I Pro Bono livet betraktas Partiell godhet som människans vardagliga och relationella godhet.

Det är den godhet som människor ofta manifesterar i:
familjen,
vänskapsrelationer,
lokalsamhällen,
föreningsliv,
ideella organisationer
och olika former av mänsklig omsorg.

Partiell godhet är verklig godhet.

Den uttrycks genom:
omtanke,
hjälpsamhet,
lojalitet,
solidaritet
och viljan att skydda andra människor från lidande.

Människan bär därför redan idag stora mängder LivBärande kraft.

I Pro Bono livet blir detta viktigt.

Problemet är inte att människan saknar godhet.

Problemet är att godheten ofta organiseras inom begränsade projiceringsytor.

Den gäller främst:
de närstående,
den egna gruppen,
den egna organisationen,
det egna folket
eller människor som ligger nära den egna erfarenhetsvärlden.

Partiell godhet blir därför nära kopplad till det lokala och relationella.

Den fungerar ofta väl i det lilla.

Men samtidigt organiseras de större samhällssystemen många gånger genom andra Incitamentvalenser.

Det innebär att den Partiella godheten ofta begränsas av:
Selektokratisk godhet,
MaktCentran
och system som fortfarande premierar:
Ego- och OrganisationsEgonytta framför långsiktig Planet- och folknytta.

Människor kan därför vara:
omtänksamma i vardagen,
engagerade i hjälporganisationer,
eller djupt kärleksfulla i sina relationer,

samtidigt som de större systemen fortsätter att producera:
Planet- och folkskador,
externalisering,
stressystem
och Existentiella skuldberg.

I Pro Bono livet blir därför den avgörande frågan inte enbart:
om människan är god.

Frågan blir också:
hur långt människans godhet sträcker sig —
och om det lilla korrelerar med det stora.

Den Visdomsfulla tidsepoken syftar därför inte till att ersätta den Partiella godheten.

Den syftar till att successivt integrera och expandera den —
så att människans lokala omsorg också börjar få:
global riktning,
civilisationell betydelse
och djupare samklang med LivVillkoren.