flera led till Den Direkta ondskan och ”flyr” på så sätt rättsliga konsekvenser.
I en Folkikrati allokerar vi pengarna till den reala ekonomin – multiplikatorn inledningsvis landar runt 2-3 i Underbara visioner, ja, i Den Nya M2-expansionen kanske så hög som 3-4,5.
multiplikatorns
utveckling
1973–1980: Oljekris, stagflation och svag multiplikator
Bakgrund: Oljekrisen 1973 ledde till hög inflation + låg tillväxt = stagflation.
Konsekvens: Offentliga investeringar …
Minskad multiplikatoreffekt över tid
…
fick sämre utväxling; konsumtion dämpades av höga priser.
Multiplikatoreffekt: Sjönk successivt till ca 1,2–1,5 i västländer – fortfarande viss effekt, men sårbar.
1980–1995: Reaganomics, Thatcherism och finansiell liberalisering
Skifte: Fokus på skattesänkningar, avreglering, privatisering → mindre statliga investeringar.
Kapital: Flödade alltmer in i finanssektorn, inte i realekonomin.
Multiplikatoreffekt: Pressades ned mot 1,0–1,2. Tillväxten blev mer beroende av skulduppbyggnad och export än inhemsk efterfrågan.
1995–2008: Tillgångsekonomin tar fart
IT-bubbla och bostadsbubbla: Kreditexpansion drev upp tillgångspriser.
Investeringar i finansiella tillgångar gav hög avkastning – medan realekonomin inte fick samma boost.
Multiplikatorn i real ekonomi: Sjönk ofta till 0,8 eller lägre i utvecklade länder.
2008 och framåt: Centralbanksstyrd likviditet, låg multiplikator
QE (Quantitative Easing): Pengar skapades, men sipprade inte ner till konsumtion och produktion.
Multiplikatoreffekt: Ofta 0,5 eller mindre – många investeringar i spekulation snarare än i samhällsnytta.
M2 i den tudelade ekonomin
1. M2 som värdebytesmedel (grundfunktion):
M2:s primära roll är att möjliggöra cirkulation av varor, tjänster och löner i samhället. Detta kräver att mängden pengar växer i takt med:
befolkningens storlek
antalet transaktioner
det reala utbudet av nyttigheter (produktion, tjänster, arbete)
En ökande multiplikatoreffekt
När M2 fyller denna roll, skapas en cirkulär och levande ekonomi, där pengarna når många händer – och multiplikatoreffekten ökar BNP på ett sunt sätt.
2. M2 som EvoEtiskt Nuvärde (tidsrelaterad funktion):
Men M2 har också en tidsbärande funktion – den förmedlar framtidsvärde genom:
-
investeringar i samhällsnyttiga projekt
-
ansvarstagande sparande för framtida behov
-
buffertfunktion för trygghet och stabilitet
Detta är EvoEtiskt Nuvärde: när pengar används för att bära ansvar över tid, i linje med Planet- och folknytta.
Nu sitter vi fast i ondskan - men det finns en bättre väg - godhetens expansion
Räntetryck och systemkostnad i ett överbelånat penningsystem
Den globala skulden uppgick 2023 till cirka 314 000 miljarder USD. Ränteläget i ekonomin fungerar som ett golv-till-tak-system: de officiella räntorna – som exempelvis 10-åriga statsobligationer – sätter basen, men hushåll och företag betalar alltid mer, beroende på risk, marknadsläge och kreditvärdighet.
När dessa basräntor stiger i världen, som från ca 1,5 % år 2019 till omkring 3,5 % år 2025, ökar kostnaderna i hela ekonomin. Det slår särskilt hårt mot investeringar, bostadsköp och skuldsatta verksamheter. Med andra ord får en höjd styrränta en multiplikativ uppåtgående effekt som bromsar realekonomin – medan låga räntor istället ofta blåser upp spekulativa tillgångsbubblor.
Vid en genomsnittlig ränta på 3,5 % innebär den globala skulden att världen idag betalar cirka 10 990 miljarder USD per år i räntekostnader.
Utöver detta tillkommer den finansiella sektorns administrativa intäkter. Om vi antar att den tar ut i snitt 3,5 % på all ny M2-expansion – som i dag snittar runt 9 832 miljarder USD per år – innebär det en passiv intäkt på ca 344 miljarder USD årligen. En ren systemvinst för att kanalisera kapital genom ett ramverk de själva kontrollerar.
Sammanlagt kräver alltså systemet cirka 11 343 miljarder USD per år bara för att hållas vid liv – medan den årliga M2-expansionen är ungefär 9 832 miljarder USD. Underskottet är 1 511 miljarder USD. Systemet backar – trots att skulderna ökar.
I Godhetens expansion implementerar vi en ny M2-modell med effektiv multiplikator. Vi gör det genom demokratiutveckling och maktförskjutning till Folkikrati. De ondskefulla Statkratiernas tid är förbi. Och vi kan göra det med god M2-marginal. Eftersom Inkluderingsvisionen och Omställningsvisionens M2-behov är 7 583 miljarder USD har vi utrymme att hantera oförutsedda strukturomvandlingskostnader.
Folkikratisk makt förutsätter en stark, bildad opinion som vilar på tre grundpelare:
De Vises förslag – framtagna av forskare, folkexperter och tvärvetare,
Bildningsaktiviteter – både digitalt och genom Bildningsambassadörer lokalt,
Digital röstning – där människor tar aktiv ställning.
Tillsammans utgör detta en urstark opinion som ingen demokrati kan ignorera. Men vi stannar inte där.
Vi vill etablera en Folkkammare överställd den ordinarie riksdagen – då våra folkvalda visat sig oförmögna att förvalta det mandat de fått. Det är de etablerade politikerna som medverkat till att bygga ondskefulla strukturer som förstör vår framtid. Därför krävs en överställd maktfunktion, förankrad i visdom och folkets verkliga vilja.
Så här kan vi agera
Monetär expansion i Den Tudelade ekonomin
– juridisk tydlighet, konstitutionell legitimitet och folkförankrad styrning
I Den Tudelade ekonomin tillämpas …
En suverän folkinstitution
… monetär expansion genom en ny demokratisk och institutionell struktur som inte bryter mot etablerad EU-rätt, i synnerhet inte mot artikel 123 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF).
Denna artikel förbjuder centralbanker att direkt finansiera medlemsstaters offentliga budgetar genom lån eller köp av skuldförbindelser. Det vill säga: det är centralbankens direkta finansiering av regeringars utgifter som är otillåten.
I kontrast till detta bygger Den Tudelade ekonomin på en folkförankrad institution – Finansiella folkkammaren – som inte är en del av den monetära centralbanksfederationen. Den agerar inte som långivare till staten, utan som förvaltare av en monetär omställningsreserv i syfte att:
Allokera medel till klimatneutralitet, ekosystemtjänster och resiliensskapande projekt,
Främja cirkulär ekonomi och lokal försörjning,
Skapa ränte- och amorteringsfria flöden i de Närande produktionssegmenten.
Pengarna expanderas som amorterings- och räntefri valuta (t.ex. e-Gaya) och är kopplade till reala omställningsvärden, inte till skuld. Det är en direkt allokering till planetär omsorg och folknära verksamhet, inte till statlig skuldhantering.
Denna distinktion är avgörande:
Det är inte staten som lånar.
Det är inte en centralbank som expanderar.
Det är folket – via sin suveräna folkinstitution – som skapar monetär handlingskraft i linje med Planet- och folknytta.
Maktförskjutning till folket
Från projicering till visdomsorienterad direktdemokrati
I en tid där komplexiteten ökar men tilliten minskar, där politiska beslut ofta styrs av rädsla, prestige eller projicering – växer behovet av en djupare demokrati. Inte bara fler val. Utan visare val.
Från åsiktsdemokrati till visdomsdemokrati, från representation till gemensamt ansvarstagande, från tyst acceptans till levande medansvar.
I denna anda verkar både Folkkommissioner och t.ex. De Finansiella folkkommissionerna, folkförankrade råd av De Vise med uppgift att:
Genomföra förberedande analyser och behovsprövningar,
Formulera konkreta förslag och framtidssäkrade alternativ,
Initiera bildningsaktiviteter för hela befolkningen – så att varje röst vilar på insikt, inte instinkt.
Det är inte politisk elit som ska fatta besluten. Det är folket själva – men inte ett oförberett folk.
Vi vill se en folkpolitisk grund på minst 65 % som inte röstar ur affekt, rädsla eller yttre manipulation, utan med en visdomsfull kompass som väger planetens och kommande generationers väl.
Här sker alltså en maktförskjutning i två steg:
Från institutioner till folkkommissionen – där De Vise agerar i det tysta, metodiskt och transparent.
Från kommission till folket – där besluten tas genom direktdemokrati, efter bildning, dialog och djupare förståelse.
Detta är inte bara en teknisk reform. Det är en kulturell förflyttning.
Från åsiktsdemokrati till visdomsdemokrati.
Från representation till gemensam ansvarstagande.
Från tyst acceptans till levande medansvar.
Folkikratisk makt - Exempel EU
Förutsätter folkligt engagemang och ansvar också för den demokratiska tillväxtmodellen
Enligt uppgifter från Europeiska unionens statistikbyrå Eurostat var det cirka 373 miljoner personer som var röstberättigade i EU:s 27 medlemsländer inför Europaparlamentsvalet 2024.
Övertygelse genererar engagemang - din lilla uppgift blir då att värva 5 personer
För att uppnå en ”folksuverän grund” på 65 % krävs att ungefär 242,45 miljoner EU-medborgare (65 % av 373 miljoner) deltar i en visdomsorienterad direktdemokratisk process.
Detta innebär att en betydande majoritet av EU:s röstberättigade medborgare skulle behöva engageras i en sådan process för att uppnå den önskade nivån av folkförankring.
Kriterier för Den Demokratiska Exponentiella tillväxtmodellen
Startpunkt: 1 bildad och engagerad individ
Värvningstakt: Varje individ värvar 5 nya personer
Tidsintervall: 4 veckor mellan varje värvningscykel
Krav: Varje individ ska ha genomgått en bildningsprocess innan de värvar vidare
Mål: Nå 65 % av EU:s röstberättigade befolkning (~242 miljoner personer)
Om varje individ värvar 5 nya personer var fjärde vecka, skulle det ta ungefär 12 cykler (alltså 48 veckor) att nå 242 miljoner personer – vilket motsvarar 65 % av EU:s röstberättigade befolkning.
Det innebär att vi på knappt ett år kan skapa en folksuverän grund för visdomsfull maktförskjutning – givet att varje individ går igenom sin bildningsprocess innan de värvar vidare.
Den Mjuka revolutionen är nödvändig för att förstörelsen ska upphöra
En ny maktordning – från Statkratier till Folkikrati
Den Mjuka revolutionens väg är laglig, fredlig och djupt förankrad i både etik och juridik. Genom Direktdemokratin bygger vi en Folksuverän grund, där folkets vilja uttrycks i fri röstning – efter gedigen bildning och tillgång till De Vises förslag. Detta är inte en revolt mot demokratin, utan dess fördjupning och rening.
När opinionen är stark nog, när minst 65 % av folket i en digital folkomröstning ställer sig bakom etableringen av Folkkammaren – då har vi ett obestridligt mandat. I det ögonblicket blir Folkkammaren inte bara en röst, utan den överställda maktfunktionen som krävs för att fasa ut de strukturer som orsakat planetär och mänsklig förstörelse.
Detta gäller i Sverige – men logiken är identisk på EU-nivå. När en tillräckligt stor andel av EU:s befolkning ställer sig bakom en Folkikratisk ordning, via samma direktdemokratiska process, då blir Folkkammaren även överställd EU-parlamentet.
Legitimiteten vilar på tre pelare:
-
Evolutionäretiken – som anger de högsta etiska normerna för ansvar och handling.
-
GFP (Grundlagar och folkrättsliga principer) – som ger den juridiska hållbarheten.
-
Folkets vilja – uttryckt genom en massiv, bildad och digital direktdemokrati.
Detta är inte en kupp – det är framtidens författningsutveckling. En fredlig revolution i en tid som ropar efter ansvar. När vi frågar världen: Älskar vi våra barn och barnbarn? – och världen svarar Ja! – då har vi både mandat och skyldighet att genomföra denna nya maktordning.
Förhållande till grundlagen
En direktdemokratisk förankrad Folkkammare med stöd i Evolutionäretiken, GFP och en folksuverän grund – är faktiskt starkare än nuvarande grundlagar, både juridiskt, etiskt och opinionsmässigt. Här är varför:
1. Grundlagar är inte absoluta – de är föränderliga genom rätt procedur
Sveriges grundlagar kan ändras med två riksdagsbeslut och ett mellanliggande val. Men om folket, i en öppen, legitim och bildningsbaserad direktdemokratisk process, tar ställning för att ersätta eller komplettera grundlagen med en ny maktstruktur – då uppstår en konstitutionell legitimitet som kan stå över nuvarande grundlag.
I själva verket är detta hur nya författningar historiskt har uppstått: genom ett skifte i folkets vilja, inte genom våld eller utomrättsliga metoder, utan genom en ny folkförsamling eller folkrörelse som etablerar ny grund.
2. Grundlagar är underordnade folkrätten och de mänskliga rättigheterna
Vi lutar oss mot GFP (Grundlagar och Folkrättsliga Principer) – vilket innebär att vår modell är internationellt kompatibel. Om en nationell grundlag står i strid med folkets långsiktiga rättigheter, klimatet eller mänsklighetens bästa, är det möjligt att hävda att den blivit förlegad eller otillbörlig.
Det är alltså ingen konflikt att stå ”över” grundlagen – om det görs i folkets namn och med en starkare rättsfilosofisk och moralisk förankring.
3. Evolutionäretiken som etisk överbyggnad
Vi tillför dessutom något som saknas i dagens konstitutionella ramverk: en etisk arkitektur som tar hänsyn till planeten, framtida generationer och kollektiv integritet. Det är detta som ger modellen sin själsliga legitimitet – den saknas i dagens juridiska system.
Slutsats
Ja – Folkkammaren, förankrad i direktdemokrati, GFP och Evolutionäretiken, är starkare än dagens grundlagar. Den ställer sig inte bara över dem juridiskt vid tillräcklig folklig uppslutning – den korrigerar också de etiska brister som gjort att de gamla grundlagarna tillåtit Planet- och folkskada.
Historiska exempel där nya författningar eller maktordningar har vuxit fram genom folkets vilja, ofta genom fredliga folkrörelser, direktdemokratiska initiativ eller nya konstitutionella församlingar snarare än våld eller revolution:
Island – konstitutionell folkprocess efter finanskrisen (2008–2013)
Efter kollapsen av landets banker 2008 tog Islands folk initiativ till att skapa en ny konstitution genom en inkluderande process.
-
En folkvald konstitutionsrådgivande församling (25 medborgare, inte politiker) utarbetade ett förslag efter öppna konsultationer online.
-
2012 hölls en nationell folkomröstning där en majoritet röstade för förslaget.
-
Även om det inte har antagits av parlamentet fullt ut, visar processen att folket tog ledningen i att formulera en ny samhällsordning, och det har fortsatt påverka politiken.
Sydafrika – ny konstitution efter apartheid (1990–1996)
Efter apartheidregimens fall påbörjades en försoningsprocess under ledning av Nelson Mandela.
-
En ny författningsgivande församling valdes demokratiskt.
-
Arbetet byggde på principen att ge hela folket representation.
-
Den nya konstitutionen 1996 blev en av de mest progressiva i världen, med starkt skydd för mänskliga rättigheter.
-
Detta var en fredlig transformativ process med bred förankring – ett tydligt exempel på folkviljans makt över gamla grundlagar.
Portugal – Den fredliga nejlikerevolutionen (1974–1976)
En militärledd men fredlig revolution störtade diktaturen och inledde en bred civil mobilisering.
-
Ett övergångsråd styrde landet, men snart hölls fria val till en konstituerande församling.
-
Den nya konstitutionen 1976 byggde på de demokratiska ideal som vuxit fram i folkrörelsen.
Polen – övergång till demokrati genom rundabordssamtal (1989–1997)
Solidaritetsrörelsen, med Lech Wałęsa som frontfigur, förde genom dialog fram en övergång från kommunism till demokrati.
-
Genom folklig mobilisering och förhandlingar genomfördes fria val.
-
En ny författning antogs 1997, efter bred politisk och folklig process.
När Indien blev självständigt från Storbritannien utarbetade en konstituerande församling en ny grundlag utan våldsam revolution.
-
Konstitutionen 1950 blev resultatet av folkets aspirationer, ledd av juristen och statsmannen B.R. Ambedkar.
Vad dessa exempel visar
När folkviljan är tillräckligt stark och förankrad, kan en ny samhällsordning skapas genom demokratiska medel, bildning, konsultationer och legitima strukturer – utan att gamla maktordningar behöver störta med våld.
pengarna räcker med tillbörlig multiplikation
Övergripande Arkitektur i Den Nya M2-expansionen
I centrum står Den Finansiella folkkammaren (Dffk) som har den formella makten över all ny M2-expansion. Den utser och styr:
Den Nya Investeringsbanken – som är exekutiv aktör och ansvarar för att allokera M2 till rätt projekt och via rätt kanaler.
Den Nya Investeringsbanken styr i sin tur:
Den Hållbara Investeringsbanken
Den Sociala Investeringsbanken
Dessa två investeringsbanker kanaliserar medel till projekt med Planet- och folknytta, men i olika domäner.
De tre formerna av M2-expansion
1. Monetär M2-expansion (MM2)
Direktpengar som skapas utan skuld (s.k. “pure monetary base”)
Används till: Infrastruktur basförsörjning, klimatomställning, systemkritisk infrastruktur etc.
Allokeras direkt via investeringsbankerna utan återbetalningskrav.
Maktcentrum: Finansiella Folkkammaren.
Syfte: Ge stöd till projekt som inte ska driva inflation, utan stabilisera samhället.
2. Kreditfinansierad M2-expansion (KM2)
Pengar skapas genom lån som måste återbetalas med ränta.
Möjliggör: Vinstdrivande investeringar, utvecklingsprojekt, teknikutveckling.
Utlåning sker via kommersiella banker eller investmentbanker som fått licens av Investeringsbanken.
Räntestruktur: Investeringsbanken tar ränta av de kommersiella bankerna.
Risknivå: Medel.
3. FlexiDynamisk M2-expansion (FDM2)
En hybridform som anpassas dynamiskt efter riskprofil, inflationsläge och projektets samhällsvärde.
Används till: Pilotprojekt, innovation, teknisk omställning, sektorövergångar.
Flexibel kombination av monetära medel och kreditkomponent.
Aktörer: Licensierade banker, men under hård styrning från Investeringsbanken.
Styrmedel: Projektspecifik ränte- och återbetalningsstruktur.
Syfte: Möjliggöra snabb omställning och testbäddar utan att förlora kontroll.
Folkikrati och folkamrar
Folkikrati och den Globala Finansiella Folkkammaren
I ett folkikratiskt system utgår makten inte bara från folket – den förvaltas av folket för planetens och framtidens bästa. Därför skapas en ny ekonomisk grundpelare: Den Globala Finansiella Folkkammaren (Dffk-G).
Denna kammare har det formella …
En ny riktning
… mandatet att styra all ny M2-expansion globalt, med målet att främja planetnytta, folknytta och framtidskapital. Den agerar oberoende av vinstintressen och centralbanksmonopol, och allokerar pengar genom transparenta processer till:
Den Nya Investeringsbanken (exekutiv aktör),
Den Hållbara och Sociala investeringsbanken (operativa grenar),
Utvalda kommersiella aktörer som verkar i linje med folkikratins principer.
Målet är inte evig tillväxt, utan meningsfull omställning, trygg basförsörjning och ett ekonomiskt system där multiplikatorn mäts i verklig nytta – inte ränta eller spekulation.
Med Folkikrati och en demokratisk finanskammare i grunden blir pengar återigen ett medel för liv, inte ett mål i sig.
Ränte- och Amorteringsfri M2
Varför M2-expansion inte behöver återbetalas eller räntebeläggas
Det finns ingen naturlag, ekonomisk lag eller juridisk skyldighet som säger att ny M2-expansion – alltså pengar som skapas genom centralbanker eller ett offentligt mandat – måste återbetalas …
En ny riktning
… eller beläggas med ränta.
Det är snarare en ideologisk konstruktion som vuxit fram ur det rådande banksystemets behov av kontroll, räntestruktur och vinstintresse.
M2-expansion är i grunden en teknisk operation där pengar förs in i ekonomin för att möjliggöra utbyte, investering och utveckling. Om pengarna används för att:
säkra basförsörjning,
bygga strukturer för långsiktig nytta,
eller accelerera nödvändig omställning,
…då skapar de reell nytta utan att driva inflation – och det finns ingen systemisk anledning till att kräva ränta eller återbetalning.
Att all M2-expansion ska vara föremål för ränta och amortering är därför inte nödvändigt, utan en påförd ordning som förstärker maktcentralisering, skuldbörda och ofta missgynnar samhällsnyttiga investeringar.
Slutsats: Monetär M2-expansion är inte skuld – det är framtidsskapande likviditet, och hur den används är ett val. Att inte räntebelägga den är inte oansvarigt – det är klokt när pengarna går till något som återinvesteras i samhällets långsiktiga hälsa och planetens bärkraft.
Inflationsstyrning i den nya m2-expansionen
Den Nya M2-expansionen innebär en ny typ av ekonomisk kontrollarkitektur – där pengar kan styras med hög precision och samhällsnyttigt omdöme, och där räntan får en funktionell men underordnad roll. Resultatet är en stabilare, mer rättvis och mindre spekulationsdriven ekonomi.
En ny riktning
Tre M2-kanaler – tre sätt att reglera trycket i ekonomin:
Genom att allokera M2-expansion i tre olika former – Monetär (MM2), Kreditbaserad (KM2) och FlexiDynamisk (FDM2) – skapas ett nytt verktygsbälte för att finjustera tillförseln av kapital beroende på syfte, risknivå och inflationsläge:
MM2 är skuldfria pengar som går till infrastrukturel basförsörjning, återställning och långsiktig hållbarhet. Dessa pengar driver inte inflation när de används rätt – de stabiliserar snarare systemet.
KM2 bygger på återbetalningskrav och räntebärande kredit, vilket fortfarande erbjuder ett traditionellt mottryck mot överhettning. Här finns en reglerande funktion, där räntan fortfarande spelar roll.
FDM2 möjliggör en dynamisk styrning där penningmängd och räntesättning kan varieras beroende på projektets samhällsnytta och risk. Det ger möjlighet att finjustera både investeringsflöde och återkopplingsgrad till ekonomin.
Räntans roll förändras – men försvinner inte:
Räntan finns kvar – men dess roll som överordnad styrmekanism för hela ekonomin minskar. Istället blir räntan ett projektspecifikt styrinstrument, som används selektivt där det passar. Detta minskar systemets sårbarhet för breda räntechocker, samtidigt som det öppnar för räntedifferentiering där det gör mest nytta.
Där dagens räntepolitik ofta bygger på att försöka ”kyla” hela ekonomin med ett enda verktyg, bygger Den Nya M2-expansionen på kirurgisk styrning genom differentierade M2-kanaler – där räntan bara är en av flera komponenter.
Resultat:
Inflation kan bekämpas genom att minska andelen KM2 eller höja räntan på utvalda sektorer, utan att strypa samhällets basala flöden.
Samtidigt kan kriser mötas med ökad MM2 eller FDM2 till strategiska sektorer – utan att räntan nödvändigtvis behöver sänkas för hela systemet.
Maktförskjutning och sanering genom e-gaya
e-gaya - den digitala valutan
Pengar blev valutor när människan började handla bortom det omedelbara lokalsamhället. Det krävde trovärdiga, standardiserade och bärbara betalningsmedel som kunde accepteras av främlingar – och där föddes valutan som idé och praktik.
En effektiv och fungerande valuta förutsätter följande fyra villkor.
- Penningmängd – detta har vi gått igenom ovan och konstaterat att mängden pengar finns med råge under förutsättning att vi skapar dem tillbörligt enligt Den Nya M2-expansionen
- Penningcirkulation – i Den Vidomsfulla tidsepoken allokeras inte längre pengarna otillbörligt till tillgångsinflation och kriminella kretsar – pengar får en ny, visdomsfull riktning
- Uppbackning e-Gaya – går jag igenom i detta avsnitt
- Valutans beteende, e-Gayas funktioner – går jag också igenom i detta avsnitt
CBDC står för Central Bank Digital Currency. e-Gaya är en tänkt global och digital (världsreserv)valuta – men framförallt är det en kod. En riktning. En essens. Den vakar över penningens rörelse, och säkerställer att varje enhet av M2-expansion leder till Planet- och folknytta i tid och rum.
Digital struktur
Den digitala strukturen bakom e-Gaya
I takt med att vi lämnar den gamla finansvärlden – med sina giriga mellanhänder, ogenomlysta transaktioner och spekulativa incitament – öppnas en ny arkitektur.
e-Gaya är mer än valuta – det är ett kodsystem för ansvar
Vi rundar den traditionella bankvärlden
Det gamla systemet byggde på att pengar skapades genom skuld, lån och ränta – och att de flödade genom privata banker med vinst som yttersta mål. I detta system försvann otaliga procentenheter i varje led. Från produktionskedja till konsument, från bistånd till behov, från investering till verklig nytta.
Med e-Gaya rundar vi detta.
Vi bygger ett transparent flöde där varje penningenhet är spårbar, varje syfte kodas och varje investering granskas i realtid – utifrån etiska, ekologiska och sociala parametrar.
Inget försvinner i marginalerna. Inget döljs i mörkret.
Det är en valuta med inbyggd samveteskompass.
e-Gaya är mer än valuta – det är ett kodsystem för ansvar
CBDC betyder Central Bank Digital Currency, men e-Gaya är något mer. Det är inte bara en digital valuta – det är en kod, en världsreservriktning, ett systemiskt etiskt ramverk.
Varje e-Gaya-enhet bär ett syfte, ett sammanhang och en historia.
Den kan tilldelas tillfälligt, permanent, eller växa i värde beroende på planet- och folknyttiga handlingar.
Det innebär att:
Konsumtion kan styras i tid (använd inom 30 dagar)
Syfte kan begränsas (ex: utbildning, hälsa, återbeskogning)
Bonusvärde kan tillkomma vid god användning (cirkulärt, lokalt, inkluderande)
uppstart - det lilla och stora
I uppstartsfasen av den digitala valutarevolutionen kommer e-Gaya …
Livskontot för globala medborgare
… med största sannolikhet att manifesteras i nedskalade versioner – till exempel som e-Euro, e-Krona, e-Cedi (Ghana) eller e-Rupiah (Indonesien). Dessa nationella eller regionala CBDC:er (Central Bank Digital Currencies) blir de första bärarna av e-Gayas kodprinciper – spårbarhet, etisk riktning och transparens.
Beroende på hur den digitala infrastrukturen organiseras – tekniskt och institutionellt – är det mest sannolikt att varje individ får sitt e-konto – Livskontot – inom sitt hemland eller inom den organisationssammanslutning man tillhör, till exempel EU, AU eller ASEAN. Det kan likna ett digitalt medborgarskap där varje konto kopplas till det juridiska och ekonomiska system som individen är inskriven i, men där de grundläggande kodprinciperna ändå harmoniseras med e-Gayas globala struktur.
Det innebär att e-Gaya växer inifrån och underifrån, från lokala tillämpningar till ett samverkande globalt system, där varje e-valuta är kompatibel med helheten – och där varje människas värdighet kan garanteras, oavsett geografisk plats.
Historisk Uppbackning valutor - valutatro och kapital
I tidiga samhällen var det som användes som pengar ofta själva varan med ett inneboende värde – t.ex. boskap, salt, spannmål, snäckor, pärlor eller metallföremål.
När metallmynt infördes (först i Mesopotamien, senare i Grekland, Rom etc.) blev ädelmetaller som guld och silver grunden för penningvärdet. Senare kom sedlar (ex. guldcertifikat) som kunde växlas in mot faktiska mängder av metall – detta system levde kvar i olika former ända fram till Bretton Woods-systemets kollaps på 1970-talet.
I dag bygger valutors värde huvudsakligen på tillit till staten och dess rättsordning – en fiatvaluta har inget inneboende värde och ingen inlösen i metall. Värdet kommer av lagstiftning (t.ex. lag om betalningsmedel) och av att människor, företag och stater accepterar valutan i transaktioner och som skatt.
Översikt tre tidsperioder
Historisk går det att hänvisa uppbackning av valutor till tre tidsperioder.
Den protoekonomiska modellen – fysisk uppbackning & makt
Tidsperiod: Urtid till ca 1700-talet
Uppbackning:
- Materiell uppbackning: Fysiskt innehåll – metall (guld, silver, koppar), varor (salt, boskap)
- Tillit byggdes genom: Härskarmaktens legitimitet, skatteplikt, militär kontroll
- Pengar var: Ett objekt med inneboende värde, eller ett maktverktyg (t.ex. tribut)
Nyckelord: Metallinnehåll, fysisk byteskraft, kunglig prägling, skatteindrivning, våldsmonopol
Den realekonomiska modellen – produktionsbas och guldstandard
Tidsperiod: Ca 1700–1980
Uppbackning:
- Materiell uppbackning: Guld- eller silverstandard (guldreserv i centralbank)
- Systemisk uppbackning: Samhällskontrakt kring produktion, löner, arbete och BNP
- Tillit byggdes genom: Möjlighet att växla sedlar mot guld (i teori), samt real ekonomisk aktivitet
Nyckelord: Guldreserv, centralbanksoberoende, realvärde, sedelförtroende, BNP-tillit
Den finansialiserade modellen – skuld och förväntningar
Tidsperiod: Ca 1980–nutid
Uppbackning:
- Formell uppbackning: Fiat – baserad på lagstiftning, inte fysiskt innehåll
- Reell uppbackning: Skulder, framtida tillgångsvärden, och centralbankers trovärdighet
- Tillit byggs genom: Förtroende för penningpolitik, marknadspsykologi, institutionell stabilitet
Nyckelord: Fiatvaluta, räntevapen, kreditbubblor, marknadsförväntningar, systemtro
Uppbackning av e-gaya - etablering av valutagrund genom valutatron
Från fiatvalutor till folk – en ny uppbackning av valutor
I dag bygger valutors värde inte längre på metall, utan på tillit till staten, till lagstiftningen och till att andra accepterar valutan. Denna så kallade fiatprincip är grunden för alla moderna valutor.
Men när systemet som förvaltar tilliten inte längre tjänar det allmännas bästa – när politiken korrumperas och marknaden domineras av spekulation och exploatering – då uppstår ett existentiellt underskott. Det existentiella underskottet består av drygt 4 miljarder människor som lämnas utanför, att 9 miljoner människor dör varje år av svält eller svältrelaterade sjukdomar och att vår skuldbaserade penningsystem närmar sig en global ekonomisk apokalyps, ja, då är det hög tid att göra saker och ting annorlunda.
Därför vilar e-Gaya, den nya folkvalutan, på en djupare uppbackning än både metall och lag:
→ En folksuverän grund.
→ Ett legitimt folkstyre.
→ En visionär Finansiell folkkammare med globalt mandat.
Genom en demokratisk exponentiell tillväxtmodell har vi byggt minst en 65-procentig folkpolitisk förankring i världen, och detta är bara början. Denna bas legitimerar inte bara Folkikratin som politiskt system, utan också Den Globala Finansiella folkkammaren som styrmedveten kraft bakom Den Nya M2-expansionen.
e-Gaya är därmed inte bara en valuta – den är ett uttryck för en ny sorts tillit: från monetär dogm till visdomsbaserad legitimitet. Från elitens fiatvalutor – till folkets vilja.
e-Gaya bär ett nytt etiskt kodverk, där värde inte bara mäts i marknadstermer – utan i vad som bygger, helar och sammanfogar. Den väver samman regioner, samhällen och människor genom flöden som bygger på tillit och tillbörlighet – inte rädsla och spekulation.
Det innebär att varje ny penningenhet får faktisk effekt i den reala ekonomin. Då slutar pengar att blåsa upp luftvärden – och börjar istället bygga upp verkliga värden: klimatåtgärder, infrastruktur, hälsa, utbildning, livskvalitet.
Men – e-Gaya har fler funktioner!
Genom e-Gaya, vår nya digitala valuta, blir dessutom varje M2-enhet spårbar från skapelse till cirkulation. Det innebär en grundläggande transparens: vi ser var pengarna tar vägen – och vad de skapar.
Med full spårbarhet förlorar den kriminella ekonomin sitt främsta vapen: anonymitet. Den krymper – eller elimineras helt – eftersom skuggspel inte längre är möjliga.
Resultatet? Ett rumsrent penningsystem där pengarna tjänar livet – inte tvärtom. Nu är den etiska Valutatron och Valutagrunden lagd.
bildnings-revolutionen
Bildningsrevolutionen – grundstenen i den etiska valutauppbackningen.
Bildningsrevolutionen säkerställer den etiska folksuveräna grunden. Genom miljontals bildningsaktiviteter – på gator och torg, i digitala rum, i skolor, byar, städer och själ – väcks människors inre kompass till liv. Det är inte bara en fråga om information eller utbildning – utan om inre orientering. Om att se verkligheten, inte genom propaganda, rädsla eller ego – utan genom visdomens blick.
Här sker en avgörande följdeffekt:
Människor blir visdomsstyrda.
När bildningen når djupet av människan, omkodas hennes prefrontala cortex – livets arkitekt – från att vara projiceringsstyrd till att bli visdomsstyrd.
Då sker ett mentalt och existentiellt skifte:
Från att omedvetet styras av amygdalans känslomässiga reaktivitet – ofta kidnappad av rädsla, ilska eller flocktillhörighet
Till att agera med reflektion, ansvar och insikt – i samklang med Livskraftens Fyra dimensioner och i tjänst för både planet och mänsklighet.
Bildningens 4 steg: medvetenhet, förståelse, kontemplation och internalisering
När detta skifte sker i tillräcklig omfattning, då bär inte bara varje e-Gaya-enhet ett etiskt kodverk – då bär varje människa det också. Och i denna samklang mellan penningflöden och medvetandeflöden, där kontot i handen speglar själen i kroppen, läggs den verkliga valuta-grunden.
Inte genom makt. Inte genom rädsla.
Utan genom förståelse, tillit och en visdom som vet vad som står på spel.
kapitaluppbackning av e-gaya - 551,5 miljarder USD - valutagrunden komplett
Som alla andra valutor i modern tid vilar e-Gaya på valutatron. För att säkra den behövs förutom en etisk grund också en kapitalbärande grund att stå på. Den behöver vara så stabil att de Finansiella Folkkamrarna äger rätten etiskt och moraliskt att skapa pengar genom Den Nya M2-expansionen.
För att e-Gayas kapitalbärande grund ska vara verkligt stabil krävs inte bara resurser – utan även tidsmässig förankring. Pengar som skapas genom Den Nya M2-expansionen måste vila på en grund som sträcker sig längre än dagens konjunktur, valcykler eller kortsiktiga intressen.
Därför bygger e-Gaya på långsiktiga åtaganden – gärna i spannet 10 år.
Det finns flera skäl:
Trovärdighet. Ett långsiktigt åtagande visar att vi menar allvar. Det signalerar till omvärlden att detta inte är en tillfällig idé, utan ett nytt system med uthållighet och ansvar.
Stabilitet. Valutor som bygger på tillit måste visa att de klarar tidens prövningar. En 10-årig horisont gör att gratifikationer, medlemsförmåner och incitament får en verklig tyngd – de blir inte tillfälliga belöningar, utan delar av ett större omställningsprojekt.
Effekt. De stora strukturella förändringarna – klimatomställning, återbeskogning, utbildning, hälsa och digital infrastruktur – sker inte över en natt. De kräver en ekonomisk och organisatorisk stabilitet över minst ett decennium.
Etik och ansvar. När människor, organisationer och systemledare gör långsiktiga åtaganden för kommande generationers skull, vilar systemet på verklig solidaritet – inte spekulation.
551,5 miljarder USD. Den initiala kapitalbärande uppbackningen på 551,5 miljarder USD möjliggör, genom en rättfärdig expansionsfaktor, en M2-expansion upp till 7 583 miljarder USD – motsvarande en faktor på 13,75 gånger grundbeloppet. Det innebär att varje etisk dollar från folket får en expansiv verkan i linje med det folksuveräna mandatet.
Successivt omvandlas M2-injektionerna till BNP-tillväxt, vilket – beroende på hur systemet utformas – genererar återkommande intäkter till de Finansiella Folkkamrarna. Detta stärker inte bara den kapitalbärande basen, utan breddar även underlaget för den rättfärdiga expansionsfaktorn.
Parallellt stärks kapitalreserven med 81 miljarder USD årligen, vilket innebär att e-Gaya successivt backas upp av en allt stabilare grund.
Nästa steg är naturligt: När denna struktur är etablerad och legitimerad av folken, kan e-Gaya kvalificera sig som ny världsreservvaluta – men det återkommer vi till.
I fördjupningskolumnen till höger kan den intresserade ta del av relevanta kalkyler och resonemang.
Rättfärdig expansionsfaktor
2023 uppgick befolkningen till ca 8,1 md. Åldern 25-69 utgjorde knappt 4,3 md. Om 15% (642 miljoner ) av dem gratifierar framtida generationer med 1000 USD blir det 642 md USD.
Om vi utgår från att 65% av jordens befolkning kan betala medlemsavgift – ca 5,26 md människor – och att 48% (2,52 md) av dem kan betala 10 USD och 52 % (2,73 md) kan betala 5 USD så blir det totalt 38,9 md USD.
Tillsammans utgör gratifikationer och medlemsavgifter intäkter på 681 md USD.
Kalkylerad admin är 6,5% vilket blir ca 44,3 md USD och vi vill ha kvar en kapitalreserv på 12,5% vilket blir 85,1 md USD.
Drift- och administrationsandelar i andra organisationer (procent av budget eller insamlade medel):
| Organisationstyp | Vanlig drift-/adminandel |
|---|---|
| FN-organ (UNDP, WHO etc.) | 10–15 % |
| Internationella NGO:er (WWF, Oxfam, Amnesty) | 12–20 % |
| Svenska NGO:er (Rädda Barnen, Läkare u. Gr.) | 10–15 % |
| Välfärdsstatlig verksamhet (inkl. EU-projekt) | 15–25 % |
| Transparent och högt rankad välgörenhet | 5–10 % |
| Sämre rankade välgörenheter | 20–40 % |
Kapitalreserven är en stabilisator för Rättfärdig expansionsfaktor
Motivering till Kapitalreservens existens (12,5 %)
1. Systemtillitens fundament
Kapitalreserven utgör e-Gayas innersta kärna för pålitlighet och trovärdighet. I en värld där tilliten till politiska och ekonomiska institutioner sviktar, blir en oförbrukningsbar reserv en garant för långsiktig stabilitet. Den signalerar att e-Gaya inte är ett konsumtionsbaserat projekt, utan ett hållbart system som tänker i generationer.
2. Valutans trovärdighet
e-Gaya är en valuta som bygger på etisk och kapitalbärande uppbackning. Kapitalreserven är ryggraden i denna uppbackning och fungerar som stabilitets- och förtroendepelare i den monetära arkitekturen. Den visar att systemet inte töms eller urholkas, utan ärligt byggs för framtiden.
3. Skydd mot systemchocker och övergångsfaser
De första åren innebär strukturell omställning, investeringar i folkförsörjning, digital infrastruktur, omställningsprojekt och bildningsaktiviteter. Kapitalreserven fungerar här som en systemisk buffert vid oförutsedda händelser eller avbräck i inkomster, vilket ger Finansiella Folkkamrarna handlingsfrihet även i kris.
4. Moraliskt ansvar för kommande generationer
En del av kapitalet ska aldrig förbrukas – inte ens i nödlägen – utan är tillägnad framtida generationer. Detta anknyter till principen om intergenerationell rättvisa. Vi använder avkastningen, men inte grundkapitalet, precis som med vissa stiftelser eller suveräna fonder.
5. Rättfärdig expansionsfaktor och penningpåverkan
Den oförbrukningsbara reserven hjälper till att kalibrera en rättfärdig expansionsfaktor (t.ex. 14x) av M2. Den utgör en styrande mekanism för penningmängdens utveckling, så att tillväxten inte urartar i inflation eller förlorar kopplingen till verkliga värden.
Efter avdrag av admin och kapitalreserv återstår 551,5 md USD som en grundplåt till Underbara visioner och expansionsfaktorn.
expansions-faktorns storlek
Kapitalbärande grund och rättfärdig expansion
Som alla andra valutor i modern tid vilar e-Gaya ytterst på tilliten till ett gemensamt system – men i motsats till traditionella valutor vilar e-Gaya ytterst på tilliten till ett gemensamt system – men i motsats till traditionella valutor vilar den inte på skuld, utan på en Kapitalbärande uppbackning.
e-Gaya är mer än en valuta – det är en demokratisk monetär arkitektur för en värld i balans.
Denna uppbackning består initialt av 551,5 miljarder USD – ett visionsstyrt förtroendekapital skapat genom medlemsavgifter, gratifikationer och folkägda grundinvesteringar.
Utifrån denna bas aktiveras Den Nya M2-expansionen, där upp till 7 583 miljarder USD skapas och fördelas till Visionsinvesteringar med planet- och folknytta som yttersta syfte. Det innebär en expansionsfaktor på 13,75 – denna faktor är inte statisk, utan avgörs av trovärdighet, kapacitet och det etiska mandat som Den Globala Finansiella folkkammaren bär.
Det avgörande är att varje monetär expansion är rättfärdigt motiverad – både i syfte, transparens och strukturell hållbarhet. Dessutom har dessa investeringar en hög multiplikatoreffekt, vilket innebär att delar av de utsläppta medlen efter några inledande år börjar generera rättfärdiga intäkter till De Finansiella folkkamrarna. Dessa återcirkulerade resurser stärker både systemets grund och framtida expansionsutrymme.
Parallellt byggs en årlig Trovärdighetsreserv/kapitalreserv upp – en oförbrukningsbar framtidsfond som vid full nivå uppgår till 81 miljarder USD per år. Den fungerar som ett etiskt och ekonomiskt ankare för e-Gayas stabilitet.
e-Gaya är mer än en valuta – det är en demokratisk monetär arkitektur för en värld i balans.
e-Gayas beteende - den sanerar världsekonomin
För att konkretisera spårbarheten i e-Gayas sanering av världsekonomin använder vi e-Euro som exempel. Vi skalar ner till 0,000001 euro som minsta enhet för att illustrera hur fullständig transparens kan uppnås – och för att omöjliggöra systematiska bedrägerier genom avrundning, mikromanipulation eller dolda transaktioner.
Etiska vågskålar - moraliska val
Mitt och ditt moraliska val, dess ethos – den etiska nervpunkten. Antingen sanerar vi Den Indirekta ondskan – eller så hoppas vi att våra barn tillhör ”rätt sida” i nästa apokalyps.
Vi står inför tre växande apokalypser – inte bara som kriser, utan som avslöjanden. De blottlägger vår sanna moraliska kompass:
Klimatet – vi vet vad vi borde göra, men gör det ändå inte.
Vi skadar våra barns framtida livsutrymme med öppna ögon.
Ekonomin – vi vet var pengarna hamnar, men spårar dem inte. Vi har byggt ett system där skulderna stiger och vinsterna göder få – medan planeten och folken får betala priset.
Extremismen – vi vet hur ”vi och dom”-paradigmet skapas, men fortsätter att göda det. Ur splittring och rädsla föds auktoritära lösningar – först som demagogi, sen som förtryck. Det totalitära tillståndet är extremismens slutstation: där individen krossas, kvinnan kuvas, och kollektivet underkastas – ibland fysiskt, ofta psykiskt. För de drabbade blir detta en verklig apokalyps.
Att välja e-Gaya med full spårbarhet och rättvisa transparensverktyg är inte ett hot mot frihet – det är ett skydd för våra barns rätt till framtid.
Så – mitt val är enkelt: jag väljer sanering – för barnens skull.
Digital manipulation
Om minsta enheten i valutan är för grov – till exempel 1 cent – uppstår ett dolt manöverutrymme för aktörer som vill manipulera systemet.
vågskålar integritet
Att välja väg framåt – vägledning och tips!
Nu kan vi faktiskt välja bort ondskan om vi vill
Vågskål 1 – Den direkta konsekvensen av ett osanerat system
Här finns det vi kan mäta. Grova men starkt förankrade uppskattningar:
Svält och relaterade dödsfall:
Över 9 miljoner människor dör årligen av svält eller svältrelaterade sjukdomar (FN, WHO).
Det är mer än 24 000 varje dag, varav många är barn.
Skatteflykt:
Global skatteflykt uppgår till runt 427 miljarder USD per år enligt Tax Justice Network.
Det motsvarar nästan 1,2 miljarder USD per dag – pengar som ofta saknas i skolor, vård, vatten, mat.
Den kriminella sektorn (penningtvätt, korruption, narkotika, vapen, människohandel):
Enligt FN:s uppskattning rör den organiserade brottsligheten sig om 2–5 % av global BNP.
Det motsvarar 2 till 5 biljoner USD per år.
Vi kan fortsätta som vanligt
Här handlar det om var jag är, vad jag köper, vem jag möter – i vilken kontext. Legitima frågor. Rädslan är berättigad, för:
-
Total transparens utan demokratisk kontroll → risk för övervakningssamhälle
-
Historiskt har sådana system utnyttjats av auktoritära regimer
Men skillnaden i e-Gayas modell är denna:
Spårbarheten riktas mot systemisk orättvisa – inte mot privatliv i vardagen.
Genom teknisk utformning, integritetszoner och öppen demokratisk kodning kan vi:
-
Skydda mänsklig värdighet
-
Använda spårbarheten mot maktmissbruk, inte mot individens frihet
Vi kan fortsätta som vanligt
I den gamla ekonomin var pengar blinda. De visste inte vem som höll dem, vad de användes till eller om de gödde planetens sår. De saknade minne, riktning och ansvar.
Men i den digitala ekonomin – där varje e-euro bär en unik signatur och programmerbar struktur – kan vi plötsligt styra konsumtion med precision, rättvisa och förnuft. Vi talar inte om tvång, utan om möjligheten att sätta villkor för pengars syfte, och därmed bygga in visdom i själva transaktionen.
Så fungerar det i praktiken:
Digital signatur:
Varje summa pengar bär en kryptografisk signatur – som en genetisk kod – som anger:Vem som skapat pengarna
Till vilket ändamål de är avsedda
Eventuella villkor kopplade till användningen
Villkorad konsumtion i tid och syfte:
En summa kan vara låst till en viss period (ex: används inom 30 dagar → minskar hamstring och ökar flödet).
En annan kan vara kopplad till ett visst ändamål (ex: får endast användas till baslivsmedel, utbildning eller hållbar energi).
En tredje kan ha incitamentsmodul (ex: köp second-hand → få extra värde, köp nyproducerat → förlora en procentenhet).
Resultatet: Etisk konsumtion som styrs underifrån – inte ovanifrån
Det handlar inte om kontroll av människors liv, utan om att ge pengar moraliska ramar:
Matpengar går till näringsrik mat – inte vapen
Bistånd kan låsas till vatten, vård, skola
En basinkomst kan optimeras för lokal konsumtion i cirkulära ekonomier
Investeringar i fossilfri infrastruktur kan förstärkas med konsumtionsdynamik som leder till verklig omställning
Ekonomin får riktning – och samvetet får verktyg
I grunden handlar det om att pengar inte längre är neutrala.
De är bärare av intention, värdering och potential.
Genom att ge varje e-euro en kodad kompass, ger vi samhället möjlighet att:
Styra flöden mot framtidsnytta
Bromsa destruktiva beteenden utan att förbjuda
Stärka friheten genom att ge valen konsekvens
Det är inte längre marknaden som ska forma människan – det är människan som formar marknaden.
Principer spårbarhet?
Spårbarhet i e-Gaya – för tillit, frihet och gemensamt ansvar
Spårbarheten i e-Gaya är till för att skydda det vi bygger tillsammans
I den nya ekonomin, där e-Gaya bär visionen om en planet- och folknyttig framtid, bygger vi ett system där pengar inte längre är blinda maktverktyg utan besjälade bärare av ansvar, transparens och etisk styrning.
Vi erkänner:
- Att vi redan idag lever i ett system där våra val och transaktioner är spårbara – men där spårbarheten ägs och används av privata eller statliga aktörer utan insyn.
- Att frihet utan ansvar har lett till global skuld: ekologisk, ekonomisk och existentiell.
Därför inför vi ett graderat spårbarhetssystem i e-Gaya – där varje nivå har ett syfte, en logik och en folkförankrad förankring.
Nivå 0 – Vardagslivets Integritet
Små vardagstransaktioner sker utan offentlig loggning.
Du bevarar din integritet, precis som med kontanter – men utan att gömma dig bakom systemskadlig anonymitet.
Nivå 1 – Villkorad Frihet
När du tar emot medel med tydligt syfte (klimatersättning, utbildningsbonus, vårdinsats), följer reglerna med pengen – inte med dig.
Så länge du följer villkoren, finns ingen ytterligare övervakning.
Nivå 2 – Ansvarsbärande Transaktioner
Vid större investeringar eller projekt krävs öppen redovisning av användning och effekt.
Du spåras inte som individ – men dina val i rollen som projektbärare följer ett loggat ansvarsspår.
Nivå 3 – Skyddande Spårbarhet
Vid brottsmisstanke eller allvarlig avvikelse kan rättssäkra instanser – utsedda av folket – begära loggad spårning.
Detta skyddar systemet från korruption utan att övervaka alla.
Nivå 4 – Visionens Öppenhet
Vill du leda förändring, bygga nytt eller förvalta gemensamma resurser, kräver det full transparens.
Ju mer makt du ges, desto tydligare blir ditt ansvarsspår.
Folkets Röst styr
Spårbarhetens regler sätts inte av en elit.
De formas i Folkkommissionerna, beslutas genom folkets röstning, och exekveras av Den Finansiella folkkammaren genom Investeringsbanken.
Allt kodas öppet. Inget sker i skuggor.
Spårbarheten i e-Gaya är inte till för att övervaka dig – utan för att skydda det vi bygger tillsammans.
e-Gayas data struktur styr dess beteendet
Teknik och datakraft för e-Gaya
För att möjliggöra total spårbarhet i världsekonomin – ända ner till den minsta transaktionsenheten på 0,000001 e-euro – krävs en teknisk infrastruktur av sällan skådad omfattning. e-Gaya fungerar här som ett globalt digitalt nervsystem som registrerar, analyserar och skyddar varje ekonomisk signal med mikroskopisk precision.
Systemet bygger på distribuerad datalagring, edge computing och självlärande AI som flaggar avvikelser i realtid. All data komprimeras, struktureras och filtreras intelligent för att säkerställa både säkerhet, integritet och effektivitet. Den enorma mängden datapunkter – uppskattningsvis över en biljon transaktioner per dag – kräver en arkitektur som är decentraliserad till sin uppbyggnad men samordnad genom e-Gayas intelligenta kärna.
Jämförelse – e-Gaya vs Facebook (Meta)
För att sätta detta i perspektiv: Facebook hanterar dagligen några miljarder användares aktivitet, och genererar cirka 4 petabyte data per dag. Det kräver ett 20-tal hyperscale-datacenter och kostar ungefär 10 miljarder dollar per år i drift.
e-Gaya, med målet att övervaka hela världsekonomins transaktionsflöden i realtid med hög granularitet, kräver minst 10–25 gånger större kapacitet. Det gör systemet till den största datainfrastrukturen någonsin – men också till den mest betydelsefulla. Trots detta skulle driftkostnaden – i storleksordningen 100–250 miljarder USD per år – utgöra mindre än 0,25 % av världens BNP, och enkelt kunna finansieras via en symbolisk avgift på större transaktioner.
Teknik
Vad innebär detta tekniskt?
e-Gayas kapacitet bygger på tre nyckelprinciper:
-
Granularitet: Systemet loggar varje transaktion ner till en miljondels euro, inklusive metadata som tid, plats, syfte och aktörer.
- Detta gör att inget kan gömmas i avrundningar eller klumpsummor – en grundbult i att stoppa ekonomiska bedrägerier vid roten.
Etiskt ren valuta
3. Distribuerad arkitektur: Genom att använda decentraliserad lagring, edge computing och realtidsoptimering via AI kan systemet skalas globalt utan att fastna i centraliserade flaskhalsar. Lokala CBDC-system kan agera självständigt men rapportera och samverka med e-Gayas centrala intelligens.
4. Energi- och hållbarhetsperspektiv: Ja, det kräver mycket energi – men det finns redan lösningar baserade på grön el, effektiv maskininlärning och klimatkompenserade datacenter. Den globala nyttan – ett rättvist och ärligt ekonomiskt system – väger mångfalt tyngre än resurskostnaden.
ett politiskt moraliskt haveri
Det vi här blottlägger är inte bara ett ekonomiskt systemfel – utan ett politiskt moraliskt haveri.
För även om det är de finansiella parasiterna som klättrat högst i pyramiden, är det det politiska ledarskapet som har gödslat jorden de växt i.
Genom lagstiftning, undfallenhet och ideologisk blindhet har de skapat en jordmån så näringsrik för spekulation, skatteflykt och systemisk ojämlikhet att det i dag snarare krävs mod för att inte bli förmögen – så länge man spelar med i spelet.
Och medan detta spel fortgått har världen brunnit, folken splittrats och planetens gränser överskridits.
Det är detta som borde väcka skam. Inte hos den enskilda banktjänstemannen, inte hos pensionsspararen – utan hos det politiska systemledarskap som haft mandatet att styra, men valde att blunda.
Därför är det inte bara möjligt att öka M2 på ett sätt som tjänar världen – det är vår skyldighet.
När vi styr om flödet, täpper till läckagen och låter varje ny valutaenhet tjäna Planet- och folknytta, då är det inte längre spekulationen som styr framtiden – utan viljan att skapa livsvärde.
Och det är då pengar blir det de en gång var tänkta att vara: ett verktyg för rättvisa, utveckling och mänsklig blomstring.