I Pro Bono livet utgår förståelsen av människans godhet från att nästan alla mänskliga system innehåller någon form av omsorg, lojalitet och vilja till skydd.

Problemet är därför inte att människan saknar godhet.

Problemet är att godheten genom historien ofta varit:
selektiv,
partiell
och begränsad av människans projiceringsytor.

Människan har i hög grad organiserat omsorg och lojalitet genom:
“vi och dom”,
grupptillhörighet,
statusmekanismer,
kulturell identitet
och selektiva flockrelationer.

I Pro Bono livet beskrivs detta som Selektokratisk godhet.

Den Selektokratiska godheten innebär att omsorg och skydd främst riktas mot:
den egna gruppen,
den egna nationen,
religionen,
organisationen,
ideologin
eller det egna MaktCentrat.

Samtidigt kan andra människor, framtida generationer och planetens livssystem hamna utanför den moraliska projiceringsytan.

Detta innebär att människor och samhällen kan uppleva sig själva som:
goda,
civiliserade,
ansvarsfulla
och framgångsrika,

samtidigt som deras konstruktioner producerar:
Planet- och folkskador,
externalisering,
författigande,
fördärvande
och förstörelse.

I Pro Bono livet blir därför Selektokratisk godhet en central förklaring till varför mänskligheten under Den Exploaterande tidsepoken kunnat förena:
lokal omsorg
med global obalans.

Den Altrukratiska godheten representerar en annan riktning.

Här försöker människan successivt expandera sin projiceringsyta och integrera:
det lilla med det stora,
det lokala med det globala
och individens välbefinnande med långsiktig Planet- och folknytta.

Altrukratisk godhet innebär inte gränslös sentimentalitet eller naivitet.

Det handlar istället om att organisera samhällen i djupare samklang med:
LivVillkoren,
Människans Biologiska essens
och Godhetens expansion.

I Pro Bono livet blir därför frågan inte enbart:
om människan är god.

Frågan blir:
hur integrerad människans godhet är med Livet självt.

Den Visdomsfulla tidsepoken syftar därför till att successivt förskjuta mänsklighetens riktning:
från Selektokratisk godhet
mot djupare Altrukratisk godhet —

där människans omsorg inte längre begränsas enbart till den egna gruppen, utan gradvis korrelerar med hela mänsklighetens och planetens långsiktiga LivVillkor.