Demokrati 2.0 är den moderna liberala demokratin som vuxit fram under 1900–2000-talet, men som nu fångats i ett paradigm av kortsiktighet, reaktiva svar och strukturell oförmåga att hantera långsiktiga samhällsfrågor.

Den kännetecknas av fem dimensioner:

1. Kortsiktslogik

• Regelbundna valcykler (ofta vart 3–5:e år, beroende på land)

• Opinionsmätningar varje vecka

• Medielogik som premierar konflikt och snabba svar

• Utspelpolitik i stället för utvecklingspolitik

2. Reaktionssystem i stället för riktning

Politiken blir taktisk, inte strategisk.
Systemet hinner knappt förstå problemen innan det måste leverera reaktioner.

3. Selektokrati

När den korta rytmen styr uppstår selektokrati:

• särintressen

• marknadsimpulser

• rädsla

• identitetspolarisering
  får större genomslag än folkets långsiktiga bästa.

4. Maktcentra utanför demokratin

Demokratin 2.0 är formellt folkstyrd men i praktiken djupt beroende av
Marknadens & USD:s MaktCentra,
vilket gör att global finansiell dynamik ofta styr mer än folkviljan.

5. Systemisk oförmåga att hantera långsiktiga frågor

Demografi, klimat, integration, resiliens, teknologisk omställning, planetär hållbarhet —
allt detta ligger utanför den korta rytmens politiska förmåga.