Evolutionäretiken utgår från frågan:

Vad främjar långsiktig LivKraft för planeten, folken och människan över tid?

Den försöker därför inte enbart bedöma handlingar utifrån kortsiktig moral, lagstiftning eller kulturella normer, utan utifrån deras långsiktiga konsekvenser för:

• livets utveckling,
• samhällens stabilitet,
• människans biologiska och existentiella välbefinnande,
• och framtida generationers möjligheter att leva värdiga liv.

Evolutionäretiken utgår från att människan är en biologisk och kulturell varelse formad av:

• evolution,
• neurobiologi,
• flockdynamik,
• statusmekanismer,
• empati,
• incitament,
• och lärande över tid.

Därför kan människan utveckla både:

• godhet,
• omtanke,
• ansvar,
• och visdom,

men också:

• exploatering,
• manipulation,
• destruktiv makt,
• och systemisk ondska.

Evolutionäretiken försöker förstå denna dubbelhet utan att romantisera människan och utan att demonisera henne.

Den centrala frågan blir därför:

Hur konstruerar vi människosystem där det tillbörliga stärks och det otillbörliga begränsas över tid?

Här blir:

• Incitamentvalens,
• Visdomens cirkularitet,
• Kärlekens cirkularitet,
• LivVillkor,
• och LivRiktning

avgörande komponenter.

Evolutionäretiken betraktar inte frihet som gränslös, utan som sammanbunden med:

• ansvar,
• omdöme,
• verklighetsorientering,
• och konsekvenser för andra människor och för planeten.

Det som långsiktigt förstör:

• LivKraft,
• stabilitet,
• tillit,
• biologiska förutsättningar,
• eller framtida generationers möjligheter,

kan därför inte betraktas som fullt tillbörligt, även om det kortsiktigt genererar:

• vinster,
• status,
• makt,
• eller individuell frihet.

Evolutionäretiken blir därmed ett försök att återknyta etik till verklighetens konsekvenser över tid