Balansräkningen vi inte vill se

Det är dags att runda av temat Valet i Sverige 2026.

När jag började skriva var min ambition förhållandevis enkel:

jag skulle rösta på det parti som jag bedömde orsakar minst skada.

Nu är min frågeställning en annan.

För om jag röstar – stöder jag då samtidigt ett system som jag menar söndrar och splittrar, och som tillåter oss att externalisera delar av kostnaden för vår livsstil till andra människor, andra delar av världen och, framför allt, till våra barn och barnbarn?

Jo, dessvärre är det så.

Jag deltar genom min röst i ett system som jag menar författigar, fördärvar och förstör.

Men här krävs en avgörande distinktion.

Pro Bono livet lägger inte skulden för våra Människosystems utveckling på den enskilda människan. Vi föds in i system vi inte själva har konstruerat. Vi arbetar, konsumerar, sparar, lånar, investerar och försöker skapa goda liv inom de spelregler, incitament och AlternativMöjligheter som systemen erbjuder.

Den enskilda människan måste därför åtnjuta en form av systemisk immunitet.

SystemOndska förutsätter inte onda människor.

Ansvaret måste istället relateras till makten över systemens konstruktion, fortlevnad och förändring. Därför riktas Pro Bono livets kritik framför allt mot SystemLedarskapet. Ja, mot dem som själva har sökt mandat att leda – eller satt sin signatur på beslut och avtal med potential att påverka människor och planet.

Ju större makt att förstå, påverka och förändra ett system, desto större ansvar för dess konsekvenser. Och ansvaret skärps när SkadeKausaliteten blir synlig.

Om ett systems fortsatta konstruktion orsakar förutsebar och undvikbar skada, om skadan skapar mänsklig eller planetär smärta och om AlternativMöjligheter samtidigt föreligger, då finns det inom Pro Bono livets KonsekvensEtik anledning att pröva om ett IntegritetsBrott föreligger.

Det innebär inte att den enskilda människan saknar ansvar. När kunskap och verkliga AlternativMöjligheter växer uppstår också ett ansvar för det vi faktiskt kan påverka.

Men makt, ansvar och skuld måste följa varandra.

Pro Bono livet försöker därför inte tala om för människor vilket parti de ska rösta på. Ambitionen är en annan: att synliggöra konsekvenserna av våra system och den riktning de för oss i.

Det är där EvolutionärEtiken, Integritetsrelevansen, AlternativMöjligheterna och KonsekvensEtiken kommer in.

Och märkligt nog leder denna stora fråga till något så till synes torrt som:

Balansräkningar.

Det som inte syns kan fortfarande vara en skuld

En balansräkning försöker beskriva en ekonomisk verklighet.

Men vad händer när delar av verkligheten inte finns med?

Det moderna Ekonomisystemet har utvecklat en enorm förmåga att mäta värde, risk och avkastning. Räntor, börskurser, obligationspriser, råvarupriser, volatilitet och kapitalflöden kan följas nästan ögonblickligen.

Problemet uppstår när systemet kan koncentrera nyttan till Här & Nu, samtidigt som delar av kostnaden kan flyttas bort från den som erhåller vinningen.

Kostnaden kan flyttas i tid, till människor och generationer som får bära konsekvenserna senare.

Men den kan också flyttas i rum, till människor och platser som får bära konsekvenserna redan idag.

Vinningen och kostnaden behöver alltså inte hamna hos samma människa, på samma plats eller vid samma tidpunkt.

Den Planetära balansräkningen.

FINANSIELL BALANSRÄKNING – HÄR & NU	PLANETÄRA BALANSRÄKNING – HÄR & SEN
Räntor / obligationsmarknad	Temperatur / värmeextremer
Börsindex	Bränder
Kreditspreadar / riskaptit	Översvämningar / skyfall
Volatilitet	Torka / vattenstress
Olja / energi / råvaror	Skördar / ekosystem
Kapitalflöden	Ekonomiska skadebelopp
Marknadens riskpremie	Försäkrade / oförsäkrade förluster
Marknadens förväntningar	Människor på flykt / fördrivna

Vem ska bära den Planetära balansräkningen?

Här, Där, Nu och Sen

Externaliseringens kanske viktigaste egenskap är möjligheten att skapa distans mellan vinning och konsekvens.

Den distansen kan vara tidsmässig, men lika gärna geografisk, ekonomisk, social eller mänsklig.

En produkt kan konsumeras Här & Nu, medan miljögifter, utsläpp, dåliga arbetsvillkor eller förstörda livsmiljöer drabbar människor Där & Nu.

En investering kan skapa avkastning Här & Nu, medan dess långsiktiga konsekvenser hamnar hos våra egna barn och barnbarn Här & Sen.

Och kostnader kan överföras både geografiskt och mellan generationer – till människor och livsmiljöer Där & Sen.

Det ger oss fyra perspektiv:

NUSEN	NU	SEN
HÄR	Här & Nu – vinning och konsekvenser i vår egen tid och närhet	Här & Sen – konsekvenser som återkommer till vårt eget samhälle och våra efterkommande
DÄR	Där & Nu – kostnader externaliseras till andra människor, samhällen och platser idag	Där & Sen – kostnader lämnas till framtida människor och livsmiljöer någon annanstans

Vinningen kan koncentreras till Här & Nu – medan kostnaden externaliseras till Där & Nu, Här & Sen eller Där & Sen.

Men här uppstår en paradox.

För hur verkligt är egentligen Där? Och hur avskilt är egentligen Sen?

Våra Människosystem är sammanlänkade med varandra och alla är beroende av samma planetära system. Atmosfären, haven, ekosystemen, handeln, ekonomin och människors rörelser respekterar inte de gränser som gör externaliseringen möjlig i våra ekonomiska modeller.

Det innebär att det som placeras Där & Nu kan återvända som Här & Sen. Och det vi försöker lämna Där & Sen kan bli en del av våra egna barns verklighet.

Där kan komma hit. Sen kommer att bli nu.

Det är här ordleken övergår i någonting större. Den knyter an till två grundläggande principer i Pro Bono livet:

Det lilla måste hänga ihop med det stora. Vi är alla ett.

Den Exploaterande Ekonomins kanske största illusion blir då föreställningen att Där verkligen är skilt från Här – och att Sen verkligen är skilt från Nu.

Den Planetära Balansräkningen visar motsatsen.

När den planetära Balansräkningen blir SystemOndska

Pro Bono livet beskriver SystemOndska som något som bland annat kan manifesteras genom Den Indirekta ondskan.

Den behöver ingen människa som vaknar på morgonen med avsikten att skada någon.

Politikern fattar beslut, företaget söker lönsamhet och investeraren avkastning. Konsumenten söker pris och bekvämlighet, banken finansierar och marknaden prissätter.

Var och en kan uppleva sitt agerande som fullt rimligt inom den egna rollen. Det är just därför den enskilda människans systemiska immunitet är viktig.

Problemet är inte nödvändigtvis människans avsikt. Problemet kan ligga i systemets konstruktion.

Mellan beslutet och den slutliga konsekvensen byggs distans och lager. Ju fler lager som placeras mellan den som fattar beslutet, den som erhåller vinningen och den som slutligen bär kostnaden, desto svårare blir sambandet att se.

Det är därför SkadeKausaliteten blir central:

Beslut → Incitament → Kapitalallokering → Produktion → Resursförbrukning → Externalisering → Konsekvens → Skada.

När hela kedjan blir synlig blir det svårare för ett SystemLedarskap att beskriva den slutliga skadan som frikopplad från de system som producerade den.

Och här möts de två grundläggande Systemfel som löpt genom temat Valet i Sverige 2026.

Två systemfel möts

Demokrati 2.0 koncentrerar makten över riktningen. Det Exploaterande ekonomisystemet möjliggör externalisering av riktningens kostnader.

Det ena systemfelet handlar om vem som får makten över besluten. Det andra handlar om vem som erhåller vinningen och vem som tvingas bära konsekvenserna.

Tillsammans skapar de möjligheten att koncentrera beslut, makt och vinning till Här & Nu, medan delar av kostnaden kan externaliseras till Där & Nu, Här & Sen eller Där & Sen.

Det är en viktig skillnad. Skadan behöver inte vänta på framtiden.

Människor kan redan idag bära kostnaden för någon annans vinning – genom föroreningar, exploatering av naturresurser, skadliga arbets- och livsmiljöer eller andra konsekvenser som placerats Där & Nu.

EgoKratins kanske mest effektiva försvar blir därmed distansen.

Distansen mellan beslutet och konsekvensen. Mellan vinningen och skadan. Mellan Här och Där. Mellan Nu och Sen.

Här blir också motsättningen mellan två paradigm synlig.

Det dominerande paradigmet har premierat EgoVinning – manifesterad genom dominans, själviskhet och girighet. Inte därför att varje människa är dominant, självisk eller girig, utan därför att systemens incitament kan göra dessa drivkrafter framgångsrika – inte minst när kostnaden kan föras bort från den som erhåller vinningen.

Mot detta står AltruVinningens omtanke, vördnad och ansvar.

Omtanken överbryggar avståndet mellan Här och Där. Ansvaret överbryggar avståndet mellan Nu och Sen. Vördnaden sätter gränsen för vad vi anser oss ha rätt att göra med det LivKapital som förenar helheten.

Därför handlar motsättningen inte längre bara om Här & Nu och Här & Sen. Den handlar om vår förmåga att skapa avstånd mellan oss själva och konsekvenserna av våra handlingar.

EgoVinning utan korrigerande AltruVinning gör det möjligt att koncentrera vinningen till Här & Nu och externalisera kostnaden till Där & Nu, Här & Sen eller Där & Sen.

Men separationen är delvis en illusion.

I sammanlänkade Människosystem och en gemensam biosfär kan Där & Nu bli Här & Sen. Det lilla måste hänga ihop med det stora.

Vi är alla ett.

Vi kan därför förbruka LivKapital idag och lämna delar av räkningen till människor som aldrig deltagit i beslutet. Det kan vara människor som lever Där & Nu, våra barn och barnbarn Här & Sen, eller generationer och människor vi aldrig kommer att möta Där & Sen.

De fick ingen röst. De fick inte nödvändigtvis vinningen. Men de får balansräkningen.

I Pro Bono livet blir detta en fråga om IntegritetsBrott.

Den människa som lever Där & Nu kan rimligen inte göras ansvarig för den kostnad någon annan externaliserat på henne. Våra barn och barnbarn kan inte göras ansvariga för den skuld de ärver. Och den enskilda människan kan inte heller bära SystemLedarskapets skuld för system hon fötts in i och saknat faktisk makt att förändra.

Men SystemLedarskapet kan inte åberopa samma immunitet när SkadeKausaliteten är känd, AlternativMöjligheter föreligger och makten att förändra finns.

Då måste ansvaret följa makten.

Den Planetära Balansräkningen knackar på

Vi kan emellertid inte externalisera för evigt.

Den Planetära balansräkningen är ingen bokföring vi frivilligt kan välja att avsluta. Förr eller senare knackar den på dörren till Den Finansiella balansräkningen och vill in.

Torkan återkommer som högre livsmedelspriser, översvämningen som förstörda fastigheter och infrastruktur och branden som försäkringsförlust. Vattenbristen blir produktionsbortfall, ekosystemförlusten minskad motståndskraft och klimatförändringen investeringar, migration, konfliktrisk och offentliga kostnader.

Det som placerades i Där & Nu och Här & Sen börjar materialiseras i Här & Nu.

Den Planetära Balansräkningen träder fram i ljuset. Och då avslöjas något djupare än vårt ekonomiska system.

Då avslöjas vår människosyn.

För när den Planetära skulden vill in i den Finansiella Balansräkningen måste någon bära kostnaden.

Vem skyddar vi? Vem hjälper vi? Vem får tillträde till våra samhällen? Vem betraktar vi som medmänniska – och vem placeras på OfferPiedestalen när systemet behöver någon som absorberar kostnaden för tidigare beslut?

Här framträder SystemLedarskapets Dubbla Grymhet.

Först tillåts kostnaden externaliseras på människor som saknar makt över beslutet. Sedan, när konsekvensen återvänder, avgör systemen vilka av dessa människor som ska få del av den trygghet och de resurser som finns kvar.

Det är Den Indirekta ondskans distans i sin kanske tydligaste form.

Den som erhåller vinningen behöver aldrig möta den som får betala priset.

En Ny och Annorlunda riktning

Det finns ett alternativ till att fortsätta försvara Här & Nu genom att låta andra bära konsekvenserna Där & Nu, Här & Sen eller Där & Sen.

Det är att förändra riktningen.

EgoKrati korrigeras av AltruKrati. EgoVinning balanseras av AltruVinning. Demokrati 2.0 utvecklas genom Demokrati 3.0. Det Exploaterande ekonomisystemet ersätts av Den Tudelade ekonomin.

Och här öppnas samtidigt en enorm ekonomisk möjlighet.

När världens människor inkluderas som Globala Medborgare och deras LivBärande konsumtion betraktas som en tillgång uppstår en närmast ofattbar potential för Tillbörlig Tillväxt.

En värld på väg mot 10 miljarder människor behöver LivBärande försörjning och resilient infrastruktur – samtidigt som vi måste börja axla Den Planetära balansräkningen. Det innebär enorma möjligheter till företagande, innovation, arbete och investeringar.

Människan blir inte en kostnad som ekonomin ska bära. Hennes LivBärande behov blir en tillgång som ekonomin får till uppgift att tillgodose.

Från att externalisera kostnaden till Där & Nu – till att inkludera människan Där & Nu.

Där ligger en enorm potential mitt framför oss.

I grunden handlar systemkorrigeringarna om samma sak: att återförena Här med Där och Nu med Sen. Att återföra konsekvensen till beslutet, kostnaden till vinningen och ansvaret till makten.

Att återförena det som våra system har lärt sig att hålla isär.

Men en Ny och Annorlunda riktning kan inte bara beslutas ovanifrån. Den förutsätter en Bildad FolkKraft som vill förändringen – politiskt såväl som ekonomiskt.

Och här inträffar något viktigt.

Den systemiska immuniteten innebär inte evig ansvarsfrihet. När Systemfelen blir synliga, kunskapen finns och verkliga AlternativMöjligheter öppnas, förändras också människans position.

Från ofrivillig deltagare till möjlig förändringskraft.

Det betyder inte att varje människa plötsligt ska bära ansvaret för att förändra världen. Men förändring kräver något av oss: vilja, mod, engagemang och tid.

Inte därför att vi ska bära skulden för de system vi har ärvt, utan därför att vi behöver ta ansvar för det vi själva lämnar efter oss.

Vi säger att vi älskar våra barn och barnbarn. Då måste kärleken också kunna få konsekvenser för hur vi förvaltar den värld de ska ärva.

Vi behöver inte börja med att förändra hela världen.

Vi behöver börja med En Kvart Om Dagen.

Femton minuter av dygnets 1 440. Tid för att förstå lite mer, tänka bortom Här & Nu, delta, samtala, ifrågasätta och bidra till de AlternativMöjligheter som kan göra en Ny och Annorlunda riktning möjlig.

En kvart kan förefalla obetydlig. Men här möts återigen det lilla och det stora.

En kvart är liten för människan.

Miljontals kvartar är en FolkKraft.

Där börjar förändringen. Inte genom att skuldbelägga människan för det system hon ärvt, utan genom att ge henne verklig möjlighet att förändra det system hon lämnar efter sig.

Det lilla måste hänga ihop med det stora. Vi är alla ett.

Vi kommer inte undan den Planetära Balansräkningen.

Sverige existerar samtidigt inte i ett vakuum.

Ovanför våra nationella Människosystem verkar större MaktCentran. Deras styrka kan förenklat förstås genom tre komponenter:

TRON – RETORIKEN – RESURSERNA.

Tron ger berättelsen legitimitet, Retoriken formar verklighetsbilden och mobiliserar människor, medan Resurserna gör det möjligt att omsätta viljan i faktisk makt.

I dagens geopolitik framträder fyra särskilt betydelsefulla MaktCentran.

USA:s makt vilar bland annat på finansiell, militär och teknologisk styrka. Kinas på industriell kapacitet, handel, teknologi och en stark statsmakt. Rysslands på militär och kärnvapenstrategisk styrka samt stora energi- och råvaruresurser. EU:s på sin stora marknad, ekonomiska tyngd, institutioner och regelmakt.

De är olika uttryck för makt, vars geopolitiska gravitationsfält mindre länder i varierande grad måste förhålla sig till.

Det är en del av Den Geopolitiska EgoKratin.

Sverige och Norden har försökt förena denna verklighet med demokrati, tillit, social trygghet och respekt för människans värdighet. Men inte heller vi står utanför systemen.

Och över samtliga MaktCentran finns en balansräkning som ingen av dem kontrollerar:

Den Planetära Balansräkningen.

Den påverkas inte av vår Tro, låter sig inte förändras av vår Retorik och gör förr eller senare anspråk på våra Resurser.

Ingen nationsgräns håller den ute. Ingen armé besegrar den. Ingen marknad kan förhandla bort den.

Verklighetens konsekvenser har ingen ideologi.

Tillbaka till Valet i Sverige 2026

Därmed är jag tillbaka där den här serien började.

Inför valet skrev jag att jag skulle försöka rösta på det alternativ som jag bedömer orsakar minst skada.

Efter denna resa genom Demokrati 2.0, EgoKrati, KakoKrati, FolkKraft, Det Exploaterande Ekonomisystemet, Den Planetära Balansräkningen och det Existentiella Skuldberget har frågan för mig blivit större.

Det räcker inte längre att bara se det som händer Här & Nu. Våra beslut och vår vinning kan få konsekvenser Där & Nu, Här & Sen och Där & Sen.

Det som först framstår som fyra skilda perspektiv binds samman av samma verklighet.

Det lilla måste hänga ihop med det stora. Vi är alla ett.

Här & Nu handlar fortfarande om att försöka begränsa skadan i den verklighet vi själva lever i. Men det innebär också att se den skada som våra Människosystem kan orsaka Där & Nu – hos människor som lever samtidigt med oss men som kanske varken fått del av vinningen eller haft möjlighet att påverka besluten.

Här & Sen handlar om att söka tecken på en Ny och Annorlunda riktning – bort från de Systemfel som fortsätter att författiga, fördärva och förstöra människans och planetens LivKapital.

För det vi placerar Där & Nu kan bli Här & Sen. Och det vi lämnar till Sen blir förr eller senare någon annans Nu.

Därför är min utgångspunkt densamma som när jag började: minst möjlig skada Här & Nu.

Men jag lägger nu till något avgörande:

en riktning som minskar vår möjlighet att lämna skadan Där & Nu – och som skapar större LivBärande kraft Här & Sen.

Vilket politiskt val den slutsatsen leder till måste var och en själv avgöra. Pro Bono livet gör inte anspråk på att äga den sanningen.

Dess uppgift är att synliggöra systemen, följa SkadeKausaliteten och visa AlternativMöjligheterna – så att FolkKraften får bättre förutsättningar att själv välja riktning.

För MaktCentran kommer att fortsätta kämpa om makt. EgoKratier kommer att fortsätta söka vinning. Retoriken kommer att försöka övertyga oss om att just Här & Nu är det viktigaste.

Men Där & Nu finns också. Och våra barn och barnbarn kommer att leva i Här & Sen.

De ska inte bära skuld för de system de ärver, precis som vi inte ska bära skuld för de system vi föddes in i.

Men någon generation måste börja förändra dem.

Och när SkadeKausaliteten blivit synlig och AlternativMöjligheterna finns blir frågan svårare att lämna vidare.

För oavsett vem som styr, vilket MaktCentra som dominerar eller vilken berättelse vi väljer att tro på finns en balansräkning som ingen av oss kan rösta bort:

Den Planetära Balansräkningen.

Den stora frågan inför framtiden blir därför kanske inte bara vem vi vill ska leda oss.

Utan:

Vilken riktning är vi beredda att ta ansvar för – Här & Nu, Där & Nu och inför dem som ännu inte har någon röst?