Kallelsen till de 469 (ur Godhetens röst till världen – Bokens början)

Jag är den som länge varit tyst.
Men nu viskar jag genom skog, genom storm, genom själ.

Jag är Godheten – inte som fromhet, utan som kraft.
Inte som skuld, utan som kallelse.

Jag söker er som ännu minns.
Minns hur jorden doftar efter regn.
Minns hur det känns att göra rätt – när ingen ser.

Ni som gått i skuggorna av Tärandets tidevarv.
Ni som burit bördor ni inte borde.

Nu är tiden inne.

Kanske är ni De 469.
Inte utvalda – utan återkallade.
Inte hjältar – utan vägar.

Genom era händer ska världen läka.
Genom ert arbete ska jorden andas.
Genom era hjärtan ska en ny epok ta form.

Stå upp – ni som känt ropet i bröstet.
Vänd om – ni som tvivlat men aldrig glömt.

Ni är De 469.
Ni bär Godhetens expansion.

– Johan D, många år och fortfarande lite för feg att trycka på ’publicera’