Meritokratisk
Meritokratisk beskriver inom Pro Bono livet principen att kompetens, kunskap, erfarenhet och lämplighet ska ha betydelse för vem som ges ansvar och mandat att utföra en uppgift.
Det innebär inte att människor har olika människovärde. Pro Bono livet skiljer mellan lika människovärde och olika funktionell kompetens.
Rätt kompetens för rätt uppgift – utan att kompetens omvandlas till högre människovärde, permanent makt eller privilegierad samhällsställning.
Meritokratisk funktion behöver därför förenas med Mandat, Integritet, ansvar och självkorrigering.
Fördjupning
Ordets ursprung
Ordet meritokrati är sammansatt av merit och -krati. Merit går tillbaka på latinets merere/mereri, ungefär att förtjäna eller göra sig förtjänt av något, medan -krati kommer från grekiskans kratos, makt eller styre. Ordet kan därför ungefär förstås som ”de meriterades styre” eller ett system där positioner fördelas efter meriter.
Begreppet är betydligt yngre än många andra ord som slutar på -krati.
Den tidigaste kända tryckta användningen finns hos den brittiske sociologen Alan Fox 1956. Begreppet blev emellertid känt framför allt genom den brittiske sociologen Michael Youngs bok The Rise of the Meritocracy, publicerad 1958.
Ett begrepp som föddes som kritik
Det historiskt intressanta är att meritokrati inte ursprungligen lanserades som ett odelat positivt samhällsideal.
Michael Young använde begreppet satiriskt och dystopiskt. I hans framtidssamhälle sorteras människor efter en föreställning om merit som i huvudsak byggde på IQ och ansträngning. De människor som bedömdes ha högst merit kom successivt att bilda en elit som också koncentrerade status, makt och belöningar till sig själv.
Problemet var alltså inte att kompetens saknade betydelse.
Problemet var vad som hände när uppmätt prestation gjordes till grund för människans samhälleliga position och värdering.
Young reagerade senare på att ordet hade börjat användas positivt i politiken. År 2001 skrev han själv att hans bok hade varit en satirisk varning, inte en rekommendation av ett meritokratiskt samhälle.
Det är en viktig historisk bakgrund eftersom ordet idag används på minst två olika sätt.
I positiv mening kan meritokrati betyda att kompetens och prestation ska väga tyngre än börd, rikedom, kontakter eller nepotism.
I kritisk mening beskriver det ett samhälle där vissa former av prestation definieras som ”merit”, varefter de framgångsrika kan legitimera större makt, status och resurser genom föreställningen att de har förtjänat sin position.
Det är därför begreppet fortfarande är laddat.
Pro Bono livet skiljer merit från människovärde
Pro Bono livet använder därför Meritokratisk i en mer avgränsad och funktionell betydelse.
Utgångspunkten är:
Människor har lika människovärde men olika kompetenser.
Biologisk variation, erfarenhet, utbildning, träning, intresse och specialisering innebär att människor utvecklar olika förmågor.
Det vore därför inte LivBärande att bortse från kompetens.
Den som ska operera ett hjärta behöver medicinsk kompetens. Den som konstruerar en bro behöver relevant teknisk kompetens. Den som utreder ett komplext ekonomiskt Systemfel behöver förstå de system som analyseras.
Likvärdighet innebär inte utbytbarhet.
Men den omvända slutsatsen är lika viktig:
Större kompetens inom ett område innebär inte större människovärde.
Kirurgen har större medicinsk kompetens än patienten inför operationen. Det gör inte kirurgen till en mer värdefull människa.
Meritokratisk funktion – inte Meritokratisk människosyn
Här kan Pro Bono livet göra en viktig distinktion:
Meritokratisk funktion ska inte utvecklas till Meritokratisk människosyn.
Meriter ska hjälpa Människosystemet att avgöra vem som är bäst lämpad att utföra en viss funktion.
De ska inte avgöra vem som förtjänar störst människovärde, störst moralisk relevans eller obegränsad makt.
Detta blir särskilt viktigt inom Demokrati 3.0 och Folkkommissionerna.
En Folkkommission som exempelvis analyserar penningpolitik, klimat, energisystem eller konstitutionell rätt behöver människor med relevant specialistkompetens. Att ignorera kompetensen i jämlikhetens namn skulle kunna försämra kvaliteten på beslutsunderlaget.
Men experten får genom sin kompetens kunskapsrelevans, inte automatiskt folksuverän beslutanderätt.
Det är en avgörande skillnad.
Merit, Mandat och ansvar
Ur Pro Bono livets perspektiv bör därför Meritokratisk funktion alltid kopplas till Mandat.
Merit kan kvalificera en människa för ett mandat.
Mandatet ger befogenhet att utföra en funktion.
Men mandatet skapar samtidigt ansvar.
Kedjan blir:
Merit → Lämplighet → Mandat → Exekverande kraft → Ansvar → Konsekvens → Självkorrigering.
Ju större mandatet är och ju större påverkan det kan få på andra människors LivVillkor, desto större behöver kraven vara på både kompetens och Integritet.
Det räcker därför inte att vara skicklig.
En människa kan vara en mycket kompetent ekonom, företagsledare, jurist, ingenjör eller politisk strateg och samtidigt använda sin kompetens för ett LivBrytande ändamål.
Meritokratisk kompetens måste därför inom Pro Bono livet underställas Incitamentsvalensen och riktningen.
Frågan är inte bara:
Kan människan göra detta?
utan också:
I vilken riktning använder hon sin förmåga – och vilka konsekvenser skapar den?
Meritokratin får inte bli Selektokrati
Här möter Meritokratisk princip också Selektokratin.
Om vissa utbildningar, titlar, ekonomiska framgångar eller sociala positioner börjar betraktas som bevis på människans överlägsenhet kan meriterna användas för att legitimera koncentration av makt, resurser och status.
Då riskerar den funktionella meritokratin att övergå i en selektokratisk elitstruktur.
Det ligger mycket nära den risk Michael Young försökte synliggöra redan 1958.
Pro Bono livet behöver därför hålla isär:
Merit som kvalifikation för en funktion
och
Merit som legitimering av privilegierad människoställning.
Det första kan vara LivBärande.
Det andra kan utvecklas till ett MaktCentrum som reproducerar sin egen position.
Meritokratisk inom Pro Bono livet
När Pro Bono livet använder ordet Meritokratisk avses därför inte ett samhälle där ”de bästa människorna” ska styra över de andra.
Det avser en princip där:
kunskap, kompetens, erfarenhet och dokumenterad lämplighet ges tillbörlig betydelse när människor anförtros specifika funktioner och mandat, samtidigt som alla människors lika värde, folksuveräniteten, Integritetsprincipen och möjligheten till ansvarsutkrävande upprätthålls.
Det gör begreppet särskilt användbart för Demokrati 3.0.
Folket legitimerar riktningen.
Meritokratisk kompetens kvalificerar beslutsunderlaget.
Systemledarskapet exekverar mandatet.
Konsekvenserna avgör behovet av korrigering.
På så sätt behöver Folksuveränitet och Meritokratisk kompetens inte vara motsatser.
De fyller olika funktioner.
Folksuveräniteten svarar på frågan: Vem legitimerar riktningen?
Meritokratin svarar på frågan: Vilken kompetens behövs för att förstå och genomföra den?
Det är också där Pro Bono livet kan återta ett laddat begrepp utan att bära med sig den elitistiska människosyn som Michael Young varnade för: merit ska kvalificera funktionen – inte människovärdet.