Den Visdomsfulla Revolutionen utgår från en enkel men avgörande slutsats:

När Konsekvensetiken visar att utvecklingen blivit LivBrytande måste utvecklingsriktningen korrigeras.

Under omkring 12 000 år har mänsklighetens MaktCentra successivt format samhällen där makt, status och egovinning blivit dominerande drivkrafter. Trots stora framsteg har denna utveckling samtidigt byggt upp ett Gigantiskt Existentiellt skuldberg som i allt högre grad överförs till våra barn, barnbarn och kommande generationer.

Ur Pro Bono livets perspektiv är detta inte i första hand folkens misslyckande.

Det är Systemledarskapens ansvar.

Det är Systemledarskapen som formar samhällets Incitamentvalens, bygger MaktCentra och väljer den operativa utvecklingsriktningen. Därför är det också Systemledarskapen som enligt Konsekvensetiken bär det yttersta ansvaret när Livet successivt författigas, fördärvas och förstörs.

Den Visdomsfulla Revolutionen syftar därför till att bygga en LivBärande legitimitetsbas.

Genom Bildningsrevolutionen utvecklas en Bildad Folksuveränitet.

Genom Den Mjuka Revolutionen utvecklas LivBärande doktriner, reformer och institutioner.

Genom Den Ekonomiska Revolutionen utvecklas ekonomiska strukturer som stödjer LivBerikning i stället för LivBrytning.

Tillsammans skapar dessa tre revolutioner en växande Folkkraft.

Den första uppgiften är inte att ta makten.

Den första uppgiften är att skapa en så stark kunskaps- och legitimitetsbas att Systemledarskapen själva väljer att korrigera utvecklingsriktningen.

Det är därför Den Visdomsfulla Revolutionen är fredlig.

Den söker samarbete före konfrontation.

Ansvar före skuld.

Förändring före konflikt.

Men Pro Bono livet blundar inte för verkligheten.

Om Systemledarskapen trots en tydlig och bildad Folksuveränitet fortsätter att föra mänskligheten i en LivBrytande riktning, uppstår en demokratisk rätt och ett demokratiskt ansvar för Folkkraften att också organisera sig som Politikkraft.

Detta är inte revolutionens mål.

Det är dess sista utväg.

Den Visdomsfulla revolutionen vill därför inte erövra makten.

Den vill förändra den legitimitet som makten vilar på.

När legitimiteten förändras förändras också riktningen.

Och när riktningen förändras kan mänskligheten steg för steg lämna en utveckling präglad av författigande, fördärvande och förstörelse bakom sig och i stället bygga en civilisation som förfinar, försonar och förenar.