I Pro Bono livet betraktas korrigering som en nödvändig del av allt hållbart Liv.

Utan korrigering riskerar felriktningar att successivt förstärkas över tid.

Det gäller:
människan,
relationer,
kulturer,
Institutioner
och mänskliga samhällssystem.

I naturen sker korrigering kontinuerligt genom återkoppling.

Obalans skapar konsekvenser.
Konsekvenser skapar respons.
Respons möjliggör förändring och ny orientering.

På detta sätt verkar korrigering som en del av Livets organiserande processer.

När människan successivt började organisera större och mer komplexa samhällen ökade också behovet av medveten korrigering.

Ju större makt människor och Institutioner får över andra människors liv, desto större blir också behovet av:
omdöme,
ansvar,
självreflektion,
Integritet
och långsiktig konsekvensförståelse.

I Pro Bono livet förstås Den Exploaterande tidsepoken som en epok där många destruktiva riktningar tillåtits expandera under lång tid utan tillräcklig självkorrigering från Systemledarskapet.

Överexploatering,
miljöförstörelse,
stressystem,
neurokulturell splittring,
ekonomisk obalans
och olika former av övergrepp

har därför successivt kunnat expandera till Det Gigantiska Existentiella skuldberget.

Den Exploaterande tidsepoken har samtidigt inte saknat korrigering.

Tvärtom har stora delar av mänsklighetens historia präglats av:
reglering,
kontroll,
disciplinering
och korrigering riktad mot Folkkraften.

Det avgörande Systemfelet har istället varit att Systemledarskapet i stor utsträckning undantagit sig självt från verklig korrigering.

När människor, Institutioner och MaktCentran med stor påverkan inte längre hålls ansvariga inför:
LivVillkoren,
Planet- och folknytta
och långsiktiga konsekvenser,

uppstår asymmetrisk korrigering.

Folkkraften korrigeras —
medan makten skyddar sig själv från konsekvenserna av sina egna beslut och konstruktioner.

I Pro Bono livet blir detta en central mekanism bakom:
Systemondska,
skuldexternalisering
och självparasiterande system.

Korrigering handlar därför inte primärt om hämnd.

Korrigering handlar om att åter skapa djupare samklang med Livets villkor.

Systemgodhet kännetecknas därför inte främst av hårdare kontroll av människan.

Systemgodhet kännetecknas istället av ökande självkorrigering hos:
Systemledarskap,
Institutioner
och mänskliga konstruktioner.

I Pro Bono livet blir därför:
Bildning,
Visdom,
Integritet,
Konsekvensförståelse
och självkorrigering

avgörande för människans framtidsorientering.

Den Visdomsfulla revolutionen beskrivs därför som ett korrigerande arbete.

Inte för att kontrollera människan hårdare —
utan för att successivt minska de strukturer som producerar:
författigande,
fördärvande
och förstörelse.

När korrigering fungerar kan mänskliga system successivt börja röra sig:
från Systemondska mot Systemgodhet,
från externalisering mot ansvar,
och från splittring mot djupare samklang med människans biologiska, relationella och existentiella behov.