Integritetsbrott är en kategori av etiska (Evolutionäretiken) och juridiska överträdelser (Grundlagar och folkrättsliga principer (GFP)) som begås av individer, organisationer eller institutioner med makt och ansvar att skydda planetens och folkens långsiktiga intressen.
Ett integritetsbrott sker när dessa aktörer, medvetet eller genom grov försummelse, agerar på sätt som orsakar långsiktig skada på miljön, klimatet och mänskligheten. Det handlar om att inte göra rätt saker, att göra fel saker, eller att underlåta att agera i enlighet med tillgänglig kunskap och sitt moraliska ansvar.
Integritetsbrott är en central del i en kommande Planet- och folkskadebalk. Integritetsbrott är inte bara ett svek mot nuvarande generationer utan också mot framtiden. De är ett brott mot den biologiska och etiska integriteten som binder oss samman med vår planet och varandra. Att ställa de skyldiga till svars är en förutsättning för att bygga en hållbar och rättvis värld.
Ett integritetsbrott kan definieras utifrån följande punkter:
- Tillgänglig kunskap:
Aktören har haft tillgång till vetenskaplig information och varningar om konsekvenserna av sitt agerande. - Medvetet agerande eller grov försummelse:
Handlingar, beslut eller brist på handling sker trots kunskap om de negativa konsekvenserna. - Långsiktig skada:
Agerandet leder till negativa effekter på miljön, klimatet eller mänskliga rättigheter som påverkar nuvarande och framtida generationer. - Missbruk av makt och ansvar:
Aktören har en position som innebär ansvar att skydda planetens och folkens intressen, men agerar i strid med detta.
Exempel:
Klimatförnekelse och lobbyism:
Att sprida desinformation om klimatförändringar eller aktivt motverka lagstiftning som syftar till att minska utsläpp.
Subventioner av fossila bränslen:
Fortsatt ekonomiskt stöd till fossila bränslen trots vetenskapliga varningar om deras destruktiva effekter.
Fördröjd omställning:
Att som politisk ledare eller företagsledare inte agera i linje med klimatavtal eller vetenskapliga rekommendationer.
Miljöförstörelse:
Exploatering av naturresurser som förstör ekosystem och påverkar biologisk mångfald utan att ta ansvar för konsekvenserna.
Ytterligare exempel på Integritetsbrott kopplade till ekonomi och finans:
1. Underlåtenhet att reformera det finansiella systemet:
Att fortsätta expandera kreditbaserade skuldekonomier utan att införa kompletterande monetära reformer – trots tillgång till kunskap om systemets destruktiva effekter på både människor och planet – är ett integritetsbrott. Det är ett svek mot framtida generationer att inte säkerställa finansiell stabilitet, fördelning och omställningskraft.
2. Systematisk exploatering via skuldmekanismer:
Att upprätthålla globala skuldstrukturer som hindrar låginkomstländer från att bygga upp egen resiliens – trots vetenskaplig, historisk och humanitär förståelse för konsekvenserna – utgör ett brott mot både etisk och juridisk integritet.
3. Vägran att implementera digital valuta för hållbar och rättvis monetär allokering:
Att som centralbank eller beslutsfattare fördröja införandet av digitala offentliga valutor som kan möjliggöra spårbarhet, direktfördelning och eliminering av korruption – trots att tekniken och kunskapen finns – är ett exempel på försummelse som skadar långsiktig folk- och planetnytta.
4. Kapitalmarknadens kortsiktighet trots kännedom om systemrisker:
Att tillåta finansiella marknader att fortsätta prioritera kortsiktig avkastning, trots omfattande data om långsiktiga klimat- och samhällsrisker, är ett uttryck för integritetsbrott där ekonomiska incitament överordnas mänsklig överlevnad.
5. Vägran att erkänna monetär suveränitet för omställningens skull:
Att som ledare, ekonom eller beslutsfattare avfärda möjligheten till kontrollerad monetär finansiering av basal planet- och folknytta – trots ekonomisk teori och historiska exempel – är att förneka det ansvar som följer med tillgången till suveräna verktyg.
6. Utestängning av livsviktig produktion från monetär stimulans:
Att inte rikta resurser till grundläggande behov som livsmedel, vatten, energi, trygghet och boende för världens befolkning – samtidigt som finansiella resurser används för att rädda överkonsumtion och tillgångsbubblor – är ett brott mot mänsklighetens gemensamma framtid.