I Pro Bono livet förstås människans och människosystems utveckling inte som en rak linje av ständiga framsteg.

Utveckling kan både:
fördjupas
och förloras.

Därför blir förståelsen av progression och regression central.

Progression syftar på processer där människan, kulturen och samhällens konstruktioner successivt utvecklar högre integration med:
LivVillkoren,
Människans Biologiska essens
och långsiktig Planet- och folknytta.

Progression kännetecknas därför av:
ökad Visdom,
större Integritet,
fördjupad relationell förståelse,
ansvarstagande,
korrigering av destruktiva riktningar
och konstruktioner som i högre grad stödjer LivBerikande utveckling.

Regression är motsatsen.

Regression uppstår när människan och människosystem successivt fjärmar sig från LivVillkoren och istället organiserar samhällen genom:
rädsla,
dominans,
kortsiktig vinning,
Ego- och OrganisationsEgonytta
och neurokulturell splittring.

Regression kan samtidigt uppfattas som utveckling inifrån de MaktCentran som reproducerar den.

Teknologisk expansion, ekonomisk tillväxt eller militär styrka behöver därför inte innebära verklig progression om konsekvenserna samtidigt genererar:
författigande,
fördärvande,
förstörelse
och ett växande Existentiellt skuldberg.

I Pro Bono livet blir därför den avgörande frågan inte enbart:

Hur mycket människan utvecklar?

Utan också:

I vilken riktning utvecklingen sker.

Därför blir korrigering avgörande.

För utan korrigering riskerar regression att normaliseras generation efter generation tills destruktiva konstruktioner uppfattas som självklara och naturliga.

Den Visdomsfulla tidsepoken syftar därför inte enbart till fortsatt utveckling.

Den syftar till progression i djupare samklang med Livets långsiktiga villkor.