Politiskt omöjligt

« Back to Glossary Index

Politiskt omöjligt används ofta som en ursäkt för att undvika att ta ansvar eller genomföra nödvändiga förändringar. Det kan beskrivas som både en myt och ett symptom på politisk omognad, där bristande integritet, kortsiktigt tänkande och rädsla för konsekvenser underminerar förmågan att agera i linje med långsiktig planet- och folknytta.

 

 

1. Myten om ”Politiskt omöjligt”

Definition:
Ett uttryck som används av politiker och journalister för att avleda ansvar, skapa en falsk känsla av maktlöshet och legitimera bristen på handling. Det används ofta för att signalera att en åtgärd inte är genomförbar, trots att de verkliga hindren inte är tekniska eller praktiska, utan politiska och kulturella.

Kännetecken:

  • Bygger på rädsla för förändring, opposition eller förlorad makt.
  • Legitimerar status quo genom att framställa det som det enda ”realistiska” alternativet.
  • Försöker dölja bristande vilja eller förmåga att föreslå och driva fram modiga, men nödvändiga, reformer.

Exempel:

  • ”Att införa globala klimatlagar är politiskt omöjligt” (trots överväldigande forskningskonsensus och tekniska möjligheter).
  • ”Att avskaffa förmåner för multinationella företag skulle skapa kaos” (när det snarare hotar särintressen).

Myten:
”Politiskt omöjligt” är ofta en självuppfyllande profetia – om ingen vågar föreslå, diskutera eller försöka, blir förändring per definition omöjlig.

2. Ur GFP:s perspektiv: Bristande integritet och politisk omognad

Definition:
Från GFP:s perspektiv reflekterar ”politiskt omöjligt” en brist på politisk mognad och integritet. Istället för att prioritera Planet- och folknytta, styrs beslutsfattare av kortsiktighet, egoism och rädsla för att förlora popularitet eller makt.

Kännetecken:

  1. Kortsynthet:
    • Fokus på nästa val istället för nästa generation.
  2. Bristande ansvar:
    • Oförmåga att ta ansvar för långsiktiga konsekvenser av dagens beslut.
  3. Anpasslighet till särintressen:
    • Politisk rädsla för att utmana ekonomiska och institutionella maktstrukturer.
  4. Diskrepans mot GFP:
    • Grundlagar och folkrättsliga principer förutsätter att makthavare agerar i enlighet med planetens och folkens långsiktiga intressen. När ”politiskt omöjligt” används som undanflykt undermineras dessa principer.

Exempel:

  • Klimatåtgärder som förhalas trots forskningskonsensus.
  • Vägran att reformera globala institutioner som IMF eller WTO på grund av rädsla för internationell konflikt.

3. Politisk omognad: Brist på integritet och vision

Definition:
”Politiskt omöjligt” är ofta ett tecken på politisk omognad – en oförmåga att leda med visdom, integritet och långsiktigt ansvarstagande. Det reflekterar en rädsla för att stöta sig med populismens, polariseringskrafternas eller särintressenas inflytande.

Kännetecken:

  • Brist på mod att ta impopulära, men nödvändiga, beslut.
  • Undvikande av dialog om komplexa och obekväma frågor.
  • Prioritering av kortsiktig popularitet över långsiktig hållbarhet.

Exempel:

  • Politiker som fokuserar på att vinna röster istället för att lösa systemiska problem.
  • Journalister som förminskar eller förenklar viktiga frågor för att passa ett klickbete-format.

Hur Pro Bono Livet och Evolutionäretiken hanterar detta

Kontrast:

  • Pro Bono Livet och Evolutionäretiken förespråkar långsiktighet, ansvar och mod att agera för planetens och folkens bästa – även om det innebär att utmana status quo.

Åtgärder:

  1. Upplysning och bildning:
    • Genom att väcka medvetenhet och visa på alternativa vägar kan myten om ”politiskt omöjligt” brytas.
  2. Visdomens energi:
    • Ledare bör inspireras av visdom:  kärlek, integritet, frid och öppenhet för att agera utifrån Planet- och folknytta snarare än rädsla och själviska incitament.
  3. Stärkande av GFP:
    • Grundlagar och folkrättsliga principer behöver konkretiseras och implementeras med mekanismer för att ställa systemledarskapet till ansvar.
Rulla till toppen