”Parallellt med det mänskliga och planetära lidandet under större delen av Den Exploaterande tidsepoken har själen gradvis fragmenterats – både individuellt och kollektivt. För att kompensera denna fragmentering har systemledarskapet format och använt sig av partiell godhet som ett strategiskt verktyg. Denna godhet, selektiv och manipulerande, tjänar inte helheten utan rättfärdigar snarare exploateringen och förmår folken att acceptera systemets fortlevnad. Den fungerar som ett moraliskt alibi som fördunklar lidandets verkliga omfattning och upprätthåller de strukturer som fragmenterar själen ytterligare.”