Det Sympatiska systemet är människans mobiliseringssystem.

Det hjälper oss att snabbt reagera vid:
hot,
stress,
konflikter,
kamp,
flykt
och hög belastning.

Amygdala spelar här en central roll som biologisk varningscentral.

Genom evolutionen har detta system varit avgörande för människans överlevnad.

Utan det hade människan haft svårt att skydda sig mot faror och snabbt mobilisera energi när situationen krävt det.

Problemet uppstår när människor under lång tid hålls kvar i kronisk sympatisk aktivering.

I Pro Bono livet beskrivs Den Exploaterande tidsepoken som en kulturform där stora delar av mänskligheten successivt blivit allt mer exponerad för:
stress,
otrygghet,
konkurrens,
överstimulering,
rädsla,
ekonomisk osäkerhet
och neurokulturell splittring.

När detta normaliseras påverkas inte bara människors välmående.

Det påverkar också:
omdöme,
relationer,
framtidsorientering,
tillit
och människans möjlighet till djupare reflektion.

I långvarig sympatisk aktivering riskerar människan att successivt fastna i:
reaktivitet,
kortsiktighet,
affektiv polarisering
och överlevnadsorienterade beteendemönster.

I Pro Bono livet blir detta centralt för att förstå hur Systemondska kan växa fram och reproduceras genom kulturer, Institutioner och MaktCentran.

För samhällen organiserar inte bara människors yttre villkor.

De påverkar också de neurobiologiska tillstånd ur vilka människor tänker, känner och agerar.