Ordet essens kommer från latinets essentia och betyder det innersta väsendet eller det som gör något till vad det är. I Pro Bono livet används begreppet för att beskriva de grundläggande biologiska och relationella funktionsvillkor som möjliggör Liv.

Livets Biologiska essens beskriver inte en specifik arts biologiska arkitektur. Den beskriver de universella funktionsvillkor ur vilka olika arters biologiska arkitektur successivt utvecklats genom evolutionen. Människans Biologiska essens utgör därmed människans artspecifika uttryck för Livets Biologiska essens.

Pro Bono livet utgår från att Liv är relationellt organiserat. Celler samverkar i vävnader, vävnader bildar organ, organ bildar organismer och organismer utvecklas i relation till andra organismer och sina ekosystem. I denna organisationsform ingår samarbete, konkurrens, symbios, predation, reproduktion och nedbrytning. Dessa relationer utgör tillsammans Livets biologiska funktionssätt och har genom evolutionen bidragit till arters och ekosystems långsiktiga utveckling. Evolutionen värderar inte dessa relationer moraliskt, utan genom deras betydelse för Livets fortlevnad och utveckling.

När människans medvetande utvecklas uppstår emellertid en ny dimension. Människan kan reflektera över sina handlingar, förutse konsekvenser och medvetet välja mellan olika utvecklingsriktningar. Det är först här som relation också blir en etisk fråga. Konsekvensetiken och Evolutionäretiken analyserar därför inte om relationer existerar, utan hur människans val påverkar Livets långsiktiga utvecklingsförmåga.

Livets Biologiska essens fungerar därmed inte som en moralisk norm utan som en ontologisk referensram. Den beskriver hur Liv fungerar. Pro Bono livets etik analyserar hur människan som medveten biologisk art kan välja att leva i relation till denna verklighet.