Empativalens och dess manipulering

Girighetsskulden ökar när Finansiella parasiter får härja – del 4

Johan D — Tue, 04 Mar 2025 06:39:31 +0000

Girighetsskulden ökar när finansiella parasiter får härja - del 4

En serie blogginlägg om godheten och ondskan

Vi utforskar det historiska narrativet, nuet och framtiden genom en grundläggande fråga: Vad var/är/blir ont och vad var/är/blir gott?

Under de senaste årtiondena av 1900 – talet började Tre Gigantiska skuldberg – Integritetsskulden, Girighetsskulden och Den Existentiella skulden – till våra barn, barnbarn och kommande generationer eskalera. Inledningsvis kommer jag fördjupa mig i tre segment som kraftigt bidragit till uppbyggnad av skuldbergen: det fossila, det finansiella och den digitala sektorn – med särskilt fokus på algoritmer. I bloggen Systemledarskap, Integritets-brott och systemondska – vår fossila värld! granskades Den fossila sektorn.

I denna blogg gör vi en djupdykning i den finansiella sektorn. Ämnet är komplext och därför lanserar jag ett antal bloggar om just detta. Denna blogg – den fjärde – avslutar serien.

Bloggserie

Lite historia och M2’s roll

Parasitära strukturer etableras

Girighetsskuldens utveckling och otillbörlig allokering av pengar

Konsekevenser för den lilla människan – denna blogg

Kort resumé del 1, 2 och 3 i bloggserien

I del 1 – Lite historia och M2’s roll – blev slutsatsen att finansiella kriser i modern tid föregås av penningexpansion, ökning av M2, vilket resulterar i en dramatisk tillgångsinflation snarare än en bredare realekonomisk expansion. I del 2 belyste vi hur Systemledarskapet riggade parasitära strukturer, den finansiella spelplanen och flyttade succesivt över kontrollen av M2 från centralbankerna till sig själva – Världens största blåsning! I del 3 analyserade vi flödet i den Trippla blåsningen och blev medvetna om detta pyramidspels upplägg. Ett upplägg som också benämns Finansparasiternas Djävulska cirkularitet. I denna blog tittar vi närmare på konsekvenserna av denna cirkularitet!

Kort repetition - Den globala Skuldsättningen

Genom den systematiska riggningen (läs del 2 ) av de parasitära finansiella strukturerna har bankerna i princip fått ett monopol på att skapa pengar – ett monopol de tillskansat sig på laglig väg.

För att hålla finansparasiternas system vid liv måste M2 ständigt expandera (läs del 3 ), vilket oundvikligen leder till ökad skuldsättning. Resultatet? En värld som bågnar under en Gigantisk Girighetsskuld – en skuld som, om inget förändras, skickas vidare till våra barn och barnbarn.

Vi lever i EXPLOSIVA SYSTEMFEL – både ekonomiska och ekologiska. Systemfel som med jämna mellanrum kulminerar i KONTINENTALREGIONALA APOKALYSPER och EKONOMISKA BUBBLOR som briserar. Och vi saknar den resiliens som krävs för att hantera dem. Ansvaret och skulden för dessa systemfel ligger helt och hållet på Systemledarskapet.

När du läser denna blogg, håll bild 1 i färskt minne. Den visar den totala skulden i biljoner dollar. Här i del 4 är min ambition att besvara den avgörande frågan: Vart tar pengarna vägen?

Källa Total skulder: IIF – IInstitute of nternational Finance

Inkomster till världens befolkning

Så låt oss följa pengarna och börja med den globala inkomstfördelningen. Bild 2 illustrerar detta tydligt.

En stor del av M2-expansionen har kanaliserats in i inkomster, men fördelningen är allt annat än rättvis. Vid mätningens början 1980 låg de globala inkomsterna på 9,28 biljoner USD – år 2023 hade de ökat till 45,59 biljoner USD. En femfaldig ökning, driven till stor del av den expanderande penningmängden (M2).

Källa: World Inequality Database (WID)

Bild 3 illustrerar hur de totala inkomsterna i världen fördelas mellan olika befolkningsgrupper vid olika tidpunkter:

De 50% fattigaste
De 10% rikaste
De resterande 40%

Befolkningstillväxt inom grupperna (1980–2020):

De 50% fattigaste ökade från 2,22 miljarder till 3,94 miljarder (+77,48%).
De 10% rikaste ökade från 0,44 miljarder till 0,79 miljarder (+79,55%).
De resterande 40% ökade från 1,78 miljarder till 3,15 miljarder (+76,97%).

Alla grupper växer ungefär lika mycket i procent – men inkomstökningen är brutalt ojämn. Mellan 1980 och 2020:

De fattigaste 50% fick en inkomstökning på 2,6 biljoner USD.
De rikaste 10% fick en inkomstökning på 16,5 biljoner USD.

Skillnaden i absoluta tal är gigantisk! Även om alla grupper har vuxit procentuellt sett, är den reella inkomstökningen extremt koncentrerad till toppen av fördelningspyramiden.

Källa: World Inequality Database (WID)

Bild 4 visar hur de totala inkomsterna i världen fördelas per person mellan olika inkomstgrupper:

De 50% fattigaste
De 40% i mitten
De 10% rikaste
De 1% allra rikaste (notera att denna grupp ingår i de 10% rikaste).

Procentuellt har de fattigaste ökat mest – men den reella förbättringen är försumbar.

De fattigaste 50% ökade sina inkomster med +236,4%.
De rikaste 1% ökade med +189%.

Vad betyder dessa siffror i verkligheten?

De fattigaste startade från en extremt låg nivå (0,66 USD per dag) – vilket innebär att även en stor procentuell ökning inte ger någon ekonomisk trygghet eller förbättrad levnadsstandard i praktiken.
De rikaste 10% tjänade i snitt 74,23 USD per dag år 2020 – vilket är 33 gånger mer än de fattigaste 50%.
Inom de 10% rikaste drar de 1% allra rikaste ifrån ännu mer – de tjänar över 37 gånger mer än resten av de 10% rikaste.

Tillväxten har i praktiken gynnat de redan rika.

För den fattigaste halvan av befolkningen har inkomstökningen i absoluta tal varit nästintill obefintlig.
De rikaste 1% har däremot ökat sina inkomster dramatiskt, vilket har förstärkt den ekonomiska ojämlikheten.
Den dagliga inkomstökningen för de 1% rikaste var hela 1 808 USD per dag – en astronomisk skillnad jämfört med de fattigaste.

Den globala ekonomiska tillväxten har varit extremt skev – den fattigaste hälften av världens befolkning ser små förändringar, medan de allra rikaste accelererar ifrån i en takt som ökar klyftorna dramatiskt.

Källa: World Inequality Database (WID); Befolkning hämtad från https://population.un.org/wpp/downloads?folder=Standard%20Projections&group=Population

Djupare analys med Koppling till M2-expansionen

Om expansionen hade gynnat alla lika, skulle inkomstökningarna vara mer jämnt fördelade. Men det vi ser i verkligheten är något helt annat – de rikaste har dragit ifrån, medan de fattigaste halkar efter.

Vad betyder det?

Det faktum att höginkomsttagarna har sett oproportionerligt stora inkomstökningar tyder på att de haft större möjligheter att kapitalisera på den ekonomiska tillväxten.
M2-expansionen har inte sipprat ner genom ekonomin, utan samlats i toppen av fördelningspyramiden.

Varje gång en finanskris slår till, reagerar regeringar och centralbanker genom att pumpa ut pengar i systemet via olika stimulanser, exempelvis genom kvantitativa lättnader (QE). M2-expansionen och centralbankernas räddningspaket har inte varit neutrala – de har gynnat de som redan hade mest och accelererat inkomst- och förmögenhetsklyftorna.

Ännu bredare M2-analys inkluderar BNP

Bild 5 bekräftar att lönernas andel av BNP har ökat globalt över tid. Vid en första anblick kan det verka positivt – en större del av ekonomin går till arbete snarare än till kapitalägare. Men här kommer den avgörande frågan: Vem är det egentligen som får dessa löneökningar? Den verkliga fördelningen avslöjar en annan sanning:

Eliten på arbetsmarknaden absorberar löneökningarna, medan låginkomsttagarna får en marginell eller obefintlig förbättring.
Oavsett om pengarna kommer från M2-expansion eller andra tillväxteffekter av BNP, allokeras de systematiskt uppåt.
Höginkomsttagare och kapitalstarka grupper drar ifrån, och de fattigaste halkar allt längre efter.

Källa: World Inequality Database (WID), BNP hämtad från World Bank, constant 2015, justerad till constant 2023 genom en förenklad metod där jag antar en global inflationstakt på 3%.

Och hur är det då med förmögenheten?

Förmodligen har du redan listat ut att när inkomsterna allokeras till de rikaste 10% så allokeras ju förmögenheten där också, med en skillnad, den ackumuleras uppåt, år ut och år in. Men de största effekterna kommer från kapitaltillväxt och investeringar. M2-expansion och tillgångsinflation förstärker förmögenhetskoncentrationen, eftersom kapitalägare gynnas oproportionerligt. Teknologi och globalisering skapar nya tillgångsvärden, men dessa ansamlas också i denna gruppering.

Den absoluta ökningen i förmögenhet från 1995 till 2023 är:

De 10% rikaste: +364 biljoner USD
De 50% fattigaste: +11,4 biljoner USD

Det innebär att de rikaste 10% har ackumulerat över 32 gånger mer förmögenhet i absoluta tal än de fattigaste 50% under denna period på 28 år. Notera att inkomsterna under perioden 1980 – 2018, under 38 år ökade 33 gånger. En gissning indikerar att förmögenheten under 38 år kanske hade ökat 40 gånger mer för de 10% rikaste jämfört med de fattigaste.

Bild 6 visat tydligt hur den reella förmögenhetsökningen tillfaller de 10 % rikaste över tid samtidigt som de fattigaste knappt har sett någon förändring alls.

Källa: World Inequality Database (WID)

Låt oss nu se hur de 1% rikaste klarar sig? Hur ackumuleras deras förmögenhet?

Den absoluta ökningen i förmögenhet från 1995 till 2023 för de 1% rikaste: +180,13 biljoner USD (deras andel inom de 10% rikaste) och de 50% fattigaste: +11,39 biljoner USD. Det innebär att de rikaste 1% har ackumulerat över 15,8 gånger mer förmögenhet i absoluta tal än de fattigaste 50% under denna period på 28 år. Slutsatser:

De rikaste 1% spelar i en helt annan ekonomisk dimension – medan förmögenheten hos de fattigaste knappt förändras, exploderar den i toppen.
Kapitalavkastning, tillgångsinflation och ränta-på-ränta-effekter skapar en exponentiell uppåtgående spiral för de som redan äger tillgångar.
Den rikaste 1% har nu tagit en större del av världens förmögenhet än någonsin tidigare, medan den fattigaste halvan av befolkningen knappt har sett någon förändring alls.

Förhållandet mellan de 10% rikaste och de 1% rikaste (1995–2023).

1995 kontrollerade de 1% rikaste 47,8% av förmögenheten inom de 10% rikaste. 2023 hade denna andel ökat till 48,99%. Det innebär att de 1% rikaste har stärkt sitt grepp inom den rikaste 10%-gruppen med 2,5% under perioden. Bild 7.

Såsom vårt ekonomiska system är riggat är förmögenhet inte bara en spegling av inkomst – det är ett självförstärkande system där de som redan har kapital behöver göra väldigt lite för att se det växa, medan de utan kapital har det nästan omöjligt att bygga upp någon ekonomisk trygghet alls.

Källa: World Inequality Database (WID)

Hur fördelas då förmögenheten per person i världen?

När vi tittar på Market-Value National Wealth per person blir det tydligt hur brutalt ojämlikheten ser ut. Det är i bild 8 VERKLIGHETEN manifesteras och De Finansiella Parasiternas Djävulska cirkularitet visar sitt ondskefulla ansikte. 2023 hade varje person i genomsnitt:

De 50% fattigaste: 3 614 USD
De resterande 40%: 51 860 USD
De 10% rikaste: 634 844 USD

Vad innebär detta? Jo, en person inom de 10% rikaste har 176 gånger mer förmögenhet per person än någon i de 50% fattigaste. Även de resterande 40% har 14 gånger mer per person än de fattigaste. Förmögenhetstillväxten sker inte genom en jämlik process – pengarna ackumuleras i toppen av pyramiden och ojämlikheten ökar!

Källa: World Inequality Database (WID); Befolkning hämtad från https://population.un.org/wpp/downloads?folder=Standard%20Projections&group=Population

Många förknippar de fattigaste 50% med absolut fattigdom, vilket gör att siffran 3 614 USD per person kan verka hög. Men det handlar om ett genomsnitt, vilket innebär att det även inom denna grupp finns stora skillnader. Se förklaringar i pop-ups.

Detta visar en viktig poäng, förmögenhet är inte bara en reflektion av inkomster, utan en mekanism som multiplicerar och förstärker ojämlikhet. När en grupp väl är på insidan av kapitalägandets värld, växer deras resurser exponentiellt, medan de som saknar kapital knappt har en chans att bygga upp förmögenhet alls. Med andra ord – den globala förmögenheten växer, men de fattigaste halkar efter mer för varje år. Bild 9 visar hur de 1% rikaste ökar sin förmögenhet inom gruppen – de 10% rikaste.

Källa: World Inequality Database (WID); Befolkning hämtad från https://population.un.org/wpp/downloads?folder=Standard%20Projections&group=Population

vad är ont och vad är gott?

Dags att runda av serien ”Girighetsskulden ökar när finansparasiterna får härja fritt!” och det är ingen slump att jag avslutar med en blogg som visar vart pengarna faktiskt tar vägen.

De parasitära finansiella strukturerna är genialiskt konstruerade för att gynna ungefär 81 miljoner människor (1%, 2023) och deras 728 miljoner följare (9%, 2023) – medan de övriga 7,3 miljarder människorna lämnas att bära bördan av systemets obalanser och kriser.

Konsekvenserna för de övriga?

De fattigaste 50% kämpar för överlevnad i en ekonomi där deras arbete skapar värde, men där de inte får del av vinsterna.
De resterande 40% står still eller pressas neråt, då bostadspriser, skuldsättning och levnadskostnader ökar snabbare än deras inkomster.
Medelklassen eroderas, eftersom kapitalets makt koncentreras alltmer hos en ekonomisk elit som blir självförsörjande genom tillgångsinflation och passiva kapitalinkomster.
Planetens resurser utarmas i jakten på oändlig tillväxt, samtidigt som de ekonomiska strukturerna gör det nästintill omöjligt att förändra systemet inifrån.

I tre pop-ups försöker jag beskriva betydelsen av detta.

Den globala ordningen är upp och ner. De som producerar värde (arbetare, småföretag, jordbrukare, vårdpersonal, lärare) får en allt mindre andel av det de skapar. De som skapar finansiella strukturer för att extrahera värde (spekulanter, banker, hedgefonder, storbolagsledningar) suger upp vinsterna utan att tillföra något reellt värde tillbaka till samhället.

Slutsatsen är obestridlig: Den finansiella parasitismen är inte en bieffekt – den är själva systemet: den göder ojämlikheten; den eldar på krig och konflikter; den driver miljöförstörelse och klimatkatastrofer och den upprätthåller svält, sjukdomar och global misär. Planet- och folkskadan är enorm!

Vad är då ont? Och vad är ont? För mig lämnar denna blogg inget utrymme för tolkning. DETTA ÄR SYSTEMONDSKA!

Nästa blogg - ett tudelat ekonomiskt system

The Heapple som koncept innehåller filosofin Pro Bono livet och Godhetens expansion, en strategiskt operativ plan. Expansionen utår från tre revolutioner: Bildningsrevolutionen, Den Mjuka revolutionen och Den Ekonomiska revolutionen. Tre målområden är fastslagna: Bättre tillväxt, Godare välstånd och Ökad livskvalité för alla.

Godhetens expansion innehåller delkonceptet Underbara visioner och inom det lanseras expansiva och progressiva förslag – två framtidsorienterade bloggar finns publicerade: Den Mjuka Revolutionen Vitaliserar Demokratin Genom Folkikrati, Del 1 och del 2.

Min tanke var att skriva om den digitala sektorn – med särskilt fokus på algoritmer men den bloggen skjuter jag lite på framtiden. Stora delar av den är inte så upplyftande och det är mycket roligare att skriva om Underbara visioner som expanderar godheten! Därför handlar nästa blogg om Ekonomirevolutionen och förslaget: Ett tudelat ekonomiskt system.

Girighetsskulden ökar när Finansiella parasiter får härja – del 3

Johan D — Thu, 27 Feb 2025 05:02:43 +0000

Girighetsskulden ökar när finansiella parasiter får härja - del 3

En serie blogginlägg om godheten och ondskan

Vi utforskar det historiska narrativet, nuet och framtiden genom en grundläggande fråga: Vad var/är/blir ont och vad var/är/blir gott?

I denna blogg gör vi en djupdykning i den finansiella sektorn. Ämnet är komplext och därför lanserar jag ett antal bloggar om just detta. Just nu lutar det åt fem.

Bloggserie

Lite historia och M2’s roll

Parasitära strukturer etableras

Girighetsskuldens utveckling och otillbörlig allokering av pengar – denna blogg

Konsekevenser för den lilla människan och projiceringens missriktade fokus

Det Tudelade ekonomiska systemet och M2’s nya roll

Kort resumé del 1 och 2 i bloggserien

I del 1 – Lite historia och M2’s roll – blev slutsatsen att finansiella kriser i modern tid föregås av penningexpansion, ökning av M2, vilket resulterar i en dramatisk tillgångsinflation snarare än en bredare realekonomisk expansion. I del 2 belyste vi hur Systemledarskapet riggade parasitära strukturer, den finansiella spelplanen och flyttade succesivt över kontrollen av M2 från centralbankerna till sig själva – Världens största blåsning! I denna blog tittar vi närmare på konsekvenserna av denna blåsning!

Den globala Skuldsättningen

Grundförutsättningen för att skapa pengar i modern tid är kreditexpansion. Genom riggningen av Parasitära strukturer har bankerna i princip monopol att skapa pengar, ett monopol de har tillskansat sig på laglig väg. För att göda parasiterna måste M2 hela tiden öka, vilket innebär att skulden ökar. Se bild 1 nedan.

Detta självdestruktiva system är så etablerat att det är få som ifrågasätter det på allvar, varken forskare eller centralbanksföreträdare. Det får bara fortgå! För mig är detta ondska eftersom så många far illa av dess konsekvenser.

När M2 investeras i spekulation blir cirkulariteten destruktiv – pengar koncentreras otillbörligt, skapar bubblor och leder till stagnation och kriser. Icke-produktiva investeringar skapar en självförstärkande spekulationsbubbla där kapital koncentreras till finanssektorn och tillgångspriser drivs upp utan att skapa verkligt värde.

I Den Tudelade ekonomin kommer M2 primärt investeras i produktiva tillgångar, då skapas en progressiv ekonomisk cirkularitet där pengar föder nya pengar genom arbete och innovation. Produktiva investeringar skapar en självförstärkande ekonomisk cirkel där pengar genererar arbete, innovation och framtida vinster.

Källa Total skulder: IIF – IInstitute of nternational Finance

Begrepp och fenomen som är bra att känna till

Beroende på hur stor förståelse du som läsare har av det ekonomiska systemet har jag valt att puplicera ett antal pop-ups nedan för den som behöver komplettera sina förkunskaper.

Scenario	Lånebelopp	Utlåningsränta	Upplåningsränta	Räntenetto	Bankseigniorage
Bank med bankseigniorage	2 milj. kr	4%	0% (gratis pengar)	80 000 kr	80 000 kr (100% seigniorage)
Bank utan bankseigniorage	2 milj. kr	4%	2% (upplåningskostnad)	40 000 kr	0 kr (ingen seigniorage)

Finansiella Parasiter blåser oss trippelt - ett pyramidspel

Det finansiella systemets genialitet ligger i dess otillbörlighet – ett system där de inte bara överlever kriser, utan även tjänar på dem.

När en kris slår till och systemet kollapsar under sin egen spekulation, då kliver stater och centralbanker in med massiva räddningspaket och ökar M2 för att undvika total härdsmälta. Officiellt handlar det om att ”rädda ekonomin”, men i verkligheten är det finanssektorn som räddas först. Se pop-up ovan, ”Kvantitativa lättnader – QE.”

Och här kommer den verkliga finurligheten i Världens största blåsning – ett pyramidspel i tre steg:

Först skapar de bubblan – Banker och finansiella institutioner eldar på spekulation och riskfyllda investeringar under högkonjunkturer. M2 sväller, pengar flödar, och vinsterna privatiseras till de som sitter högst upp i systemet.
Sedan kraschar de systemet – Tillgångspriser imploderar, krediter fryser, och recessionen slår till. De på toppen har redan tagit sin vinst och lämnar oss andra med skulderna. Det är härifrån uttrycket förlusterna socialiseras härstammar. Stater och centralbanker har ”inget val” annat än att rädda finanssektorn – samma aktörer som orsakade krisen.
Slutligen tjänar de på återuppbyggnaden – När räddningspaketen väl är på plats, tjänar de pengar på administrationen av nödkrediter, skuldhantering och räntedifferenser. De säljer tillbaka skulderna till ekonomin – med ränta. Vinsterna privatiseras igen!

Precis som i ett pyramidspel finansieras de på toppen av dem längre ner i hierarkin. De som kommer in sist – vanliga människor och skattebetalare – sitter fast med skulderna när spelet kollapsar.

Resultatet? De tjänar pengar på vägen upp, de blir räddade när det kraschar, och sedan tjänar de pengar på återuppbyggnaden. Världens störtsa blåsning är egentligen en trippel blåsning – och vi är de som betalar notan. Låt oss titta närmare på detta!

Finansparasiternas djävulska cirkularitet

Bilden nedan visar tydligt hur skulderna inom den finansiella sektorn och de icke-finansiella företagen ökade markant under 2008, medan statsskulderna började stiga kraftigt från 2009 och framåt. Genom bokföringstekniska manövrar sköts staternas direkta skuldsättning upp – centralbankerna absorberade stora mängder skuld genom kvantitativa lättnader (QE) och statliga garantier som realiserades först senare. När dessa åtgärder successivt övergick i direkta stimulanspaket och lånefinansierade insatser började statsskulderna öka i snabb takt.

Källa Totala skulder: IIF – IInstitute of nternational Finance

Bubbla 1: Finanskrisen 2008 – Subprimekraschen och globala bankkrisen (~2001–2009)

1. Bubblan blåses upp (2001–2007)

Efter dotcom-kraschen (2000–2002) sänkte Federal Reserve räntorna kraftigt för att stimulera ekonomin.
Banker och investerare blåste upp en bostadsbubbla, där subprimelån (hög risk, låg kreditvärdighet) blev en enorm spekulationsdrivare.
Finanssektorn paketerade dessa lån i värdepapper (CDO:er), vilket gjorde att risken spreds globalt. Detta var en mycket riskfylld mekanism, se pop-ups nedan.
M2-expansionen gick in i fastigheter och derivatmarknader, medan realekonomin fick små effekter.
Banker och investerare tjänade enorma vinster genom att belåna och sälja dessa strukturerade produkter.

2. Systemet kraschar (2007–2009)

Bostadsbubblan spricker när räntehöjningar gör att subprimelåntagare börjar fallera.
Banker och investerare inser att deras värdepapper (CDO:er) är värdelösa, och likviditetskrisen slår till.
Lehman Brothers kollapsar (september 2008), vilket utlöser en kedjereaktion av kreditfrysningar och börsras.
Stater och centralbanker tvingas rädda finanssektorn genom massiva stödpaket och statliga ingripanden (TARP i USA, räddning av AIG och flera banker).

3. Räddningspaketen blir nästa bubbla (2009–2010)

För att stoppa krisen sänks räntorna till rekordlåga nivåer, och centralbankerna startar kvantitativa lättnader (QE).
Bankerna räddas, men skulden flyttas över till staterna, vilket ökar statsskulderna markant. Se grön linje och pil i bild 2 ovan.
Istället för att gå till realekonomin hamnar mycket av M2-expansionen återigen i finanssektorn.
Eurokrisen börjar ta form, eftersom flera europeiska länder redan hade hög skuldsättning – och nu får ännu högre statsskulder.

Bubbla 2: Eurokrisen – Statsskuldkrisen i EU (~2010–2015)

1. Bubblan blåses upp (2009–2011)

Eurozonens strukturella obalanser blev tydliga när södra Europas länder (Grekland, Italien, Spanien, Portugal, Irland) fick exploderande statsskulder efter att ha räddat sina banker.
Marknaderna börjar tvivla på dessa länders återbetalningsförmåga, vilket leder till stigande räntor på deras statsobligationer.
ECB och EU lanserar nödlån, men förutsätter att länderna ska skära i sina utgifter genom åtstramningspolitik (austerity).

2. Systemet kraschar (2011–2013)

Grekland står på randen av statsbankrutt (2010–2012) och får räddningspaket från EU och IMF, men krisen sprider sig.
Irland, Portugal, Spanien och Italien hamnar också i ekonomisk kris på grund av stigande räntor och bankproblem.
De räddningsprogram som erbjuds kräver hårda åtstramningar, vilket fördjupar recessionen i Europa.
Arbetslösheten skjuter i höjden, ekonomin stagnerar och social oro bryter ut.

3. Räddningspaketen blir nästa bubbla (2013–2015)

ECB:s chef Mario Draghi lovar att ”göra vad som krävs” för att rädda euron, vilket lugnar marknaderna.
ECB lanserar kvantitativa lättnader (QE) för första gången, vilket leder till billigare krediter.
De strikta budgetnedskärningarna håller tillbaka tillväxten i södra Europa, men eurozonen stabiliseras till slut.
Skulden flyttas från perifera länder till ECB:s balansräkning – en ny bubbla börjar byggas upp.

Låt oss nu analysera nästa kris

M2-expansionen under 2010-talet har inte primärt gått till realekonomisk utveckling, utan till tillgångsinflation och spekulation. Från 2016 och framåt ser vi en markant ökning av skuldsättning hos stater (grön linje) och icke-finansiella företag (lila linje). Men oavsett vad dessa sektorer använder lånen till, hamnar räntor och avgifter alltid i finanssektorn. Den finansiella sektorn vinner alltid – de skapar inte produktivt värde, men tar ut en konstant del av kapitalflödet i form av avgifter och räntor.

Källa Totala skulder: IIF – IInstitute of nternational Finance

Bubbla 1: Finanskrisens efterspel och 2010-talets spekulationsbubbla (~2010–2020)

1. Bubblan blåses upp (2010–2019)

Efter finanskrisen 2008 skapade centralbanker extremt låga räntor och QE, vilket drev på en lång spekulativ boom.
M2-expansionen kanaliserades till aktiemarknaden, fastigheter och företagsuppköp, istället för realekonomin.
Börsindex sköt i höjden, bolag belånade sig för att köpa tillbaka egna aktier, och fastighetspriser exploderade.
Banker och investerare privatiserade vinsterna genom en ohejdad tillgångsinflation.

2. Systemet kraschar (2020–Q2 2020)

Covid-pandemin slår till, vilket skapar global panik och snabbast fallande börserna i modern tid.
Företag och hushåll får svårt att betala lån och likviditeten fryser – centralbankerna panikreagerar.
Snabbaste börskraschen i modern tid, det finns inga reserver för att absorbera chocken.
Stater och centralbanker panikreagerar med massiva räddningspaket och mer QE.

3. Räddningspaketen blir nästa bubbla (Q3 2020–2021)

Centralbanker sänker räntorna till noll eller negativa nivåer.
M2-expansionen tar fart igen, denna gång i form av direkta stimulanser: helikopterpengar, företagsstöd och billiga krediter.
Kapitalet cirkulerar återigen i finanssektorn, inte i realekonomin, vilket skapar en ny spekulationsvåg.
Tillgångsinflationen eskalerar igen – men denna gång i en ekonomi som redan är full av obalanser.

Bubbla 2: Leveranskedjebubblan och real inflation (~2021–2023)

1. Bubblan blåses upp (2021–2022)

Efter pandemin ökar efterfrågan kraftigt, men värdekedjorna är försvagade och klarar inte att hänga med.
Flaskhalsar i produktionen skapar reell inflation, vilket förstärks av den tidigare M2-expansionen.
Finanssektorn spekulerar vidare i fastigheter, råvaror och börsen, vilket eldar på inflationen ytterligare.

2. Systemet kraschar (2022–Q1 2023)

Inflationen når extrema nivåer, och nu tvingas centralbankerna istället höja räntorna aggressivt.
Tillgångspriser börjar falla – börsen kraschar (S&P 500 föll med 19% under 2022 och Nasdaq Composite (USA) index minskade med 33%), fastighetsmarknaden stagnerar, kryptomarknaden kollapsar.
Banker med högt belånade positioner hamnar i kris (Silicon Valley Bank, Credit Suisse).
En ny recession hotar, men denna gång är det en inflationsbubbla som spricker pga. brott i värdekedjorna – inte en tillgångsbubbla driven av QE.

3. Räddningspaketen blir nästa bubbla (2023–från Q3 och framåt)

Denna gång sätts inte QE in på samma sätt som tidigare, eftersom inflationen fortfarande är hög.
Silicon Valley Bank och Credit Suisse kollapsar, men regeringar och centralbanker ingriper för att stabilisera systemet.
- I USA garanteras SVB:s insättare, trots att banken egentligen inte var ”too big to fail”.
- I Schweiz genomförs en snabb räddning där Credit Suisse tvångsförvärvas av UBS med stöd från regeringen och centralbanken.
Marknaden stabiliseras, men systemproblemen kvarstår – detta blev en ”soft landing” snarare än en total kollaps.
Kapitalet letar sig tillbaka till spekulation eftersom aktörer ser att systemet fortfarande räddas vid kris.

Den Trippla blåsningen fungerar i alla kriser

Oavsett vad som utlöser en kris – en bubbla, en statsskuldkris, en global pandemi – så fungerar finanssektorns mekanism på samma sätt. De blåser upp spekulationen och tjänar på det. När det kraschar, får de räddningspaket. Sedan tjänar de pengar på att hantera krisen och skulderna.

Tänk på att allt är konstruktioner. Bild 3 visar förhållandet mellan total skuld och BNP/GDP. Vilken idiot som helst fattar att detta inte går ihop. Den blåa linjen måste betalas i from av räntor och amorteringar och då behöver värdet av den oranga linjen – som är summan av varor och tjänster* – öka kraftigt. Det gör den inte då M2 allokeras otillbörligt. Konstruktionen är genialiskt ond! Och Systemledarskapet älskar den för den gynnar dem partiellt.

*Summan av varor och tjänster benämns också tillväxt. Tyvärr är det så att eftersom det finansiella systemet är parasiterande är stora delar av tillväxten också parasiterande. I The Heapple som koncept är ett målområde Bättre tillväxt, vilket handlar det om att göra tillväxten rumsren.

källa GDP/BNP: Word bank. Källa Total skuld: IIF – IInstitute of nternational Finance

vad är ont och vad är gott?

Vad är ont och vad är gott? Under de senaste decennierna har Systemledarskapet byggt upp en finansiell struktur som, under sken av tillväxt och välstånd, i själva verket har utformats för att utnyttja både människor och vår planet. Genom medvetna beslut och strategier har dessa makthavare skapat en parasitär mekanism som suger ut resurser, lämnar majoriteten i skuld och beroende eller utanför M2-systemet. Medvetet använder jag en stark vokabulär då konsekvenserna av detta är fruktansvärda och generationstransformativa. Planet- och folkskadan är enorm! Det är därför jag döpt detta ekorrhjul till De Finansiella Parasiternas Djävulska cirkularitet.

I denna jävulska cirkularitet befinner vi oss just nu i skede 1 – bubblan blåses upp – och det är en tidsfråga innan skede 2 – systemet kraschar – tar vid. Sen är det svårt att sia om vad som är den ”tändande gnistan” för skede 2. Men en sak vet jag, i slutänden är det den lilla människan och vår planet som får betala priset. Inte de som orsakar krascherna. Det ligger inbyggt i det ekonomiska systemets parasitära anatomi!

I näst blogg Konsekevenser för den lilla människan och projiceringens missriktade fokus fördjupar vi oss i följderna av denna Systemondska.

Parasiternas härjande – från kortsiktighetens tyranni till livets famn!

Johan D — Wed, 12 Feb 2025 03:10:00 +0000

Parasiternas härjande - från kortsiktighetens tyranni till livets famn!

Det här är en transformativ blogg. Den symboliserar en bro från den grund jag lagt i tidigare bloggar till något mycket roligare – Underbara visioner som visar vägen för Godhetens expansion. Allt det som vi kan göra – om vi vill och bestämmer oss!

Rätt ingång!

Långsiktighetens famn eller fortsätta göda kortsiktighetens parasiter?

Bärande i konceptet The Heapple är Godhetens expansion – tillägnad våra barn och barnbarn. När jag letade efter Rätt ingång till Godhetens expansion kom jag till slutsatsen att det är den systemiska ondskan och exploatering som är roten till förstörelsen av vårt jordklot och de fysiska och psykiska övergrepp vi utsätter varandra för.

Jag upptäckte också en intressant brytpunkt. Det var vid utgången från jägar- och samlarsamhället och i samband med övergången till jordbrukssamhället – för ungefär 10 000 år sedan – som Systemondskan så sakteliga etablerades. Jag hade funnit Rätt ingång! Vi behöver skriva om historien genom att utgå från våra inre energiperspektiv – där vi inte bara analyserar vad som hänt, utan också granskar det genom frågan: Vad har varit gott, och vad har varit ont för människan, samhället och planeten?

I Den Berikande tidsepoken (jägar- och samlarsamhällen) styrdes incitament-valensen av gruppens välbefinnande och långsiktiga överlevnad. Människorna byggde sin värld genom att balansera sina resurser, sitt samhälle och sin själ genom samverkan och samarbete. Det fanns en intuitiv förståelse för att utveckling handlade om planeten, biologisk essens och social gemenskap. TIKA (tankar, idéer, kommunikation och agerande) genomsyrades av Planet- och folknytta. Ondska förekom, men den var situationsbunden, inte systemisk.

Vid ingången till Den Exploaterande tidsepoken (jordbruks-> industri-> och > mediasamhället) förändrades TIKA, som nu alltmer började genomsyras av Ego- och OrganisationsEgonytta. Incitamentvalensen premierade kortsiktighet, vinning, maktkoncentration och systemisk exploatering. Och de senaste 30–40 åren har exploateringen eskalerat med förfärlig fart!

Otillbörlig kortsiktighet har parasiterat på tillbörlig långsiktighet.

Den långsiktiga omsorgen om vår planet har ersatts av rovdrift. Istället för långsiktig stabilitet i ekonomin är det spekulation som prioriteras. Den långsiktiga vördnaden om vår själ har ersatts av manipulation och distraktion

Vi har gått från resiliens till exploatering, från hållbarhet till självförbränning. Och det har skett genom parasiternas dominans.

Vilka är då parasiterna?

Parasiterna är Systemledarskapet som representerar den systemiska ondska som bjuder in parasiterna.

Parasiter existerar genom att äta upp sin värd – de bryter ned och förstör det som bär dem. Systemledarskapet har skapat en struktur och kultur där parasiter får fäste och tillåts dominera, trots att det har pågått länge och i grunden är destruktivt för både människa och planet. Förstörelsen i vårt fall är fruktansvärd och dessutom är den generationstransformativ. Det handlar om:

Planeten värdskap – Exploateras genom fossil energi och resursutvinning tills dess ekosystem kollapsar.
Vår själs biologiska essens värdskap– Fragmenteras genom informationskontroll, manipulation och en kultur som förhindrar reflektion och visdom.
Den sociala gemenskapens värdskap – Undergrävs av ekonomisk spekulation, skuldslaveri och ökad ojämlikhet.

Systemledarskapet refererar till de individer, institutioner och organisationer som innehar makt och ansvar över de system som formar vår värld – ekonomiskt, politiskt, teknologiskt, socialt och miljömässigt. Dessa personer har varit stats- och finansministrar, presidenter, lobbyister och oligarker och ibland vidgas denna skara till att inkludera många fler. I en värld där Planet- och folkskadebalken implementeras ställs de inför skranket, anklagade för Planet- och folkskada, specifikt Integritetsbrott.

Tre parasiter som dränerar livets famn

1. Fossila parasiter – utarmare av vår planet

Värdskap: Planeten

Fossila parasiter livnär sig på jordens lagrade energi och lämnar efter sig klimatförändringar, ekologisk kollaps och en Existentiell skuld som framtida generationer får betala. De har förstört planetens naturliga cirkularitet genom att bryta ned ekosystem snabbare än de kan återhämta sig.

Inre energiperspektiv:

Tärande – Ego- och OrganisationsEgonytta: Kortsynt parasitism – Oljebolag, kolkraft och destruktiv gruvdrift som tömmer planeten för snabb avkastning.
Närande – Planet- och folknytta: Långsiktig visdom – Förnybar energi, cirkulära ekonomier och regenerativa ekosystem.

2. Finansiella parasiter – utsugare av vår sociala gemenskap

Värdskap: Den ekonomiska och sociala strukturen

Finansiella parasiter har förvandlat ekonomin från en stabil grund för folkets välfärd till en spekulativ lekplats för eliten. De har skapat ett system där skulder, snabba vinster och exploatering styr, snarare än produktion och långsiktiga investeringar.

Inre energiperspektiv:

Tärande – Ego- och OrganisationsEgonytta: Kortsynt parasitism – Hedgefonder, kvartalsekonomi, skatteparadis och ekonomiska klyftor som suger ut samhället.
Närande – Planet- och folknytta: Långsiktig visdom – En stabil och rättvis ekonomi där kapital används för att bygga samhällsnytta, inte kortsiktiga spekulationsvinster.

3. Själens parasiter – fragmenterare av vår biologiska essens

Värdskap: Vår perception, våra tankar och vårt väsen

Själens parasiter verkar i det osynliga – de kontrollerar informationen vi ser, tankarna vi tänker och impulserna vi reagerar på. Genom medieindustri, algoritmer och propaganda formas vår verklighetsuppfattning för att passa deras behov.

Inre energiperspektiv:

Tärande – Ego- och OrganisationsEgonytta: Kortsynt parasitism – Sociala medier som belönar ilska, klickbete som förvränger sanningen, en ständigt uppkopplad kultur som hindrar reflektion.
Närande – Planet- och folknytta: Långsiktig visdom – Bildning, kritiskt tänkande och en kultur som stärker vårt TIKA (Tankar, Idéer, Kommunikation och Agerande).

Under Själens parasiter finns flera underkategorier:

Algoritmparasiter – De Digitala herdemakterna som styr vår perception.
Propagandaparasiter – De som manipulerar vår verklighetsuppfattning genom styrda narrativ.
Konsumtionsparasiter – Marknadskrafterna som exploaterar våra begär och statusdrivkrafter.
Ideologiska parasiter – De som förslavar tanken genom dogmer och tribalism.
Farmakologiska parasiter – De som ser människan som en livslång kund snarare än en varelse med potential till helhet och läkande.

Planet- och folknyttoparadigmet - långsiktighetens famn

Men allt detta är inte oundvikligt. Det finns en väg framåt.

Planet- och folknyttoparadigmet är livets famn – en struktur som säkerställer att långsiktighetens visdom kan återta makten från kortsiktighetens parasiter.

Planeten är vår fysiska grund. Vi måste sluta parasitera på den och i stället bygga regenerativa system.
Vår själs biologiska essens är vår kapacitet till expansion och djup. Vi måste återta kontrollen över vår perception och tankevärld.
Vår sociala gemenskap är vår grund för mänsklig utveckling. Ekonomin måste också tjäna folket, inte bara en elit.

Den visdomsfulla tidsepoken

Långsiktighetens famn ger oss möjligheten att älska, skratta, njuta och roa oss i stunden, men det måste vara närande för planeten, vår sociala gemenskap och vår själs biologiska essens.

Långsiktighetens famn ger oss möjlighet att etablera lämplig verksamhet under 1-årsavkastningens regelverk och att de som vill kan tjäna pengar. Men strukturomvandlingar innebär att incitamentvalensen berikar eller är neutral gentemot Planet- och folknytta.

Långsiktighetens famn härbärgerar Visdomens cirkularitet som utvecklar oss – våra väsen – i riktning mot vår själs essens. Bildningsrevolutioen innebär att vi lär av, vi lär om och vi lär nytt!

Jag beskriver en framtid – Den Visdomsfulla tidsepoken, tillägnad våra barn och barnbarn!

Personligt - reflexion lite dåtid

Våra tre så kallade supermakter lever i en förgången tid med ledare och ett TIKA som genomsyras av kolonialismens imperialism. En vecka före murens fall 1989 besökte jag Berlin och stod och beskådade en symbol för ondska. Ja, det var så jag förstod min omvärld i slutskedet på kalla kriget. Vid hemkomsten föll muren, ett nytt TIKA – Glasnost – hade börjat gro och tiden var inne för murens fall. Som 30-åring var jag oerhört glad och tacksam. Det goda hade segrat!

Antalet demokratier i världen steg… och i min värld hade jag aldrig kunnat föreställa mig att vi nu är tillbaka till en tid då antalet auktoritära stater ökar varje år som går. Idag är jag 65 år och tror – i alla fall – att jag förstår lite mer. Och när jag gick på djupet började jag förstå ondskan mer och mer, den systemiska ondskan som breder ut sig. Det är den som bäddar för den direkta ondskan som expanderar i världen.

Personligt - reflexion pessimist och optimist

Jag är både pessimist och optimist!

Pessimist såtillvida att jag tror inte vi kan återställa PPM-halten till runt 280 inom rimlig tid. Kanske till intervallet 325-375, om vi agerar. Jag tror inte heller att nuvarande demokratiska kultur kommer expandera i rikning mot hållbarhet och medmänsklighet, kulturen är inte tillräckligt progressiv.

Tyvärr kommer antalet kontinentalregionala apokalypsor att öka både i antal, intensitet och form (tippingpoints) de kommande åren. Under nuvarande ekonomiska system kommer lånebehoven öka inte bara för att hantera den löpande ekonomiska utvecklingen utan också för att tackla kostnader för kontinentalregionala apokalypser, finansiella bubblor, värdekedjor som störs eller havererar, inflation, krig, pandemier, svält mm. och vi behöver i sammanhanget prata mer om konsekvenser av ekonomiska tipping points som slår in. I den här miljön gnuggar demagogerna sina händer… och bara bidar sin tid för att hitta ny eller förstärka gammal syndabocksretorik genom förvirring, ilska och hat.

Jag är optimist såtillvida att jag tror på människan och hens inre godhet. Och det är den kraften jag vädjar till i mitt bloggande. Det måste till en mobilisering av aldrig skådat slag, en mobilisering av vårt förnuft och vägen går genom engagemang och bildning. Vi behöver bygga en resiliens på en nivå världen aldrig har skådat!

Personligt - godhet och ondska

När vi beskriver historien genom ett nytt narrativ – godheten och ondskan – ställs det mesta på sin ända. De som vi har sett som goda kanske blir onda, de som vi sett som onda kanske blir de goda. Hjältarna blir syndare och vice versa!

Kännetecken för godhet och ondska i tidsepokerna:

I Den Berikande tidsepoken genomsyrades TIKA av systemisk godhet och ondskan var partiell.
I Den Exploaterande tidsepoken genomsyras TIKA av systemisk ondska och godheten är partiell.

Men vi måste också våga granska vår egen självgodhet. Bilden av oss själva som goda och rättfärdiga behöver omprövas, för när vi betraktar den genom linsen av Planet- och folknytta blir det uppenbart att vi endast varit utövare av partiell godhet. Detta kan vara en svår insikt att hantera – den kan vara smärtsam och aktivera våra psykologiska försvarsmekanismer. Men för att skapa en ny, visare och mer hållbar framtid, måste vi våga ompröva vår historia, våra handlingar och vår plats i världen. För hur mycket partiell godhet vi än har ägnat åt oss – så är det fortfarande parasitära strukturer som besitter makten – Fossila parasiter, Finansiella parasiter och Själens parasiter.

Underbara visioner förändrar världen

Så här långt har jag publicerat sju blogginlägg, där grunden för filosofin Pro bono livet lagts. Vi har utforskat godhetens och ondskans energier, och varför en maktförskjutning är nödvändig. Syftet med denna blogg är att berätta att blogg- plattformen nu vidgas till att inkludera Godhetens expansion genom Underbara visioner. Nu blir det roligare!

Underbara visioner berrör ofta en kombination av globala och nationella perspektiv. Jag kommer bl.a. blogga om en Planet- och fokskadebalk och ett nytt Tudelat Ekonomiskt system. På Sverigenivå kommer jag föreslå flera grundläggande reformer: skolan, vården, infrastrukturen m.fl. Samtliga visioner innehåller Exekutering men förutsättningen är att en NGO etableras genom föreslagen exponentialmetodik.

Kom ihåg! Jag ber dig ha ett öppet sinne och att i filosofin Pro bono livet har folken immunitet! Detta gäller också personal inom de branschsegment jag granskar. Men det gäller inte Systemledarskapet!

Avslutningsvis ber jag dig tänka på barnen och barnbarnen och ställa dig själv några frågor: Vad kan vi göra just nu? Hur kan vi bidra? Vilka första steg kan tas?