Statusvalens och ledarskap

Styrning – Ondskans anatomi

Johan D — Mon, 27 Jan 2025 02:11:36 +0000

styrning och ondskans anatomi!

En serie blogginlägg om godheten och ondskan

Vi utforskar det historiska narrativet, nuet och framtiden genom en grundläggande fråga: Vad var/är/blir ont och vad var/är/blir gott?
I denna bloggserie gör vi en djupdykning i energin i TIKA – tankar, idéer, kommunikation och agerande – och hur den formar våra samhällen och vår värld. Utforskningen visar hur TIKA kan bli en kraft för harmoni och hållbarhet när den genomsyras av Planet- och folknytta, men också hur den kan leda till splittring, exploatering och förstörelse när den styrs av Ego- och OrganisationsEgointressen. Ambitionen är att inte bara analysera detta, utan också försöka korrigera Systemledarskapets kompassriktning, så att dess energi riktas mot en framtid som främjar Godhetens expansion.

Den berikande tidsepoken - ett evolutionärt arv

I bloggen Styrning och Godhetens anatomi presenterade jag hur godheten evolutionerades fram genom min hypotes om Den Evolutionära Ordningens Kronologiska Integritet. Denna utveckling löpte parallellt med nervsystemets framväxt och vår prefrontala cortex (PFC), fram till för ungefär 150 000 år sedan. I filosofin Pro bono livet markerar denna tid en avgörande milstolpe: det var då plattformen för evolutionäretiken etablerades.

Evolutionäretiken är ett etiskt ramverk som bygger på vår biologiska essens och evolutionära historia, där vårt intuitiva arv formats för att säkerställa långsiktig överlevnad, harmoni och balans mellan individer, grupper och planeten. Detta var grunden när vi gick in i Den Berikande tidsepoken (DBt), där vårt intuitiva arv prioriterade planeten och mänskligheten framför kulturellt konstruerade värderingar. Hållbarhet och social gemenskap kom kronologiskt före det som senare skulle bli hierarkier och otillbörliga maktstrukturer.

Under Evolutionäretikens plattform utkristalliserades ledare – kanske genom det jag kallar lägereldsdemokratin. Vem vet, kanske röstade gruppmedlemmarna om vem som bäst kunde främja gruppens överlevnad? Jag menar att denna process är djupt rotad i vårt flockbeteende: vår medfödda instinkt att vara både följare och ledare.

Men här är det avgörande: ledarskap i sin grundform var inte exklusivt för en liten elit. Det var en inneboende kapacitet som fanns hos oss alla, och som aktiverades beroende på behov och kontext. I DBt var ledarskap och status inte kopplade till dominans eller makt, utan till förmågan att bidra till gruppens harmoni och överlevnad. I filosofin Pro bono livet benämner vi denna funktionsegenskap – Det Visdomsbaserade ledarskapet.

Statusmarkörer

Status som ledaregenskap har funnits med långt före DBt och är djupt rotad i vår evolution. Hos både människor och andra sociala djur uppstår status naturligt i gruppdynamik som en funktion för att koordinera och effektivisera samarbetet. Status är nära kopplad till flockbeteende, eftersom en ledare med hög status kunde guida gruppen mot överlevnadsmål som föda, skydd och säkerhet. Flockens välmående blev på så sätt en förutsättning för ledarens status. I denna kontext blir ett av ledarskapets viktigaste attribut tydligt – ANSVAR! Ansvar är både en praktisk funktion och en inneboende egenskap som reflekterar vår Intuitiva visdom. Det är inte bara något vi gör, utan något vi är – en del av vår biologiska och sociala essens som utvecklats för att säkerställa överlevnad och harmoni. I modern kontext utifrån ett medvetet perspektiv formas status genom den energi som genomsyrar TIKA – tankar, idéer, kommunikation och agerande. Det är tydligt att i vår tid är Systemledarskapet livrädda för ansvar! Genom vilseledning flyr de ANSVAR – ansvar som är en del av vår Inutitiva visdom. Tyvärr finns det en lucka i lagstiftningen som inte utmäter konskevenser när det brister i ansvarstagande. Mer om detta i senare blogginlägg.

Evolutionäretiken och erosionen av visdom

Då, för ungefär 150 000 år sedan, hade Evolutionäretikens värderingar etsat fast djupt inom oss genom det jag kallar Intuitiv visdom, egenskaper och funktioner som säkerställde harmoni, balans och långsiktig överlevnad. Den Intuitiva visdomen bar med sig både Intuitiva statusmarkörer, som belönade egenskaper som empati, rättvisa och omtanke, och det Intuitiva ledarskapsansvaret, där ledarskap byggde på förmågan att måna om och främja gruppen (Folknytta).

Under detta ramverk skapades kulturella uttryck genom Medveten visdom, tack vare vår PFC förmåga. Hantverk, eld, konst och anemismen – tron på att allt var besjälat (Planetnytta) – blev till och därmed uppstod Visdomens energi. Visdom i Pro bono livet består alltså av två komponenter: Den Intuitiva visdomen och Den Medvetna visdomen.

Observera! Detta var inte medvetna konstruktioner för makt, utan en naturlig förlängning av Den Intuitiva visdomen. Dessa kulturella processer fördes med in i DBt och bar på ett omedvetet arv av hållbarhet och social gemenskap.

Men det som en gång var så starkt rotat i oss – Evolutionäretiken och vår visdom – började långsamt urholkas. Under en process som kan ha tagit 7000–8000 år, ersattes Det Visdomsbaserade ledarskapet med det som jag kallar Det Exploaterande ledarskapet. Intuitiva värden förvrängdes, och maktens dynamik förändrades. Det som tidigare handlade om harmoni och balans blev grunden för hierarkiska strukturer där ego och dominans tog över. Den Intuitiva visdomen som en gång säkerställde vår hållbarhet och gemenskap började lösas upp, och med den föddes den värsta formen av ondska, SYSTEMONDSKAN!

Och allt handlade om energin i TIKA – om våra tankar, idéer, kommunikation och agerande – och hur vi genom att ladda PFC fel började exploatera både människor och natur. Vi bröt Den Evolutionära Ordningens Kronologiska integritet! TIKA genomsyrades inte längre av Planet- och folknytta, istället genomsyrades det alltmer av energin i Ego- och OrganisationsEgointressen.

konstruerande underordnas social prioritet

Den Evolutionära Ordningens Kronologiska Integritet (DEOKI) bygger på principen om hållbarhet och att komplexa sociala interaktioner – en funktion av prefrontala cortex (PFC) och empati – föregår kulturellt konstruerande. Det är denna ordning som säkerställer att våra sociala prioriteringar alltid har varit kärnan i mänsklighetens överlevnad för att vi tillsammans ska kunna leva i harmoni. Låt oss exemplifiera med en tidsresa!

Under DBt levde ungefär 5 600 generationer på jorden, och en grov uppskattning visar att totalt cirka 2,8 miljarder människor vandrade på vår planet under denna långa epok på 140 000 år. I jämförelse levde endast 400 generationer under Den Exploaterande tidsepoken (DEt) – 8000 f.kr. – 2000 e.kr. – men antalet människor som levt under denna kortare period uppskattas till hela 400 miljarder – ett direkt resultat av befolkningsexplosionen under modern tid.

Denna ”lek med siffror” stärker en av de centrala hypoteserna i filosofin Pro bono livet och evolutionäretiken: allt kulturellt konstruerande måste underordnas social prioritet. Historien visar oss att när våra sociala värderingar, rotade i empati och samhörighet, får styra, kan vi bygga hållbara och harmoniska samhällen. Men när konstruerade system – som hierarkier, exploaterande maktstrukturer och materialistiska drivkrafter – tillåts ta över, riskerar vi att underminera den balans som definierat mänsklighetens evolutionära framgång. Låt oss nu ta en titt på hur godhetens energi i TIKA konverteras till ondska!

Otillbörlig flockbildning - ondskans rötter

När TIKA genomsyras av Ego- och OrganisationsEgointressen fylls systemledarskapets prefrontala cortex (PFC) med exploaterande strategier och planer. Dessa kretsar kring splittring, söndring och exploatering, ofta i form av syndabocksretorik och koncentration av makt till ett fåtal gynnade aktörer. Resultatet blir ett system där maktens dynamik bygger på att manipulera och försvaga majoriteten eller delar av befolkningen, samtidigt som eliten stärker sin position.

Men här uppstår ett problem för Systemledarskapet: hur ska de få till empatin? Ingen gemenskap, oavsett hur exploaterande den är, kan fungera utan empati. Åtminstone måste det finnas empati för ”de utvalda” – gruppen som ska känna sig delaktig och lojal mot Systemledarskapet.

I mindre komplexa samhällen löses detta ofta med våldsmedel, där de ”utanför” hålls i schack genom skräck och kontroll. Men i mer komplexa samhällen krävs en mer sofistikerad lösning: manipulering genom propaganda. Genom subtila former av vilseledning kan folket fås att känna empati för ”vi-gruppen” och heja på en regim som i själva verket utnyttjar och lurar dem.

Det är här systemledarskapet briljerar i användningen av Sublim vilseledning: berättelser om ”fiender”, glorifiering av den egna gruppen och fabricerade narrativ som skapar en falsk trygghet. Folken tror att de försvarar rättvisa och sanning, när de i själva verket blivit fångade i en illusion – en illusion som förhindrar dem från att se hur makten används mot dem.

I filosofin Pro bono livet benämns detta fenomen som Otillbörlig flockbildning, där empati manipuleras för att tjäna exploaterande syften. I sådana system är godheten partiell, såtillvida att den hotar inte Systemledarskapets maktstrukturer. Det är så här Systemondskans rotsystem får näring och när energin i TIKA genomsyras av Ego- och OrganisationsEgointressen blir konsekvenserna oerhörda – Planet- och folkskadorna eskalerar!

konsekvenser av otillbörlig flockbildning, sublim vilseledning och partiell godhet

Under 10 000 år har ondskan utvecklats från att vara ett lokalt och akut fenomen till att bli en global och kronisk kraft. Det som började med fysiska övergrepp, slaveri och våldsbaserad stratifiering har förvandlats till en verklighet där miljöförstörelse, klimatkriser och systematisk psykologisk manipulation hotar både planetens och mänsklighetens framtid. Systemledarskapet har under DEt nått nya höjder – eller snarare djup – i att institutionalisera destruktiva mönster.

Ondskans framväxt är inte slumpmässig. Den är resultatet av ett Exploaterande ledarskap som konsekvent har prioriterat Ego- och OrganisationsEgonytta framför Planet- och folknytta. Historien är fylld av exempel:

Exploatering av människor:
- Slaveri och kolonialism skapade systematiska mönster av fysisk och psykisk exploatering. Dessa trauman lever kvar i samhällen än idag.
- Stratifiering genom våld och social manipulation befäste ojämlikheter och maktkoncentration.
Miljöförstöringens acceleration:
- Från avskogning och förgiftade floder till moderna industriella system som sprider kemikalier och utsläpp utan tanke på konsekvenser.
- Klimatkrisen, driven av rovdrift på naturresurser, är en kulmen på kortsiktigt tänkande som saknar koppling till planetens begränsningar.
Söndersmulningen av själen:
- I vår digitala tidsålder har ondskan tagit en subtilare, men lika destruktiv form. Algoritmer manipulerar våra tankar, splittrar vår uppmärksamhet och underminerar vår självkänsla. Den dagliga erosionen av det mänskliga psyket är den moderna tidens tystare, men inte mindre farliga, kris. Vi förlorar oss själva i en ström av distraktioner, där det äkta mötet med oss själva och andra ersätts av ytliga relationer och ett konstant behov av validering. Själen fragmenteras!

Ny Kompassriktning för styrning

Styrning är den process genom vilken en individ, grupp, organisation eller samhälle påverkar, organiserar och leder beteenden, resurser och beslut för att uppnå specifika mål eller syften. Det handlar om att skapa riktning, koordinera handlingar och upprätthålla strukturer som formar en gemensam väg framåt.

Det dominernade Maktnätverkets energi är det som genomsyrar TIKA vilket påverkar hur strategier och planer verkställs. Min förhoppning är att bloggläsaren förstår skillnaden på livskvalitén i DBt och i DEt och konsekvenserna av Systemondskan. Även om det inte ser ljust ut för tillfället då ondskan sprider sig lavinartat drömmer jag om en transformation till Den Visdomsfulla tidsepoken genom en resa – Godhetens expansion – där vi laddar PFC med Visdomens energi och ändrar Styrningens kompassrikting.

Sublim vilseledning i modern kontext

För att knyta samman denna blogg om hur Systemledarskap manipulerar empati och flockbeteende genom Sublim vilseledning, kommer vi i nästa inlägg att granska konkreta exempel på denna dynamik i vår samtid. Genom att identifiera och förstå dessa moderna manifestationer kan vi bättre utrusta oss för att motverka dem och främja en mer medveten och etisk samhällsutveckling.

Styrning – Godhetens anatomi

Johan D — Sun, 12 Jan 2025 08:25:32 +0000

styrning och Godhetens anatomi!

En serie blogginlägg om godheten och ondskan

Vi utforskar det historiska narrativet, nuet och framtiden genom en grundläggande fråga: Vad var/är/blir ont och vad var/är/blir gott? I ett antal blogginlägg gör vi en djupdykning i detta med ambitionen att försöka korrigera Systemledarskapets kompassriktning.

I denna blogg tittar vi närmare på Styrning och Godhetens anatomi!

Styrning är navet i vår evolution och i Det Naturliga urvalet precis som det är navet i vår värld och i våra samhällen. Rudimentär styrning är den mest grundläggande formen av styrning som uppstod i livets tidigaste skeden och handlar om enkla och automatiska stimuli-respons-mekanismer som styrde organismernas beteende utan medvetande eller planering. I en evolutionär tidsresa – 3,5 miljarder till 50 miljoner år sedan – utvecklades styrningen till mer avancerade former, såsom empati och social hierarki hos däggdjur. Hos människan kulminerade den i medveten styrning genom utvecklingen av prefrontala cortex (PFC), för cirka 200 – 150 tusen år sedan.

I filosofin Pro bono livet är rudimentär styrning central eftersom den representerar livets ursprungliga neutralitet och Intuitiv visdom. Den var neutral och livsberikande fram till den manipulerades i Den Exploaterande tidsepoken. Genom Godhetens Expansion och medveten balansering kan vi harmonisera styrningens funktion och upprätta dess roll som katalysator för utveckling till gagn för oss själva och de vi älskar mest – barnen och barnbarnen!

Prokaryoter och eukaryoter

Första uttrycken för styrning kan ses hos prokaryoter – som uppstod för cirka 3,5 miljarder år sedan – där rörelse mot näring eller bort från giftiga ämnen (kemotaxis) var avgörande för överlevnad. Genom mutationer och selektion utvecklades prokaryoter och banade väg för en komplexare livsstruktur. För omkring 1,5–2 miljarder år sedan uppstod eukaryoter, organismer med celler som innehöll en kärna och organeller. Detta markerade en revolution i livets evolution, då eukaryoter möjliggjorde en högre grad av specialisering och samverkan mellan celler.

Eukaryoter, som utvecklades till att vara aeroba organismer, spelade en avgörande roll i att syresätta jordens atmosfär. Genom sin förmåga att använda syre i sin energiproduktion bidrog de till att skapa de syrenivåer som lade grunden för mer komplexa livsformer. Denna förändring, känd som den stora syresättningen, hade en transformativ effekt på planeten och banade väg för en explosionsartad utveckling av nya arter och ekologiska system.

Styrning som fenomen utvecklades proaktivt i detta tidsflöde såtillvida att funktionsegenskaperna – överlevnadsförmåga och reproduktion – förbättrades. Genom att integrera aerob metabolism med avancerade cellulära processer lade eukaryoter grunden för den fortsatta utvecklingen av komplexa organismer och ekosystem.

Nervsystemen etableras

För omkring 600 miljoner år sedan togs nästa avgörande steg i styrningens evolutionära resa med uppkomsten av de första nervsystemen. Tidiga flercelliga organismer som maneter och hydror utvecklade specialiserade nervceller som kunde överföra signaler snabbt och effektivt. Detta innebar en banbrytande förbättring av styrningens funktion, då signalöverföringen mellan celler nu möjliggjorde en mer koordinerad och responsiv interaktion med omgivningen.

Nervsystemet innebar att styrningen inte längre var begränsad till enkel stimuli-respons, som hos prokaryoter och eukaryoter, utan utvecklades till att kunna hantera mer komplexa beteenden och rörelsemönster. För första gången kunde en organism inte bara reagera på sin miljö utan också samordna sina handlingar på ett sätt som ökade chanserna till överlevnad och reproduktion.

Denna utveckling var avgörande för att skapa en biologisk grund för ännu mer avancerade mekanismer, som sociala interaktioner och flockbeteenden. Nervsystemet lade grunden för framtida evolutionära innovationer, där styrningens roll som navet i livets processer blev tydligare. Funktionsegenskaperna fortsatte att förbättras, och styrningen började ta en allt mer central roll i utvecklingen av komplexa ekosystem.

Styrning och Status: starten på ett samarbete

Den evolutionära utvecklingen av styrning fick en ny dimension när den började samverka med status, en funktionsegenskap som gradvis tog form under evolutionens gång. Detta samarbete kan spåras tillbaka till fiskarnas stimbildning för cirka 450–400 miljoner år sedan. Stimning var en kollektiv anpassning för att förbättra överlevnaden genom ”säkerhet i antal.” Ingen tydlig status fanns inom stim, eftersom individer fungerade som delar av en helhet utan hierarkiska skillnader. Trots detta kan stimbildning ses som ett första steg mot utvecklingen av status, eftersom det lade grunden för social struktur och samordning.

Styrning och Status: Grunden för Gruppens Framgång

Under tidsperioden 200–50 miljoner år sedan blev statusens roll central i flockens organisation. Sociala insekter som myror och bin utvecklade avancerade flockstrukturer där specifika roller som drottningar, arbetare och soldater tydligt hierarkiserades. Status blev ett nyckelverktyg för att strukturera flocken och effektivisera dess funktioner, vilket förbättrade gruppens överlevnadsförmåga. De individer som innehaft hög status, som drottningar, fick inte bara större tillgång till resurser utan även exklusiva reproduktiva rättigheter, vilket gjorde deras position avgörande för flockens långsiktiga framgång.

Hos däggdjur utvecklades dynamiska hierarkier där status blev lika viktig som styrning för att minska konflikter och skapa stabilitet. Högre status innebar större inflytande över resursfördelning och beslutsfattande, och samtidigt fungerade det som en mekanism för att säkerställa att de mest kapabla individerna kunde leda gruppen. Statusens samspel med styrning gjorde det möjligt att skapa strukturer där flocken kunde agera som en sammanhållen enhet, vilket förbättrade dess konkurrensförmåga.

Empatins Uppkomst: Status och Styrning i Harmoni

Den grund som lagts av styrning och status skapade också förutsättningar för en ny evolutionär innovation – empatins födelse. Under tidsperioden 50–10 miljoner år sedan utvecklades empati som en känslomässig och kognitiv funktion som förstärkte sociala band och förbättrade samarbete inom flocken.

Empati är i sig en förlängning av statusens dynamik, där individer med högre status ofta behövde förstå flockens behov för att kunna leda effektivt. Förmågan att läsa och förutse andras känslor och handlingar blev avgörande för att minska konflikter och skapa starkare relationer inom gruppen. Hos sociala däggdjur och primater blev empati ett verktyg för att:

Förbättra samordningen inom gruppen.
Stärka lojalitet och samhörighet.
Hantera konflikter utan att förstöra den sociala strukturen.

Empatin byggde på nervsystemets utveckling, särskilt områden som styr känslor och social interaktion. Kombinationen av styrning, status och empati skapade en kraftfull evolutionär motor som drev fram mer komplexa samhällsstrukturer och möjliggjorde högre nivåer av samarbete.

Statusens Ledarroll i Progressionen

Genom denna utveckling blir status en nyckelfaktor i progressionen:

Organisering och effektivitet:
- Status fungerade som ett verktyg för att strukturera flocken och säkerställa att resurser och roller fördelades på ett sätt som gynnade gruppens överlevnad.
Förutsättning för empati:
- Hierarkier och ledarskap krävde en förståelse för andras behov och känslor, vilket bidrog till att empati utvecklades som en evolutionär fördel.
Styrning och samverkan:
- Individer med hög status blev ledare, inte bara genom fysisk styrka, utan också genom sin förmåga att styra flocken och främja samarbete.

Denna progression visar hur status inte bara är en biologisk konstruktion, utan också en dynamisk drivkraft som möjliggjorde framväxten av mer avancerade sociala strukturer.

Nervsystemet som Grunden för Funktionsegenskaperna

Det gemensamma fundamentet för styrning, status och empati är nervsystemet, vars gradvisa utveckling möjliggjorde dessa avancerade funktionsegenskaper. Utan nervsystemets kapacitet för signalbearbetning och koordinering hade dessa anpassningar inte varit möjliga. Varje nytt steg i nervsystemets evolution – från enkla nervceller till avancerade hjärnstrukturer – gav upphov till nya nivåer av funktionsegenskaper som förbättrade både individuell och kollektiv överlevnad. Denna evolutionära resa tar oss till en brytpunkt när prefontala cortex utvecklades till sin nuvarande evolutionära utvecklingsnivå för cirka 150 tusen år sedan, starten på Den Berikande tidsepoken (DBt).

Den evolutionära ordningens kronologiska integritet

Ingången till DBt genomsyrades av Den Evolutionära Ordningens Kronologiska integritet (DEOKI) som blev en del av vår Själs Bilogogiska essens och som förmodligen utgör en del av vår genotyp, den Intuitiva visdomen. Nedan följer ett flöde hur jag tror DEOKI präntade in den Intutiva visdomen i vår genetiska kod under ungefär 50 miljoner år.

1. Tidiga primater: En värld av rudimentära responser

För 50 miljoner år sedan började primaternas resa i en värld där överlevnaden styrdes av enkla, instinktiva responser. Dessa rudimentära beteenden – att söka föda, fly från rovdjur och skydda avkomman – var fundamentala för artens fortlevnad. Små grupper levde i trädens skydd, beroende av sin förmåga att samarbeta och känna igen faror. Redan här föddes embryot till ”vi och dom,” där gruppens välgång prioriterades framför allt annat.

Men dessa primater hade också något mer – ett växande socialt medvetande. Inom gruppen fanns antydningar till empati, där individer hjälpte varandra och visade omsorg bortom det omedelbara. Detta sociala band var fröet till det som en dag skulle bli något större.

2. Utvidgningen av "vi och dom": Allianser och social struktur

För 20–6 miljoner år sedan började stora apor och tidiga homininer forma mer komplexa sociala grupper. Det rudimentära ”vi och dom”-paradigmet utvidgades för att inkludera allianser mellan individer och familjer. Här lades grunden för en social struktur som möjliggjorde större samarbete och delning av resurser.

Denna tid markerades också av de första kulturella uttrycken. Verktygsanvändning, som att bryta grenar för att fiska termiter, blev en del av vardagen. Dessa enkla handlingar antydde en begynnande kognitiv och intellektuell kapacitet, där individer började använda sin omgivning på kreativa sätt.

3. Människans framväxt: Elden, hantverket och intuitionen

För cirka 2–1,5 miljoner år sedan tog utvecklingen ett språng. Homo habilis och senare Homo erectus började använda och tillverka stenverktyg. Dessa enkla, men effektiva, verktyg signalerade en ny nivå av medvetenhet och problemlösning. Verktygen blev en förlängning av människans kropp – en manifestation av hennes förmåga att planera och tänka abstrakt.

Kontrollerad eld, som introducerades av Homo erectus, förändrade allt. Elden var inte bara en teknologisk triumf utan också en kulturell och social revolution. Runt eldens värme samlades grupper för att dela historier, planera jakter och skapa gemenskap. Elden blev också en symbol för människans intuitiva förmåga att skapa mening och trygghet i en ofta hotfull värld.

Med elden kom också ett djupare samspel med omgivningen. Människan började förstå naturens krafter och dess ömsesidiga relation till hennes överlevnad. Det intuitiva bandet mellan det lilla och det stora – mellan individen och världen – förstärktes.

4. Ingången till Den Berikande tidsepoken: Konst, tro och harmoni

För 70 000–50 000 år sedan, när Homo sapiens steg fram som den dominerande arten, inträffade något unikt. Människan började uttrycka sig genom konst, dans och musik. Grottmålningar, snidade figurer och rytmiska ljud blev inte bara estetiska uttryck, utan också ett sätt att förstå och förstärka sin plats i världen.

Detta var också tiden då animismen föddes – tron att allt i naturen var besjälat. Berg, träd, floder och djur sågs som delar av en större andlig väv. Människan upplevde sig som en del av denna helhet, inte som dess herre. Denna tro gav livet mening och skapade en intuitiv moralisk kompass, där varje handling betraktades som en del av en större kosmisk balans.

Samtidigt förstärktes banden inom grupperna. Dansritualer och berättelser blev centrala delar av gruppens liv, där det lilla – individens upplevelse – integrerades med det stora – gruppens och naturens välbefinnande. Genom konst och tro förenades intuition och medvetenhet, och människan började leva enligt den princip som nu är Pro bono livets första princip: det lilla måste hänga ihop med det stora.

Ingången till DBt genomsyrades av intuitiv visdom - det var gott!

I en serie blogginlägg vill jag beskriva hur filosofin Pro bono livet ser på godheten och ondskan. Det är en del i att utforska det historiska narrativet, nuet och framtiden genom en grundläggande fråga: Vad var/är/blir ont och vad var/är/blir gott?

Min avsikt med detta blogginlägg är att påvisa hur Godhetens anatomi evolutionerades fram under miljarder och miljoner år för att så småningom landa i DBt vägledda av Visdomens energi. Jag rundar av med en kort beskrivning av denna Evolutionäretik:

”Den Berikande tidsepoken präglades av en intuitiv och existentiell symbios där allt sågs som besjälat. Tron på att naturen, djuren och människan var delar av ett sammanhängande nätverk av liv skapade en djup respekt och vördnad för tillvaron. Den Intuitiva visdomen och den animistiska tron fungerade som en moralisk kompass, och varje handling – från jakt till konst – blev en hyllning till den besjälade världen. Denna intuitiva mix av existentiell integritet och kulturellt skapande formade människan redan vid ingången till Den Berikande tidsepoken och gjorde den till en av de mest harmoniska faserna i vår historia.”