Demokrati 2.0 växte fram ur erfarenheterna av två världskrig, totalitära ideologier och mänsklighetens kanske största övergrepp. Ambitionen var att bygga samhällen där människovärdet stärktes, rättsstaten utvecklades och konflikter i första hand skulle lösas genom demokratiska processer och internationellt samarbete. I denna mening bär Demokrati 2.0 på en djupt LivBärande anda.

Under efterkrigstiden skapades också ett omfattande internationellt samarbete genom bland annat FN, de mänskliga rättigheterna och en rad internationella institutioner. I många demokratiska länder växte välstånd, utbildning och social trygghet fram på ett sätt som saknade motstycke i historien.

Samtidigt kom utvecklingen att vila på en statsbaserad maktstruktur, där varje stat ytterst ansvarade för sina egna intressen. Den grundläggande godheten blev därför i stor utsträckning selektokratisk. Omsorg, trygghet och resurser fördelades främst inom den egna nationen, medan en betydande del av utvecklingens kostnader successivt externaliserades till andra länder, planeten och framtida generationer.

Parallellt fortsatte ett dominerande Systemledarskap att forma samhällets operativa riktning. Trots demokratiska val kom den rådande Incitamentvalensen i hög grad att präglas av makt, status och egovinning. Dessa drivkrafter förstärktes genom MaktCentras TRON, RETORIK och RESURSER och blev successivt en självklar del av den ekonomiska, politiska och kulturella utvecklingen.

Ur Pro Bono livets perspektiv ligger därför Demokrati 2.0:s största begränsning inte i de demokratiska idealen, utan i att den saknar ett gemensamt LivBärande orienteringsinstrument. Den avgör vem som ska styra, men ger inte i sig någon garanti för att utvecklingen sker i hög integration med Livets Biologiska essens och Människans Biologiska essens.

Demokrati 3.0 är också barnens och barnbarnens fredliga upprop till Demokrati 2.0. Det är en tydlig markering mot att ett Systemledarskap, trots goda intentioner och historiska framsteg, har tillåtit en utveckling där Livet successivt författigats, fördärvats och förstörts. När Konsekvensetiken visar att Det Gigantiska Existentiella skuldberget fortsätter att växa kan utvecklingsriktningen inte längre betraktas som acceptabel. Den måste korrigeras.