« Back to Glossary Index

← Tillbaka

LivVillkoren

Livet existerar inte utan villkor.

Vatten, atmosfär, energi, biologisk mångfald och fungerande ekosystem är några av de förutsättningar som gör mänskligt liv möjligt. Inom Pro Bono livet används LivVillkoren i en vidare betydelse. Begreppet omfattar de verklighetsförhållanden, biologiska processer och relationella förutsättningar inom vilka Livet har kunnat uppstå, utvecklas och fortleva.

Människan står inte utanför dessa villkor. Hon är själv ett resultat av dem.

Människans kulturella konstruktioner kan förändras snabbt. Ekonomier kan omformas, lagar ändras, ideologier överges och politiska system reformeras. Men människans biologiska behov och beroende av fungerande LivVillkor upphör inte därför att hennes kulturella föreställningar förändras.

Detta ger LivVillkoren en särskild position inom Pro Bono livet.

Från LivVillkoren till människan

Pro Bono livets sökande efter människans grund börjar inte med hennes kulturella konstruktioner utan söker sig längre tillbaka.

Från MetaExistensen och Den Universella energin följer den fysikaliska utveckling inom vilken förutsättningarna för Liv blir möjliga. Med Livets uppkomst framträder Den Biologiska energin, och genom evolution utvecklas allt mer komplexa biologiska funktioner.

Relation, omsorg, samarbete, självreglering, lärande och framtidsorientering utvecklas och samspelar. Sent i denna utveckling framträder empatin som en särskilt betydelsefull funktionsegenskap genom människans förmåga att uppfatta och integrera den andre i sin egen orientering.

Ur denna långa utveckling växer det Pro Bono livet benämner Människans Biologiska essens fram.

Det betyder inte att människan är biologiskt ”god”. Hon bär också kapacitet till rädsla, aggression, konkurrens, egenintresse och våld. Människans Biologiska essens beskriver istället hennes potential till hög empatisk integration, där relation, omsorg, självreglering, samarbete, framtidsorientering, ansvar, lärande och korrigering kan integreras med empatin och ges en allt vidare räckvidd.

Artens Jämviktsläge – en biologisk kalibreringspunkt

Pro Bono livet använder Artens Jämviktsläge som en symbolisk biologisk kalibreringspunkt för denna integrationspotential.

Här når också den kulturella Avskalningen sin principiella slutpunkt. När nation, religion, ideologi, ekonomi, status, organisation, identitet och andra kulturella konstruktioner analytiskt skalas av når vi till slut människan som biologisk, kännande och relationell varelse. Fortsätter vi att skala av hennes biologiska konstitution har vi inte längre människan som analysobjekt.

Artens Jämviktsläge blir därmed en Brytpunkt:

Fram till Brytpunkten söker vi förstå vad som byggde människan.

Från Brytpunkten kan vi börja pröva vad människan byggde.

Det betyder inte att Artens Jämviktsläge ensamt anger hur ett samhälle ska organiseras. Det fungerar istället som en biologisk referenspunkt som, tillsammans med LivVillkoren och konsekvenserna för LivUtrymmet, gör människans kulturella konstruktioner möjliga att Integritetspröva.

Kulturella konstruktioner och riktning

Religioner, ideologier, ekonomiska teorier, politiska system och andra kulturella konstruktioner är betydelsefulla delar av människans verklighet. Men de utgör inte själva den yttersta referenspunkten för bedömningen av sina konsekvenser.

Ett Människosystem kan exempelvis betraktas som framgångsrikt enligt sina egna ekonomiska eller politiska mått samtidigt som dess materiella konsekvenser försämrar ekosystem, klimat, vattenförsörjning, mänskliga relationer eller framtida LivUtrymme.

Därför är kulturell, ekonomisk eller teknologisk expansion inte automatiskt detsamma som progressiv utveckling.

Ur Pro Bono livets perspektiv är utvecklingen progressiv när den kulturella konstruktionen uppvisar ökande integration med LivVillkoren och Människans Biologiska essens och därigenom bevarar eller ökar LivUtrymmet över tid.

När integrationen istället minskar och utvecklingen leder till växande Integritetsbrott, Skadearv och förlust av LivUtrymme blir riktningen regressiv och LivBrytande.

Progressiv och regressiv blir därmed riktningsbegrepp snarare än politiska identiteter.

Två kausala riktningar

LivVillkoren kan användas som referensram både bakåt och framåt i tiden.

Skadekausaliteten arbetar retrospektivt. Den utgår från observerad skada, smärta, Övergrepp eller förlorat LivUtrymme och söker genom Avskalningen först fastställa vad som faktiskt hände med Livet, så perspektivoberoende som möjligt.

Vem som orsakade skadan förändrar inte den primära skadan.

Först prövas därför Övergreppets typ, grad och konsekvenser. Därefter återförs de kulturella och historiska lagren för att undersöka orsak, ansvar, angripande och försvarande part, mandat, kunskap, handlingsalternativ, TRON, RETORIK, RESURSER, MaktCentran och Incitamentsvalens.

Avskalningen tar alltså inte bort historien. Den försöker skapa en djupare referenspunkt innan historien återförs.

Nyttokausaliteten arbetar prospektivt. Med Artens Jämviktsläge, Människans Biologiska essens och LivVillkoren som referens frågar den vilka framtida val, kulturella konstruktioner och Människosystem som kan bevara, återställa eller öka LivUtrymmet.

Skadekausaliteten frågar:

Hur uppstod skadan?

Nyttokausaliteten frågar:

Hur kan vi skapa en mer LivBärande riktning härifrån?

Nyttokausaliteten innebär dock inte att djupa Systemskador alltid bör korrigeras maximalt och omedelbart. Ett långvarigt Systemfel kan ha skapat beroenden där en alltför snabb korrigering själv orsakar betydande skada.

Därför kan Sunda kompromisser vara nödvändiga.

En Sund kompromiss överger inte den LivBärande riktningen. Den anpassar vägen, ordningsföljden eller hastigheten så att korrigeringen inte själv orsakar större eller onödiga Integritetsbrott.

Riktningen består – vägen dit kan behöva korrigeras.

LivVillkoren och Godhetens expansion

Ur denna referensram får också Godhetens expansion en tydligare innebörd.

Människans empati kan ha olika räckvidd. En gemenskap kan visa stor omsorg om de egna samtidigt som människor utanför gruppen inte omfattas av samma empatiska integration.

Godhetens expansion beskriver en rörelse där denna integration och räckvidd successivt kan vidgas:

JAG → VI → andra människor → mänskligheten → framtida generationer → andra arter → Livet

När människans relation, omsorg, självreglering, samarbete, framtidsorientering, ansvar, lärande och korrigering integreras i denna vidare riktning ökar förutsättningarna för Systemgodhet.

När den empatiska räckvidden istället begränsas och Människosystem förstärker VI–DOM, otillbörlig dominans, exploatering och externalisering kan motsatt riktning utvecklas och i förlängningen systemiseras som Systemondska.

LivVillkoren som yttersta referensram

LivVillkoren är inte ett mål människan själv har uppfunnit. De är den verklighet inom vilken hennes mål måste förverkligas.

De ger ingen färdig politisk ideologi, ekonomisk modell eller moralisk kod. Människan måste fortfarande använda Den Individuella energin till att välja.

Men genom kunskap om LivVillkoren, Människans Biologiska essens och konsekvenserna av tidigare val kan hon använda Visdomens energi till att pröva och korrigera riktningen.

Pro Bono livets rörelse kan därför beskrivas:

Avskalning → biologisk kalibreringspunkt → Integritetsprövning → Skadekausalitet → Konsekvensförståelse → Nyttokausalitet → Sunda kompromisser → korrigering → mer LivBärande Människosystem

Det är också grunden för Pro Bono livets riktning:

För Livets bästa.

Inte därför att människan med säkerhet vet vad som är bäst för allt Liv, utan därför att hennes växande förmåga att förstå konsekvenser också ger henne ett växande ansvar att försöka korrigera de kulturella konstruktioner som bryter ned de LivVillkor hon själv är beroende av.

Vi kan konstruera våra Människosystem.
Vi kan inte konstruera bort LivVillkoren.