I människans långa historia finns en period där vi ännu inte brutit oss loss från vår biologiska essens, utan levde i samklang med den. Den Berikande tidsepoken sträcker sig från tiden då vår kognitiva förmåga – det prefrontala cortex – mognade, till den punkt då jordbruk och sedentarism* började forma nya maktstrukturer.

Den Berikande tidsepoken (ca 150 000 – ca 10 000 år sedan) var en evolutionärt förankrad period där godheten var strukturell och ondskan endast förekom som situationsbunden avvikelse. Människor levde i jägar- och samlarsamhällen där flockens överlevnad, sammanhållning och harmoni med naturen var central.

Incitamentvalensen främjade Planet- och folknytta, och TIKA (Tankar, Incitament, Karaktär, Agerande) formades genom levd erfarenhet, visdom och närhet till livets realiteter.
*Sedentarism är en samhällsform där människor övergår från att vara mobila jägare och samlare till att leva i fasta bosättningar, ofta i samband med jordbrukets uppkomst. Denna övergång innebar strukturella förändringar i ekonomi, social organisation, ägande och maktutövning.