Girighetsskulden ökar när finansiella parasiter får härja - del 3

En serie blogginlägg om godheten och ondskan
Vi utforskar det historiska narrativet, nuet och framtiden genom en grundläggande fråga: Vad var/är/blir ont och vad var/är/blir gott?

Under de senaste årtiondena av 1900 – talet började Tre Gigantiska skuldberg – Integritetsskulden, Girighetsskulden och Den Existentiella skulden – till våra barn, barnbarn och kommande generationer eskalera. Inledningsvis kommer jag fördjupa mig i tre segment som kraftigt bidragit till uppbyggnad av skuldbergen: det fossila, det finansiella och den digitala sektorn – med särskilt fokus på algoritmer. I  bloggen  Systemledarskap, Integritets-brott och systemondska – vår fossila värld! granskades Den fossila sektorn.

I denna blogg gör vi en djupdykning i den finansiella sektorn. Ämnet är komplext och därför lanserar jag ett antal bloggar om just detta. Just nu lutar det åt fem.

Bloggserie

Lite historia och M2’s roll

Parasitära strukturer etableras 

Girighetsskuldens utveckling och otillbörlig allokering av pengar – denna blogg

Konsekevenser för den lilla människan och projiceringens missriktade fokus

Det Tudelade ekonomiska systemet och M2’s nya roll

Kort resumé del 1 och 2 i bloggserien

I del 1 – Lite historia och M2’s roll – blev slutsatsen att finansiella kriser i modern tid föregås av penningexpansion, ökning av M2, vilket resulterar i en dramatisk tillgångsinflation snarare än en bredare realekonomisk expansion. I del 2 belyste vi hur Systemledarskapet riggade parasitära strukturer, den finansiella spelplanen och flyttade succesivt över kontrollen av M2 från centralbankerna till sig själva – Världens största blåsning! I denna blog tittar vi närmare på konsekvenserna av denna blåsning!

Den globala Skuldsättningen

Grundförutsättningen för att skapa pengar i modern tid är kreditexpansion. Genom riggningen av Parasitära strukturer har bankerna i princip monopol att skapa pengar, ett monopol de har tillskansat sig på laglig väg. För att göda parasiterna måste M2 hela tiden öka, vilket innebär att skulden ökar. Se bild 1 nedan. 

Detta självdestruktiva system är så etablerat att det är få som ifrågasätter det på allvar, varken forskare eller centralbanksföreträdare. Det får bara fortgå! För mig är detta ondska eftersom så många far illa av dess konsekvenser. 

När M2 investeras i spekulation blir cirkulariteten destruktiv – pengar koncentreras otillbörligt, skapar bubblor och leder till stagnation och kriser. Icke-produktiva investeringar skapar en självförstärkande spekulationsbubbla där kapital koncentreras till finanssektorn och tillgångspriser drivs upp utan att skapa verkligt värde.

I Den Tudelade ekonomin kommer M2 primärt investeras i produktiva tillgångar, då skapas en progressiv ekonomisk cirkularitet där pengar föder nya pengar genom arbete och innovation. Produktiva investeringar skapar en självförstärkande ekonomisk cirkel där pengar genererar arbete, innovation och framtida vinster.

Bild 1

Källa Total skulder: IIF – IInstitute of nternational  Finance

Begrepp och fenomen som är bra att känna till

Beroende på hur stor förståelse du som läsare har av det ekonomiska systemet har jag valt att puplicera ett antal pop-ups nedan för den som behöver komplettera sina förkunskaper. 

Finansiella Parasiter blåser oss trippelt - ett pyramidspel

Det finansiella systemets genialitet ligger i dess otillbörlighet – ett system där de inte bara överlever kriser, utan även tjänar på dem.

När en kris slår till och systemet kollapsar under sin egen spekulation, då kliver stater och centralbanker in med massiva räddningspaket och ökar M2 för att undvika total härdsmälta. Officiellt handlar det om att ”rädda ekonomin”, men i verkligheten är det finanssektorn som räddas först. Se pop-up ovan, ”Kvantitativa lättnader – QE.”

Och här kommer den verkliga finurligheten i Världens största blåsning – ett pyramidspel i tre steg:

  1. Först skapar de bubblan – Banker och finansiella institutioner eldar på spekulation och riskfyllda investeringar under högkonjunkturer. M2 sväller, pengar flödar, och vinsterna privatiseras till de som sitter högst upp i systemet.

  2. Sedan kraschar de systemet – Tillgångspriser imploderar, krediter fryser, och recessionen slår till. De på toppen har redan tagit sin vinst och lämnar oss andra med skulderna. Det är härifrån uttrycket förlusterna socialiseras härstammar. Stater och centralbanker har ”inget val” annat än att rädda finanssektorn – samma aktörer som orsakade krisen.

  3. Slutligen tjänar de på återuppbyggnaden – När räddningspaketen väl är på plats, tjänar de pengar på administrationen av nödkrediter, skuldhantering och räntedifferenser. De säljer tillbaka skulderna till ekonomin – med ränta. Vinsterna privatiseras igen!

Precis som i ett pyramidspel finansieras de på toppen av dem längre ner i hierarkin. De som kommer in sist – vanliga människor och skattebetalare – sitter fast med skulderna när spelet kollapsar.

Resultatet? De tjänar pengar på vägen upp, de blir räddade när det kraschar, och sedan tjänar de pengar på återuppbyggnadenVärldens störtsa blåsning är egentligen en trippel blåsning – och vi är de som betalar notan. Låt oss titta närmare på detta!

Finansparasiternas djävulska cirkularitet

Bilden nedan visar tydligt hur skulderna inom den finansiella sektorn och de icke-finansiella företagen ökade markant under 2008, medan statsskulderna började stiga kraftigt från 2009 och framåt. Genom bokföringstekniska manövrar sköts staternas direkta skuldsättning upp – centralbankerna absorberade stora mängder skuld genom kvantitativa lättnader (QE) och statliga garantier som realiserades först senare. När dessa åtgärder successivt övergick i direkta stimulanspaket och lånefinansierade insatser började statsskulderna öka i snabb takt. 

Bild 2

Källa Totala skulder: IIF – IInstitute of nternational  Finance

Bubbla 1: Finanskrisen 2008 – Subprimekraschen och globala bankkrisen (~2001–2009)

 

1. Bubblan blåses upp (2001–2007)

  • Efter dotcom-kraschen (2000–2002) sänkte Federal Reserve räntorna kraftigt för att stimulera ekonomin.
  • Banker och investerare blåste upp en bostadsbubbla, där subprimelån (hög risk, låg kreditvärdighet) blev en enorm spekulationsdrivare.
  • Finanssektorn paketerade dessa lån i värdepapper (CDO:er), vilket gjorde att risken spreds globalt. Detta var en mycket riskfylld mekanism, se pop-ups nedan. 
  • M2-expansionen gick in i fastigheter och derivatmarknader, medan realekonomin fick små effekter.
  • Banker och investerare tjänade enorma vinster genom att belåna och sälja dessa strukturerade produkter.

 

 

2. Systemet kraschar (2007–2009)

  • Bostadsbubblan spricker när räntehöjningar gör att subprimelåntagare börjar fallera.
  • Banker och investerare inser att deras värdepapper (CDO:er) är värdelösa, och likviditetskrisen slår till.
  • Lehman Brothers kollapsar (september 2008), vilket utlöser en kedjereaktion av kreditfrysningar och börsras.
  • Stater och centralbanker tvingas rädda finanssektorn genom massiva stödpaket och statliga ingripanden (TARP i USA, räddning av AIG och flera banker).

3. Räddningspaketen blir nästa bubbla (2009–2010)

  • För att stoppa krisen sänks räntorna till rekordlåga nivåer, och centralbankerna startar kvantitativa lättnader (QE).
  • Bankerna räddas, men skulden flyttas över till staterna, vilket ökar statsskulderna markant. Se grön linje och pil i bild 2 ovan.
  • Istället för att gå till realekonomin hamnar mycket av M2-expansionen återigen i finanssektorn.
  • Eurokrisen börjar ta form, eftersom flera europeiska länder redan hade hög skuldsättning – och nu får ännu högre statsskulder.

 

Bubbla 2: Eurokrisen – Statsskuldkrisen i EU (~2010–2015)

 

1. Bubblan blåses upp (2009–2011)

  • Eurozonens strukturella obalanser blev tydliga när södra Europas länder (Grekland, Italien, Spanien, Portugal, Irland) fick exploderande statsskulder efter att ha räddat sina banker.
  • Marknaderna börjar tvivla på dessa länders återbetalningsförmåga, vilket leder till stigande räntor på deras statsobligationer.
  • ECB och EU lanserar nödlån, men förutsätter att länderna ska skära i sina utgifter genom åtstramningspolitik (austerity).

2. Systemet kraschar (2011–2013)

  • Grekland står på randen av statsbankrutt (2010–2012) och får räddningspaket från EU och IMF, men krisen sprider sig.
  • Irland, Portugal, Spanien och Italien hamnar också i ekonomisk kris på grund av stigande räntor och bankproblem.
  • De räddningsprogram som erbjuds kräver hårda åtstramningar, vilket fördjupar recessionen i Europa.
  • Arbetslösheten skjuter i höjden, ekonomin stagnerar och social oro bryter ut.

3. Räddningspaketen blir nästa bubbla (2013–2015)

  • ECB:s chef Mario Draghi lovar att ”göra vad som krävs” för att rädda euron, vilket lugnar marknaderna.
  • ECB lanserar kvantitativa lättnader (QE) för första gången, vilket leder till billigare krediter.
  • De strikta budgetnedskärningarna håller tillbaka tillväxten i södra Europa, men eurozonen stabiliseras till slut.
  • Skulden flyttas från perifera länder till ECB:s balansräkning – en ny bubbla börjar byggas upp.

Låt oss nu analysera nästa kris

M2-expansionen under 2010-talet har inte primärt gått till realekonomisk utveckling, utan till tillgångsinflation och spekulation. Från 2016 och framåt ser vi en markant ökning av skuldsättning hos stater (grön linje) och icke-finansiella företag (lila linje). Men oavsett vad dessa sektorer använder lånen till, hamnar räntor och avgifter alltid i finanssektorn. Den finansiella sektorn vinner alltid – de skapar inte produktivt värde, men tar ut en konstant del av kapitalflödet i form av avgifter och räntor.

 

Bild 3

Källa Totala skulder: IIF – IInstitute of nternational  Finance

Bubbla 1: Finanskrisens efterspel och 2010-talets spekulationsbubbla (~2010–2020)

 

1. Bubblan blåses upp (2010–2019)

  • Efter finanskrisen 2008 skapade centralbanker extremt låga räntor och QE, vilket drev på en lång spekulativ boom.
  • M2-expansionen kanaliserades till aktiemarknaden, fastigheter och företagsuppköp, istället för realekonomin.
  • Börsindex sköt i höjden, bolag belånade sig för att köpa tillbaka egna aktier, och fastighetspriser exploderade.
  • Banker och investerare privatiserade vinsterna genom en ohejdad tillgångsinflation.

2. Systemet kraschar (2020–Q2 2020)

  • Covid-pandemin slår till, vilket skapar global panik och snabbast fallande börserna i modern tid.
  • Företag och hushåll får svårt att betala lån och likviditeten fryser – centralbankerna panikreagerar.
  • Snabbaste börskraschen i modern tid, det finns inga reserver för att absorbera chocken.
  • Stater och centralbanker panikreagerar med massiva räddningspaket och mer QE.

3. Räddningspaketen blir nästa bubbla (Q3 2020–2021)

  • Centralbanker sänker räntorna till noll eller negativa nivåer.
  • M2-expansionen tar fart igen, denna gång i form av direkta stimulanser: helikopterpengar, företagsstöd och billiga krediter.
  • Kapitalet cirkulerar återigen i finanssektorn, inte i realekonomin, vilket skapar en ny spekulationsvåg.
  • Tillgångsinflationen eskalerar igen – men denna gång i en ekonomi som redan är full av obalanser.

 

Bubbla 2: Leveranskedjebubblan och real inflation (~2021–2023)

 

1. Bubblan blåses upp (2021–2022)

  • Efter pandemin ökar efterfrågan kraftigt, men värdekedjorna är försvagade och klarar inte att hänga med.
  • Flaskhalsar i produktionen skapar reell inflation, vilket förstärks av den tidigare M2-expansionen.
  • Finanssektorn spekulerar vidare i fastigheter, råvaror och börsen, vilket eldar på inflationen ytterligare.

2. Systemet kraschar (2022–Q1 2023)

  • Inflationen når extrema nivåer, och nu tvingas centralbankerna istället höja räntorna aggressivt.
  • Tillgångspriser börjar falla – börsen kraschar (S&P 500 föll med 19% under 2022 och Nasdaq Composite (USA) index minskade med 33%),  fastighetsmarknaden stagnerar, kryptomarknaden kollapsar.
  • Banker med högt belånade positioner hamnar i kris (Silicon Valley Bank, Credit Suisse).
  • En ny recession hotar, men denna gång är det en inflationsbubbla som spricker pga. brott i värdekedjorna – inte en tillgångsbubbla driven av QE.

3. Räddningspaketen blir nästa bubbla (2023–från Q3 och framåt)

  • Denna gång sätts inte QE in på samma sätt som tidigare, eftersom inflationen fortfarande är hög.
  • Silicon Valley Bank och Credit Suisse kollapsar, men regeringar och centralbanker ingriper för att stabilisera systemet.
    • I USA garanteras SVB:s insättare, trots att banken egentligen inte var ”too big to fail”.
    • I Schweiz genomförs en snabb räddning där Credit Suisse tvångsförvärvas av UBS med stöd från regeringen och centralbanken.
  • Marknaden stabiliseras, men systemproblemen kvarstår – detta blev en ”soft landing” snarare än en total kollaps.
  • Kapitalet letar sig tillbaka till spekulation eftersom aktörer ser att systemet fortfarande räddas vid kris.

Den Trippla blåsningen fungerar i alla kriser

Oavsett vad som utlöser en kris – en bubbla, en statsskuldkris, en global pandemi – så fungerar finanssektorns mekanism på samma sätt. De blåser upp spekulationen och tjänar på det. När det kraschar, får de räddningspaket. Sedan tjänar de pengar på att hantera krisen och skulderna.

Tänk på att allt är konstruktioner. Bild 3 visar förhållandet mellan total skuld och BNP/GDP. Vilken idiot som helst fattar att detta inte går ihop. Den blåa linjen måste betalas i from av räntor och amorteringar och då behöver värdet av den oranga linjen – som är summan av varor och tjänster* – öka kraftigt. Det gör den inte då M2 allokeras otillbörligt. Konstruktionen är genialiskt ond! Och Systemledarskapet älskar den för den gynnar dem partiellt.

*Summan av varor och tjänster benämns också tillväxt. Tyvärr är det så att eftersom det finansiella systemet är parasiterande är stora delar av tillväxten också parasiterande. I The Heapple som koncept är ett målområde Bättre tillväxt, vilket handlar det om att göra tillväxten rumsren.

Bild 4

källa GDP/BNP:  Word bank.  Källa Total skuld: IIF – IInstitute of nternational  Finance

vad är ont och vad är gott?

Vad är ont och vad är gott? Under de senaste decennierna har Systemledarskapet byggt upp en finansiell struktur som, under sken av tillväxt och välstånd, i själva verket har utformats för att utnyttja både människor och vår planet. Genom medvetna beslut och strategier har dessa makthavare skapat en parasitär mekanism som suger ut resurser, lämnar majoriteten i skuld och beroende eller utanför M2-systemet. Medvetet använder jag en stark vokabulär då konsekvenserna av detta är fruktansvärda och generationstransformativa. Planet- och folkskadan är enorm! Det är därför jag döpt detta ekorrhjul till De Finansiella Parasiternas Djävulska cirkularitet.  

I denna jävulska cirkularitet befinner vi oss just nu i skede 1 – bubblan blåses upp – och det är en tidsfråga innan skede 2 – systemet kraschar – tar vid. Sen är det svårt att sia om vad som är den ”tändande gnistan” för skede 2. Men en sak vet jag, i slutänden är det den lilla människan och vår planet som får betala priset. Inte de som orsakar krascherna. Det ligger inbyggt i det ekonomiska systemets parasitära anatomi!

I näst blogg Konsekevenser för den lilla människan och projiceringens missriktade fokus fördjupar vi oss i följderna av denna Systemondska.

Rulla till toppen