Inom Den Exploaterande tidsepokens paradigm kan människor hyllas som:
framgångsrika,
effektiva,
mäktiga,
rika
och föredömliga,

samtidigt som deras handlingar och system långsiktigt producerar:
Planet- och folkskador,
splittring,
stressystem,
exploatering
och externaliserade skuldberg.

När perspektivet däremot förskjuts från:
Ego- och OrganisationsEgonytta

till:
LivVillkor,
Visdom
och Planet- och folknytta,

kan samma människor, Institutioner och MaktCentran framträda i ett helt annat ljus.

Det som tidigare uppfattats som:
framgång,
utveckling
eller styrka

kan då istället förstås som:
förövande strukturer och handlingar.

I Pro Bono livet blir detta därför ett avgörande perspektivskifte.

För människan bedöms inte längre främst utifrån:
status,
kapital,
dominans
eller medial framgång,

utan utifrån:
vilka konsekvenser hennes handlingar och konstruktioner producerar.

Detta innebär inte att människor reduceras till enkla etiketter.

Det innebär att:
konsekvens,
Integritet
och riktning

successivt blir viktigare än:
retorik,
status
och selektiv framgång.

Därför blir Den Visdomsfulla revolutionen också ett skifte av projiceringsyta.

Människan börjar då gradvis se:
andra förebilder,
andra former av styrka
och andra former av verklig framgång.