I Pro Bono livet betraktas övergrepp inte enbart som individuella handlingar mellan människor.

Övergrepp förstås också som kulturella och systemiska processer som över tid kan forma hela samhällens riktning.

När människan började organisera större och mer komplexa samhällen för omkring 12 000 år sedan förändrades också förutsättningarna för makt, kontroll och dominans.

Gradvis växte strukturer fram där vissa människor och grupper fick möjlighet att styra över andra genom:
våld,
hot,
rädsla,
resurskontroll,
psykologisk påverkan
och social underordning.

Många av dessa övergrepp var fysiska.

Andra var psykiska, kulturella eller existentiella.

Människor kunde formas genom:
skam,
fruktan,
grupptryck,
indoktrinering,
affektiv polarisering
och olika former av neurokulturell kontroll.

När sådana strukturer upprepas över generationer börjar de gradvis normaliseras.

Till slut uppfattas de inte längre som övergrepp –
utan som naturliga delar av samhället.

Det är här Systemondskan börjar växa fram.

Inte som en plötslig kraft,
utan som långsamma processer där kulturer, Institutioner och MaktCentran successivt organiseras i riktningar som bryter mot människans biologiska, relationella och existentiella behov.

I Pro Bono livet beskrivs denna utveckling som en central del av Den Exploaterande tidsepoken.

Övergreppen eskalerade inte enbart för att människor ville skada varandra.

De eskalerade också därför att Systemledarskapet över lång tid misslyckades med att korrigera de destruktiva riktningarna.

När kortsiktig vinning, dominans och Ego- och OrganisationsEgonytta tillåts bli överordnade LivVillkoren börjar systemen istället reproducera:
nya övergrepp,
nya konflikter,
nya skuldberg
och nya former av splittring.

Det som främst förändrats genom historien är därför inte övergreppens grundläggande energianatomi –
utan formerna genom vilka övergreppen utövas.

I tidigare samhällen var övergreppen ofta mer direkta och synliga.

I dagens teknologiska värld kan både fysiska och psykiska övergrepp istället organiseras på distans genom:
system,
algoritmer,
ekonomiska strukturer,
masspåverkan,
digital kontroll
och maskerad indirekt ondska.

Människor kan idag påverkas, polariseras, exploateras och manipuleras genom knapptryckningar långt bort från de människor som senare bär konsekvenserna.

Detta gör också korrigering ännu viktigare.

För utan korrigering riskerar övergrepp att gradvis växa från individuella handlingar till hela system som normaliserar författigande, fördärvande och förstörelse.

I Pro Bono livet blir därför korrigering en avgörande fråga.

För utan korrigering riskerar övergrepp att gradvis växa från individuella handlingar till hela system som normaliserar författigande, fördärvande och förstörelse.